Otroligt segt och så oerhört tråkigt
FILMENOm man ska tro omslaget var filmen "S/Y Glädjen" fantastiskt bra när den kom. Den var spännande, välspelad och de dramatiska scenerna otäcka. Ingenting av det stämmer i dag dessvärre. Det är en ren och skär pina att se filmen så här 22 år senare.
Filmen handlar om två gifta par. Först har vi Maja-Lena (Viveka Seldahl) och Herbert (Hans Mosesson a.k.a Ica-Stig) som ska segla över Atlanten tillsammans med sina två barn. Dessvärre slutar resan i ren katastrof då två personer i familjen dör. En tid senare bestämmer sig Klas (Stellan Skarsgård) och Annika (Lena Olin) för att försöka rädda sitt äktenskap. De har nyss förlorat sin enda son och deras relation är på upphällningen. De köper en båt för att segla över Atlanten – Maja-Lenas och Herberts båt. Förhoppningen är att rädda äktenskapet under resan. När Annika får reda på båtens mörka förflutna kan hon inte låta bli att ta reda på vad det var som hände. Hon blir besatt av familjens historia medan hon och maken seglar rakt in i katastrofen.
Jag trodde att "S/Y Glädjen" skulle vara en spännande historia där vi får följa två familjers öden. Den är inte spännande en endaste gång. Det finns en vidrig scen som jag tycker får mer än godkänt men jag kan ändå aldrig ta karaktärernas liv på allvar. Man har valt att berätta filmen i nutid och dåtid genom att växelvis hoppa mellan historierna. Det brukar inte vara några problem med det om man klart och tydligt visar vilken tid man befinner sig i. Så är dock inte fallet här. Det är ibland riktigt svårt att hänga med och när samma personer dyker upp i både det gamla och det som sker nu blir det förvirrande.
Helt plötsligt händer det bara saker utan att man egentligen förstått varför. I en scen träffar en av personerna en annan person för första gången och hux flux har de i nästa scen en kärleksrelation. Oerhört konstigt och jag fick faktiskt spola tillbaka för att se om jag hade missat något, det hade jag inte. Filmen är väldigt seg och efter 60 minuter har det fortfarande inte hänt något speciellt. När det väl händer något är filmen i stort sett slut.
"S/Y Glädjen" är från början en roman skriven av Inger Alfvén som var en av 1980-talets mest omtalade romaner.
Filmen handlar om två gifta par. Först har vi Maja-Lena (Viveka Seldahl) och Herbert (Hans Mosesson a.k.a Ica-Stig) som ska segla över Atlanten tillsammans med sina två barn. Dessvärre slutar resan i ren katastrof då två personer i familjen dör. En tid senare bestämmer sig Klas (Stellan Skarsgård) och Annika (Lena Olin) för att försöka rädda sitt äktenskap. De har nyss förlorat sin enda son och deras relation är på upphällningen. De köper en båt för att segla över Atlanten – Maja-Lenas och Herberts båt. Förhoppningen är att rädda äktenskapet under resan. När Annika får reda på båtens mörka förflutna kan hon inte låta bli att ta reda på vad det var som hände. Hon blir besatt av familjens historia medan hon och maken seglar rakt in i katastrofen.
Jag trodde att "S/Y Glädjen" skulle vara en spännande historia där vi får följa två familjers öden. Den är inte spännande en endaste gång. Det finns en vidrig scen som jag tycker får mer än godkänt men jag kan ändå aldrig ta karaktärernas liv på allvar. Man har valt att berätta filmen i nutid och dåtid genom att växelvis hoppa mellan historierna. Det brukar inte vara några problem med det om man klart och tydligt visar vilken tid man befinner sig i. Så är dock inte fallet här. Det är ibland riktigt svårt att hänga med och när samma personer dyker upp i både det gamla och det som sker nu blir det förvirrande.
Helt plötsligt händer det bara saker utan att man egentligen förstått varför. I en scen träffar en av personerna en annan person för första gången och hux flux har de i nästa scen en kärleksrelation. Oerhört konstigt och jag fick faktiskt spola tillbaka för att se om jag hade missat något, det hade jag inte. Filmen är väldigt seg och efter 60 minuter har det fortfarande inte hänt något speciellt. När det väl händer något är filmen i stort sett slut.
"S/Y Glädjen" är från början en roman skriven av Inger Alfvén som var en av 1980-talets mest omtalade romaner.
EXTRAMATERIALET
Dokumentären känns välgjord för att vara så gammal. Vi får veta lite vilken utmaning det var att spela in filmen och att man använde sig av, då, ny teknik. Sedan är det intervjuer med skådespelarna och regissören. Det mumlas på om relationer, äktenskap, män och kvinnor. Tyvärr är även extramaterialet ganska ointressant. Jag tror det har för många år på nacken helt enkelt.
TRE SAKER
1. Det går inte att låta bli att dra på smilbanden när man sätter på radion och "Dover Calais" spelas.
2. Filmen är faktiskt Viveka Seldahls första filmroll och för den vann hon en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Lite märkligt tycker jag och man undrar vad kraven var 1989. Seldahl var en underbar skådespelerska men det här hör knappast till hennes främsta roller.
3. Det är helt sjukt att man släpper en gammal film på dvd, lägger ner så mycket energi, med extramaterial och allt, och så missar man att texta den. Hur har de tänkt att alla med nedsatt hörsel ska kunna se filmen?
2. Filmen är faktiskt Viveka Seldahls första filmroll och för den vann hon en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Lite märkligt tycker jag och man undrar vad kraven var 1989. Seldahl var en underbar skådespelerska men det här hör knappast till hennes främsta roller.
3. Det är helt sjukt att man släpper en gammal film på dvd, lägger ner så mycket energi, med extramaterial och allt, och så missar man att texta den. Hur har de tänkt att alla med nedsatt hörsel ska kunna se filmen?
MARIA EREMO (2011-03-09)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Lena Olin (4)
Lena Olin (4)
