Trevande inledning men till slut berörande
FILMEN"Jag saknar dig" är från början en roman av Peter Pohl och Kinna Gieths som kom 1992 och med titeln "Jag saknar dig, jag saknar dig!". Filmen handlar om enäggstvillingarna Tina (Erika Midfjäll) och Cilla (Hanna Midfjäll) som är 14 år gamla och till hösten ska fylla 15 år. Tjejerna är väldigt olika varandra men samtidigt också lika. En riktig syskonkärlek där bråken och tjafsen avlöser varandra trots att de innerst inne inte kan vara utan den andra. Cilla kommer aldrig få uppleva sin 15-årsdag då hon dör. Kvar blir Tina som redan innan var full av ilska och som nu blir lämnad med all sin sorg, sina föräldrars sorg och allas saknad efter Cilla. Att tjejerna är väldigt lika gör inte saken lättare för Tina då alla i hennes närvaro ständigt påminns om Cilla.
Det här är en riktig ungdomsfilm och det måste man som vuxen betraktare alltid ha med sig. Till en början har jag svårt att köpa skådespelet. Det känns inte äkta och det är svårt att ta det på allvar. Men kanske att en tonåring ser på det annorlunda då tjejerna faktiskt kanske agerar precis så som tonåringar gör även om jag som vuxen tycker att det är väldigt mycket drama och även en känsla av att ungdomarna spelar över.
Filmen har ganska många delar där jag reagerar på agerandet hos de vuxna runt Tina som blir kvar. En 14-åring som nyligen sett sin syster dö lämnas väl inte vind för våg då hon fortfarande är i chock? Nog finns det vårdpersonal och ett stödteam som fångar upp anhöriga till en nyligen avliden? Det får vi verkligen hoppas.
En hel del sådana saker gör att jag inte kan ta det på allvar. Sedan är jag fullt medveten om att det på film går mycket snabbare än vad det kanske gör i boken. Som tittare kastas du direkt in i familjesituationen hos Tina och Ciilla och det är verkligen pang på hos två ganska självdestruktiva tjejer med en jävla attityd rent ut sagt.
Innan Cilla dör så är det lätt hänt att man bara sitter och väntar på att hon ska dö och hela tiden klurar på hur hon kommer att avlida. Begravningsscenen är väldigt stark men åter igen så pass nära gränsen att jag har lite svårt att ta det på allvar även om jag absolut fäller en tår. Filmen får dock, i mina ögon, en vändning vid en speciell scen mellan Tina och hennes kurator (Ola Rapace) och efter det tycker jag att helheten tar sig och att det till slut känns på riktigt och att det blir väldigt känsloladdat. Men det är en extremt ojämn film, det går inte att komma ifrån.
Det här är en riktig ungdomsfilm och det måste man som vuxen betraktare alltid ha med sig. Till en början har jag svårt att köpa skådespelet. Det känns inte äkta och det är svårt att ta det på allvar. Men kanske att en tonåring ser på det annorlunda då tjejerna faktiskt kanske agerar precis så som tonåringar gör även om jag som vuxen tycker att det är väldigt mycket drama och även en känsla av att ungdomarna spelar över.
Filmen har ganska många delar där jag reagerar på agerandet hos de vuxna runt Tina som blir kvar. En 14-åring som nyligen sett sin syster dö lämnas väl inte vind för våg då hon fortfarande är i chock? Nog finns det vårdpersonal och ett stödteam som fångar upp anhöriga till en nyligen avliden? Det får vi verkligen hoppas.
En hel del sådana saker gör att jag inte kan ta det på allvar. Sedan är jag fullt medveten om att det på film går mycket snabbare än vad det kanske gör i boken. Som tittare kastas du direkt in i familjesituationen hos Tina och Ciilla och det är verkligen pang på hos två ganska självdestruktiva tjejer med en jävla attityd rent ut sagt.
Innan Cilla dör så är det lätt hänt att man bara sitter och väntar på att hon ska dö och hela tiden klurar på hur hon kommer att avlida. Begravningsscenen är väldigt stark men åter igen så pass nära gränsen att jag har lite svårt att ta det på allvar även om jag absolut fäller en tår. Filmen får dock, i mina ögon, en vändning vid en speciell scen mellan Tina och hennes kurator (Ola Rapace) och efter det tycker jag att helheten tar sig och att det till slut känns på riktigt och att det blir väldigt känsloladdat. Men det är en extremt ojämn film, det går inte att komma ifrån.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är gjord av Anders Grönros som ligger bakom filmer som "Agnes Cecilia" och "Glasblåsarns barn".
2. Det är tyvärr inte speciellt bra skådespel filmen igenom bortsett från Tomas Hanzon och Ola Rapace . Erika Midfjäll tar sig som sagt mot slutet, men till en början känns det allt för ofta alldeles för amatörmässigt.
3. Storyn är baserad på en verklig händelse vilket så klart gör det hela ännu mer känslosamt.
2. Det är tyvärr inte speciellt bra skådespel filmen igenom bortsett från Tomas Hanzon och Ola Rapace . Erika Midfjäll tar sig som sagt mot slutet, men till en början känns det allt för ofta alldeles för amatörmässigt.
3. Storyn är baserad på en verklig händelse vilket så klart gör det hela ännu mer känslosamt.
MARIA EREMO (2012-01-18)
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Thomas Hanzon (10)
Thomas Hanzon (10)
