Inte helt svart eller vit familjeresa
FILMENAtt Alexander Payne kommer med en ny film blott två år efter "The Descendants" är rena racertempot. Det tog ju sju år mellan "Sideways" och "The Descendants". Oavsett vilket tid det tar för Payne att göra filmer så är de alltid mycket sevärda och genomarbetade filmer. Sex stycken Oscarsnomineringar talar förstås sitt eget språk, även om det inte blev någon utdelning den här gången.
I sedvanlig Payne-anda är "Nebraska" ännu en film som kan placeras i dramakomedifacket, med betoning på det första ledet i ordet. Det är en melankolisk historia med en mängd olyckliga människor, men gott om lätt absurda scener som lättar upp och bjuder på en del sköna skratt. Ungefär så som jag upplevt alla de filmer av Payne jag sett, utan att det för den delen blir någon upprepning. Filmen presenteras i svartvitt vilket känns helt rätt. Vi rör oss i lantliga småstadsmiljöer där tiden verkar stått stilla och det förstärks helt klart av alla gråtoner.
På ålderns höst är Woody Grant (Dern) fast bestämd om att ta sig från hemmet i Montana till Lincoln, Nebraska. Han har ju fått ett brev i lådan som proklamerar att han vunnit en miljon. Det hela är förstås båg, vilket alla andra förstår, men Woody ska till Nebraska till vilket pris som helst. Dag efter dag fiskar polisen upp honom någonstans och kör honom hem. Familjen ledsnar, men sonen David (Will Forte) väljer att köra pappan till Nebraska så de kan få slut på tjatet. Kanske är det även ett sätt att lappa ihop den trasiga relationen.
Resan bjuder givetvis på diverse överraskningar och bland annat blir det ett längre stopp i Woodys barndomsstad där övrig släkt samlas, inklusive Woodys minst sagt elaka fru Kate (June Squibb) och Davids storebror Ross (Bob Odenkirk). Resten av stora tjocka släkten plus var och och varannan människa i staden intresserar sig väldigt för Woody nu när han blivit miljonär och plötsligt vill alla ha sin del av kakan - som inte finns. Woodys hälsa vacklar och plötsligt känns det som resans mål är ännu längre bort än de få timmar som är kvar att köra.
Dysfunktionella familjer är nästan alltid ett säkert kort på film och i det här fallet fungerar det också. Värst av alla är Kate som säger vad hon tycker utan att tänka sig för, så där så att David blir chockad över vad hon vräker ur sig och hur elak hon är mot hans far. Samtidigt får han vet mycket mer om sin familj än vad han någonsin vetat tidigare.
"Nebraska" känns inte riktigt lika klockren som Paynes föregående filmer, men den är bra. Exemplariskt skådespelad av samtliga med Dern som självklar centralgestalt, men jag förvånas mest av den inarbetade komikern Forte som får visa upp något helt annat än vad han gjort tidigare. Han är tittarens kanal in i filmen och jag tycker alltid det är kul när förmodat nischade skådespelare får göra oväntade roller.
I sedvanlig Payne-anda är "Nebraska" ännu en film som kan placeras i dramakomedifacket, med betoning på det första ledet i ordet. Det är en melankolisk historia med en mängd olyckliga människor, men gott om lätt absurda scener som lättar upp och bjuder på en del sköna skratt. Ungefär så som jag upplevt alla de filmer av Payne jag sett, utan att det för den delen blir någon upprepning. Filmen presenteras i svartvitt vilket känns helt rätt. Vi rör oss i lantliga småstadsmiljöer där tiden verkar stått stilla och det förstärks helt klart av alla gråtoner.
På ålderns höst är Woody Grant (Dern) fast bestämd om att ta sig från hemmet i Montana till Lincoln, Nebraska. Han har ju fått ett brev i lådan som proklamerar att han vunnit en miljon. Det hela är förstås båg, vilket alla andra förstår, men Woody ska till Nebraska till vilket pris som helst. Dag efter dag fiskar polisen upp honom någonstans och kör honom hem. Familjen ledsnar, men sonen David (Will Forte) väljer att köra pappan till Nebraska så de kan få slut på tjatet. Kanske är det även ett sätt att lappa ihop den trasiga relationen.
Resan bjuder givetvis på diverse överraskningar och bland annat blir det ett längre stopp i Woodys barndomsstad där övrig släkt samlas, inklusive Woodys minst sagt elaka fru Kate (June Squibb) och Davids storebror Ross (Bob Odenkirk). Resten av stora tjocka släkten plus var och och varannan människa i staden intresserar sig väldigt för Woody nu när han blivit miljonär och plötsligt vill alla ha sin del av kakan - som inte finns. Woodys hälsa vacklar och plötsligt känns det som resans mål är ännu längre bort än de få timmar som är kvar att köra.
Dysfunktionella familjer är nästan alltid ett säkert kort på film och i det här fallet fungerar det också. Värst av alla är Kate som säger vad hon tycker utan att tänka sig för, så där så att David blir chockad över vad hon vräker ur sig och hur elak hon är mot hans far. Samtidigt får han vet mycket mer om sin familj än vad han någonsin vetat tidigare.
"Nebraska" känns inte riktigt lika klockren som Paynes föregående filmer, men den är bra. Exemplariskt skådespelad av samtliga med Dern som självklar centralgestalt, men jag förvånas mest av den inarbetade komikern Forte som får visa upp något helt annat än vad han gjort tidigare. Han är tittarens kanal in i filmen och jag tycker alltid det är kul när förmodat nischade skådespelare får göra oväntade roller.
EXTRAMATERIALET
I nästan en halvtimme får vi lära oss det mesta vi behöver veta om filmen, från manus, via skådespelare och filmcrew till jobbet med att filma i svartvitt. Lustigt nog tog det nästan tio år för filmen att bli gjord då Alexander Payne fick manuset ungefär samtidigt som han jobbade med "Sideways" och då inte ville göra ännu en roadtripfilm. Bruce Dern som hängt med sedan dess blev förvånad när det väl var dags att göra filmen.
I sin helhet är denna bakomfilm fullt godkänd. En koncis inblick i hur och varför filmen gjordes.
I sin helhet är denna bakomfilm fullt godkänd. En koncis inblick i hur och varför filmen gjordes.
TRE SAKER
1. Filmens roligaste scen är en diskussion mellan gamla män om bilar från 1979.
2. Alexander Payne menar att manuset skrek om att bli filmat i svartvitt, vilket filmbolaget inte var helt överlyckliga för men gick med på det ändå. Att filma i svartvitt är inte så enkelt som man kan tro, och i bakomfilmen får vi veta mycket om detta.
3. Detta är den första filmen på 17 år som Payne inte skrivit manuset till. Bland hans manusjobb finns lustigt nog "Jurassic Park III" och "Härmed förklarar jag er Chuck och Larry".
2. Alexander Payne menar att manuset skrek om att bli filmat i svartvitt, vilket filmbolaget inte var helt överlyckliga för men gick med på det ändå. Att filma i svartvitt är inte så enkelt som man kan tro, och i bakomfilmen får vi veta mycket om detta.
3. Detta är den första filmen på 17 år som Payne inte skrivit manuset till. Bland hans manusjobb finns lustigt nog "Jurassic Park III" och "Härmed förklarar jag er Chuck och Larry".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Bruce Dern (9)
Bruce Dern (9)
