Felstrukturerad B-film som kollapsar
FILMENI en liten amerikansk stad är det dags för 100-årsjubileum för den återkommande Fågelskrämmefestivalen. Alla har hört legenden om ett monster i trakten, men det är just bara en saga. Eller? Runt en gammal farm börjar något röra sig i skuggorna och mörda allt den möter.
Givetvis är det exakt dit en lärare kör en buss med kvarsittningselever, och det dröjer inte alls länge innan de ställs öga mot öga med skräcken och flyr för sina liv. Men det är svårt att fly från något som hela tiden vet var de är, och det är ännu svårare att döda något som inte kan dö. Legenden om fågelskrämman var sann och betydligt värre än vad någon kunde tro.
Den här tv-filmen är runt 80 minuter lång, men känns betydligt längre. Detta beror på att skräcken i filmen introduceras tämligen omgående och det blir bara "läskiga" scener staplade på varandra och ingen uppbyggnad alls. Mytologin kring fågelskrämman kommer in ungefär halvvägs i filmen, där vi även får veta att en av karaktärerna har historiska band till skräckfiguren. Här ser jag tydligt att historien kunde ha skrivits mycket bättre, och fått en vettigare struktur.
Bristen på en vettig uppbyggnad gör även att de olika karaktärsdragen helt saknar funktion. I filmens inledning etableras ganska tydliga drag hos ungdomarna - den mobbade killen, det tuffa paret, sportfånen, prakteleven och så vidare, men i och med att det inte dröjer speciellt länge innan skräcken börjar och folk dör så har det verkligen ingen som helst betydelse vilka karaktärerna är.
Manusbristerna spiller sedan över i skådespeleriet där det blir sedvanligt panik-och-skrik-skådespel som man sett i liknande B-skräckisar tidigare. Repliker levereras utan inlevelse och faller till marken, och faktum är att i ett helhetsperspektiv kollapsar hela filmen och lämnar bara tomhet efter sig. Det finns ändå något i historien, men filmskaparna har inte riktigt haft idéer och kunskap att göra något mer än en B-film av det hela.
Givetvis är det exakt dit en lärare kör en buss med kvarsittningselever, och det dröjer inte alls länge innan de ställs öga mot öga med skräcken och flyr för sina liv. Men det är svårt att fly från något som hela tiden vet var de är, och det är ännu svårare att döda något som inte kan dö. Legenden om fågelskrämman var sann och betydligt värre än vad någon kunde tro.
Den här tv-filmen är runt 80 minuter lång, men känns betydligt längre. Detta beror på att skräcken i filmen introduceras tämligen omgående och det blir bara "läskiga" scener staplade på varandra och ingen uppbyggnad alls. Mytologin kring fågelskrämman kommer in ungefär halvvägs i filmen, där vi även får veta att en av karaktärerna har historiska band till skräckfiguren. Här ser jag tydligt att historien kunde ha skrivits mycket bättre, och fått en vettigare struktur.
Bristen på en vettig uppbyggnad gör även att de olika karaktärsdragen helt saknar funktion. I filmens inledning etableras ganska tydliga drag hos ungdomarna - den mobbade killen, det tuffa paret, sportfånen, prakteleven och så vidare, men i och med att det inte dröjer speciellt länge innan skräcken börjar och folk dör så har det verkligen ingen som helst betydelse vilka karaktärerna är.
Manusbristerna spiller sedan över i skådespeleriet där det blir sedvanligt panik-och-skrik-skådespel som man sett i liknande B-skräckisar tidigare. Repliker levereras utan inlevelse och faller till marken, och faktum är att i ett helhetsperspektiv kollapsar hela filmen och lämnar bara tomhet efter sig. Det finns ändå något i historien, men filmskaparna har inte riktigt haft idéer och kunskap att göra något mer än en B-film av det hela.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen har förvånansvärt bra specialeffekter för att vara en tv-produktion. Monsterdesignen är bra och dataanimationerna fullt godkända. Det är dessutom en ganska slafsig film.
2. Regissören Sheldon Wilson har en rad tv-filmer på meritlistan, med titlar som "Mega Cyclone", "Snowmageddon" och "Killer Mountain" till exempel. Långt ned i listan hittar jag en som vi har i vårt arkiv, fågelskräckisen "Kaw".
3. Den största rollen i filmen görs av Lacey Chabert som på 90-talet spelade den präktiga Claudia Salinger i tv-serien "Ensamma hemma" ("Party of Five").
2. Regissören Sheldon Wilson har en rad tv-filmer på meritlistan, med titlar som "Mega Cyclone", "Snowmageddon" och "Killer Mountain" till exempel. Långt ned i listan hittar jag en som vi har i vårt arkiv, fågelskräckisen "Kaw".
3. Den största rollen i filmen görs av Lacey Chabert som på 90-talet spelade den präktiga Claudia Salinger i tv-serien "Ensamma hemma" ("Party of Five").
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Lacey Chabert (5)
Lacey Chabert (5)
