Skruvat och normalt i Brooks-trippel
FILMENAv någon outgrundlig anledning döptes många av Mel Brooks filmer till något med "Det våras för...". Det började med "Det våras för svärmor" 1970 och slutade åtta filmer senare med "Det våras för slummen" 1991. Jag har hört att den gamla "Nöjesmassakern"-mannen Åke Cato ska vara den skyldige, men det kan mycket väl ha varit till det liknande öde som drabbade Goldie Hawn som under en tioårsperiod gjorde sex "Tjejen som..."-filmer enligt den svenska översättningen.
Nåväl: Studio S Entertainment har samlat tre av Brooks "Det våras för..."-filmer i en box som så klart heter "Det våras för Mel Brooks". Det är "Det våras för stumfilmen" ("Silent Movie", 1976), "Det våras för galningarna" ("High Anxiety", 1977) och "Det våras för Hamlet" ("To be or not to be", 1983).
"Det våras för stumfilmen" är precis som titeln avslöjar en stumfilm om en filmregissör som vill göra en stumfilm... Brooks spelar regissören Mel Funn som efter att fått hela sin karriär ödelagd på grund av alkoholmissbruk nu nyktrat till och bestämt sig för att göra comeback. Han reser med kompisarna Marty Eggs (Marty Feldman i flygarmössa och träningsoverall) som presenterar sig som en "vänlig snuskgubbe" och en ständigt ätande Dom Bell (Dom DeLuise utan sitt traditionella helskägg) mot Hollywood för ett möte hos Storfilm. Storfilm, som är på ruinens brant och på vippen att bli uppköpta av bolaget Sluk & Svälj, är inte det minsta intresserad av en stumfilm, men när Funn säger att han kan få stora stjärnor att medverka i filmen blir det genast intressant.
Funn, Eggs och Bell börjar då jaga superstjärnor och lyckas övertala både Burt Reynolds, James Caan och Paul Newman med flera att medverka och stumfilmen blir en stor snackis som oroar Sluk & Svälj till den grad att de använder alla sina medel för att stoppa filmen och förgöra Storfilm, en kamp som ingår ända in i det sista.
I och med att filmen saknar ljudliga repliker (delar av dem presenteras i stumfilmsanda på textskyltar, vilket sänker tempot) förlitar sig filmen på mängder av visuella gags, slapstick, ljudeffekter och ett uppspeedat tempo. Brooks klämmer in visuella skämt som inte har någonting med filmen att göra och det blir till slut ganska snuttifierat. Roligast i filmen är Feldman vars säregna utseende gör att han har mycket gratis när det handlar om visuell komik och hans karaktär är mycket kul.
Dessvärre känner jag inte att filmen åldrats med någon utpräglad värdighet. Det är inte speciellt kul och det känns rent ut sagt ganska mossigt.
Då har "Det våras för galningarna" åldrats bättre. Det här är Brooks hyllning till Alfred Hitchcock där scener från "Psycho", "Fåglarna" och kanske främst "Studie i brott" parodieras i filmen. Brooks spelar här psykiatrikern Dr Richard H. Thorndyke som kommer till Los Angeles och ett chefsjobb för Institutet för de oerhört nervösa. Han får en chaufför/hjälpreda i den inte speciellt smarta men fotointresserade Brophy (Ron Carey) som dock misstänker att Thorndykes föregångares hjärtattack inte riktigt var det som hade ihjäl honom.
Thorndyke träffar sina kollegor syster Diesel (Cloris Leachman) och Dr Montague (Harvey Korman) och förundras över institutets dåliga resultat i form av botade patienter. Strax efter att en annan kollega dött under mystiska omständigheter far Thorndyke till San Francisco för att föreläsa på ett seminarium, men här börjar mysteriet klarna när han träffar dottern (Madeline Kahn) till en patient som dock visar sig vara en helt annan man än den han sett på institutet och när Thorndyke utsetts för en mordkomplott börjar han förstå att Diesel och Montague har en egen agenda där alla hinder röjs undan.
Till saken hör dock att Thorndyke lider av en svår höjdskräck som ska sätta käppar i hjulet många gånger om.
Filmen är i vanlig Brooksanda fylld av gags men det roligaste är hans drifter med thrillergenrens stilgrepp som musikaliska effekter, kameraåkningar och andra inslag som man känner igen väl. Det är mer av en hyllning med glimten i ögat än en förlöjligande parodi, vilket gör "Det våras till galningarna" till en både rolig och faktiskt spännande film.
"Det våras för Hamlet" är ingen Mel Brooks-film i betydelsen att han skrivit och regisserat filmen. Här är han tillsammans med frun Anne Bancroft "bara" skådespelare. Filmen är dessutom en remake på en succéfilm från 1942. Brooks och Bancraft spelar paret Bronski som driver en teater i Warzawa. Här framför de revyer där Frederick (Brooks) tar stor plats till Annas (Bancroft) missnöje. Lyckligtvis har hon en beundrare (Tim Matheson) i publiken att flirta lite med backstage när Frederick kör sina legendariskt dåliga "Hamlet"-höjdpunkter.
Men så invaderas Polen av Nazisterna och kriget bryter ut. Medan beundraren - som är löjtnant - åker till London lider paret Bronski av krigets konsekvenser. Deras teater bommas igen, Gestapo förvandlar deras lyxlägenhet till sitt högkvarter och livet blir helt enkelt kasst. I London skickar löjtnanten ett hemligt meddelande till Anna, men när det visar sig att budbäraren är en tysk spion som dessutom innehar namnen på alla nyckelpersoner i den polska motståndsrörelsen, återvänder han till Warzawa i ilfart där Bronskis teatersällskap får nytta av sina skådespelarkunskaper då de iklär sig ett antal olika roller för att förhindra att listan med namnen hamnar i fel händer.
Filmen är helt klart den mest "normala" i just denna samling med bara några enstaka skruvade inslag. Resten är klassisk fars där 40-talsandan är närvarande. Även om jag inte sitter och garvar läppen av mig så dras jag snabbt in i historien som håller ett högt tempo och hela tiden är spännande på ett underhållande sätt. Det är den enda filmen i just denna box som jag inte sett tidigare - vad jag kan minnas i alla fall - och jag gillar den.
Jag vet inte om det kan tänkas komma fler Brooks-boxar men nog vore det kul att se en box med "Det våras för sheriffen/Frankenstein/Rymden" framöver. Det är i alla fall tre filmer jag gärna ser om igen.
Nåväl: Studio S Entertainment har samlat tre av Brooks "Det våras för..."-filmer i en box som så klart heter "Det våras för Mel Brooks". Det är "Det våras för stumfilmen" ("Silent Movie", 1976), "Det våras för galningarna" ("High Anxiety", 1977) och "Det våras för Hamlet" ("To be or not to be", 1983).
"Det våras för stumfilmen" är precis som titeln avslöjar en stumfilm om en filmregissör som vill göra en stumfilm... Brooks spelar regissören Mel Funn som efter att fått hela sin karriär ödelagd på grund av alkoholmissbruk nu nyktrat till och bestämt sig för att göra comeback. Han reser med kompisarna Marty Eggs (Marty Feldman i flygarmössa och träningsoverall) som presenterar sig som en "vänlig snuskgubbe" och en ständigt ätande Dom Bell (Dom DeLuise utan sitt traditionella helskägg) mot Hollywood för ett möte hos Storfilm. Storfilm, som är på ruinens brant och på vippen att bli uppköpta av bolaget Sluk & Svälj, är inte det minsta intresserad av en stumfilm, men när Funn säger att han kan få stora stjärnor att medverka i filmen blir det genast intressant.
Funn, Eggs och Bell börjar då jaga superstjärnor och lyckas övertala både Burt Reynolds, James Caan och Paul Newman med flera att medverka och stumfilmen blir en stor snackis som oroar Sluk & Svälj till den grad att de använder alla sina medel för att stoppa filmen och förgöra Storfilm, en kamp som ingår ända in i det sista.
I och med att filmen saknar ljudliga repliker (delar av dem presenteras i stumfilmsanda på textskyltar, vilket sänker tempot) förlitar sig filmen på mängder av visuella gags, slapstick, ljudeffekter och ett uppspeedat tempo. Brooks klämmer in visuella skämt som inte har någonting med filmen att göra och det blir till slut ganska snuttifierat. Roligast i filmen är Feldman vars säregna utseende gör att han har mycket gratis när det handlar om visuell komik och hans karaktär är mycket kul.
Dessvärre känner jag inte att filmen åldrats med någon utpräglad värdighet. Det är inte speciellt kul och det känns rent ut sagt ganska mossigt.
Då har "Det våras för galningarna" åldrats bättre. Det här är Brooks hyllning till Alfred Hitchcock där scener från "Psycho", "Fåglarna" och kanske främst "Studie i brott" parodieras i filmen. Brooks spelar här psykiatrikern Dr Richard H. Thorndyke som kommer till Los Angeles och ett chefsjobb för Institutet för de oerhört nervösa. Han får en chaufför/hjälpreda i den inte speciellt smarta men fotointresserade Brophy (Ron Carey) som dock misstänker att Thorndykes föregångares hjärtattack inte riktigt var det som hade ihjäl honom.
Thorndyke träffar sina kollegor syster Diesel (Cloris Leachman) och Dr Montague (Harvey Korman) och förundras över institutets dåliga resultat i form av botade patienter. Strax efter att en annan kollega dött under mystiska omständigheter far Thorndyke till San Francisco för att föreläsa på ett seminarium, men här börjar mysteriet klarna när han träffar dottern (Madeline Kahn) till en patient som dock visar sig vara en helt annan man än den han sett på institutet och när Thorndyke utsetts för en mordkomplott börjar han förstå att Diesel och Montague har en egen agenda där alla hinder röjs undan.
Till saken hör dock att Thorndyke lider av en svår höjdskräck som ska sätta käppar i hjulet många gånger om.
Filmen är i vanlig Brooksanda fylld av gags men det roligaste är hans drifter med thrillergenrens stilgrepp som musikaliska effekter, kameraåkningar och andra inslag som man känner igen väl. Det är mer av en hyllning med glimten i ögat än en förlöjligande parodi, vilket gör "Det våras till galningarna" till en både rolig och faktiskt spännande film.
"Det våras för Hamlet" är ingen Mel Brooks-film i betydelsen att han skrivit och regisserat filmen. Här är han tillsammans med frun Anne Bancroft "bara" skådespelare. Filmen är dessutom en remake på en succéfilm från 1942. Brooks och Bancraft spelar paret Bronski som driver en teater i Warzawa. Här framför de revyer där Frederick (Brooks) tar stor plats till Annas (Bancroft) missnöje. Lyckligtvis har hon en beundrare (Tim Matheson) i publiken att flirta lite med backstage när Frederick kör sina legendariskt dåliga "Hamlet"-höjdpunkter.
Men så invaderas Polen av Nazisterna och kriget bryter ut. Medan beundraren - som är löjtnant - åker till London lider paret Bronski av krigets konsekvenser. Deras teater bommas igen, Gestapo förvandlar deras lyxlägenhet till sitt högkvarter och livet blir helt enkelt kasst. I London skickar löjtnanten ett hemligt meddelande till Anna, men när det visar sig att budbäraren är en tysk spion som dessutom innehar namnen på alla nyckelpersoner i den polska motståndsrörelsen, återvänder han till Warzawa i ilfart där Bronskis teatersällskap får nytta av sina skådespelarkunskaper då de iklär sig ett antal olika roller för att förhindra att listan med namnen hamnar i fel händer.
Filmen är helt klart den mest "normala" i just denna samling med bara några enstaka skruvade inslag. Resten är klassisk fars där 40-talsandan är närvarande. Även om jag inte sitter och garvar läppen av mig så dras jag snabbt in i historien som håller ett högt tempo och hela tiden är spännande på ett underhållande sätt. Det är den enda filmen i just denna box som jag inte sett tidigare - vad jag kan minnas i alla fall - och jag gillar den.
Jag vet inte om det kan tänkas komma fler Brooks-boxar men nog vore det kul att se en box med "Det våras för sheriffen/Frankenstein/Rymden" framöver. Det är i alla fall tre filmer jag gärna ser om igen.
EXTRAMATERIALET
Alla filmer innehåller trailers som extramaterial, samt några fotogallerier med inspelningsbilder och posters och ibland något udda. På "...stumfilmen" finns bortklippt scen i bilder, vilket jag måste se som något originellt. På "...galningarna" finns fyra bilder när Brooks poserar bredvid en till synes förskräckt Alfred Hitchcock.
TRE SAKER
1. Ett av "Det våras för stumfilmens" mest klassiska skämt är att det faktiskt är en talad replik i filmen. Kanske världshistoriens kortaste replik och dessutom sagd av en person som inte borde tala...
2. De två första filmerna i boxen skrev Brooks ihop med Ron Clark, Rudy De Luca och Barry Levinson som alla gör mindre roller i filmerna. I "Det våras för galningarna" har De Luca dock en ganska stor biroll som en James Bond-skurkliknande mördare med tandställning och ohälsosam passion för sitt jobb.
3. Mel Brooks och Anne Bancrofts son Max Brooks gör sin filmdebut i en liten, liten roll i "Det våras för Hamlet". Max har på senare tid gjort sig en egen karriär inom zombiebranschen, först genom boken "The Zombie Survival Guide" och sedan med "World War Z" som just nu filmas med Brad Pitt och Matthew Fox i huvudrollerna.
2. De två första filmerna i boxen skrev Brooks ihop med Ron Clark, Rudy De Luca och Barry Levinson som alla gör mindre roller i filmerna. I "Det våras för galningarna" har De Luca dock en ganska stor biroll som en James Bond-skurkliknande mördare med tandställning och ohälsosam passion för sitt jobb.
3. Mel Brooks och Anne Bancrofts son Max Brooks gör sin filmdebut i en liten, liten roll i "Det våras för Hamlet". Max har på senare tid gjort sig en egen karriär inom zombiebranschen, först genom boken "The Zombie Survival Guide" och sedan med "World War Z" som just nu filmas med Brad Pitt och Matthew Fox i huvudrollerna.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Mel Brooks (2)
Mel Brooks (2)
