Mix av parodi och hyllning som inte lyckas
FILMEN"Austenland" är en typisk film som delar mig i två läger. På ena sidan står filmrecensenten som sliter sitt hår och på den andra privatpersonen som älskar allt som är någon sorts adaption av "Stolthet och fördom". Det är nämligen där filmen befinner sig. Den försöker göra en modern tappning av just "Stolthet och fördom", men i slutändan blir det nästan bara en parodi på boken huvudrollskaraktären älskar så mycket.
Jane Hayes (Keri Russell) är troligtvis Jane Austens största fan. Hon nöjer sig inte med en pojkvän, hon vill ha gentlemannen. När hon därför får tillfället lägger hon alla sina besparingar på en resa till Austenland, ett ställe på landet där alla fantaster får leva ut sin egen Austendröm. Det visar sig dock att Austenland inte riktigt är det paradis Jane drömt om och i stället för att ta del i det skådespel som försiggår i det stora huset dras hon till stallpojken Martin (Bret McKenzie), den enda där som hon finner äkta. Vem vet egentligen vad som är verklighet i en värld där allt är på låtsas?
Jag förstår tanken bakom "Austenland" och vad den vill göra. Det stora problemet är att hela historien försvinner bakom en komik som större delen av tiden bidrar till känslan av att detta är en parodi snarare än en hyllning. Visst dras det på läpparna ganska ofta, men majoriteten av de tillfällena är för att hela situationen är så oerhört dum snarare än att det faktiskt är komiskt. Om detta hade varit en parodi skulle den säkerligen varit ganska lyckad, men de där tillfällena av parodi blandas med tillfällen som mycket väl kan stå som en hyllning till Jane Austen. Det är det som gör filmen så förvirrande och i slutändan är det svårt att veta exakt vad filmskaparna tänkte när de gjorde den.
Ett annat stort problem i filmen är att jag aldrig riktigt får veta vem Jane är mer än att hon är galen i Jane Austen. Anslaget i filmen som ska få åskådaren att veta exakt vilken värld de kliver in i och vem karaktären är vi ska följa är extremt kort och säger i princip ingenting. Det gör att det blir svårare att hänga med i resten av filmen. Vem är Jane på djupet och varför ska jag sympatisera för hennes mani över Austen? Det kommer egentligen inget svar på den frågan och filmen ligger därför bara på ytan i sitt berättande och ger egentligen inte åskådaren något konkret att jobba med.
I slutändan kan mitt personliga jag inte blunda för alla de brister den här filmen besitter, även om jag ibland undrar över om det är hela tanken. Trots att filmrecensenten i mig vinner kommer jag inte bara se om "Austenland" utan också älska att göra det.
Jane Hayes (Keri Russell) är troligtvis Jane Austens största fan. Hon nöjer sig inte med en pojkvän, hon vill ha gentlemannen. När hon därför får tillfället lägger hon alla sina besparingar på en resa till Austenland, ett ställe på landet där alla fantaster får leva ut sin egen Austendröm. Det visar sig dock att Austenland inte riktigt är det paradis Jane drömt om och i stället för att ta del i det skådespel som försiggår i det stora huset dras hon till stallpojken Martin (Bret McKenzie), den enda där som hon finner äkta. Vem vet egentligen vad som är verklighet i en värld där allt är på låtsas?
Jag förstår tanken bakom "Austenland" och vad den vill göra. Det stora problemet är att hela historien försvinner bakom en komik som större delen av tiden bidrar till känslan av att detta är en parodi snarare än en hyllning. Visst dras det på läpparna ganska ofta, men majoriteten av de tillfällena är för att hela situationen är så oerhört dum snarare än att det faktiskt är komiskt. Om detta hade varit en parodi skulle den säkerligen varit ganska lyckad, men de där tillfällena av parodi blandas med tillfällen som mycket väl kan stå som en hyllning till Jane Austen. Det är det som gör filmen så förvirrande och i slutändan är det svårt att veta exakt vad filmskaparna tänkte när de gjorde den.
Ett annat stort problem i filmen är att jag aldrig riktigt får veta vem Jane är mer än att hon är galen i Jane Austen. Anslaget i filmen som ska få åskådaren att veta exakt vilken värld de kliver in i och vem karaktären är vi ska följa är extremt kort och säger i princip ingenting. Det gör att det blir svårare att hänga med i resten av filmen. Vem är Jane på djupet och varför ska jag sympatisera för hennes mani över Austen? Det kommer egentligen inget svar på den frågan och filmen ligger därför bara på ytan i sitt berättande och ger egentligen inte åskådaren något konkret att jobba med.
I slutändan kan mitt personliga jag inte blunda för alla de brister den här filmen besitter, även om jag ibland undrar över om det är hela tanken. Trots att filmrecensenten i mig vinner kommer jag inte bara se om "Austenland" utan också älska att göra det.
EXTRAMATERIALET
Q&A-inslaget med skådespelarna är inte överdrivet intressant. Varje skådespelare pratar mycket om sina egna erfarenheter som skådespelare snarare än att de som grupp berättar om inspelningen av filmen och deras karaktärer.
Intressantare är dock kommentarspåret med producenten Stephenie Meyer och regissören Jerusha Hess. Normalt sett brukar de som kommenterar låta ganska tråkiga som om de hellre skulle göra något annat än att kommentera sin film, men här låter de båda snarare exalterade att få göra det vilket också bidrar till att det blir roligare att lyssna.
Intressantare är dock kommentarspåret med producenten Stephenie Meyer och regissören Jerusha Hess. Normalt sett brukar de som kommenterar låta ganska tråkiga som om de hellre skulle göra något annat än att kommentera sin film, men här låter de båda snarare exalterade att få göra det vilket också bidrar till att det blir roligare att lyssna.
TRE SAKER
1. En av producenterna till filmen är Stephenie Meyer, som tidigare kanske är mest känd som författaren bakom "The Twilight Saga" och "The Host".
2. I en scen säger en av karaktärerna till Martin att han inte skulle kunna få en roll i "Hobbit". Bret McKenzie, som spelar Martin, har dock en roll som alv i både "Hobbit" och "Sagan om Ringen".
3. Jennifer Coolidge, som spelar Janes vän Elisabeth Charming, hade enligt producenterna så svårt att memorera manuset att de flesta av hennes repliker är improviserade.
2. I en scen säger en av karaktärerna till Martin att han inte skulle kunna få en roll i "Hobbit". Bret McKenzie, som spelar Martin, har dock en roll som alv i både "Hobbit" och "Sagan om Ringen".
3. Jennifer Coolidge, som spelar Janes vän Elisabeth Charming, hade enligt producenterna så svårt att memorera manuset att de flesta av hennes repliker är improviserade.
EMMA ÅKERLIND (2014-08-14)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA