Bra film, fel fokus
FILMENFör några år sedan var övergrepp begågna av amerikanska och brittiska soldater mot tillfångatagna rebeller i Irak hett nyhetsstoff. Bildbevis på grym och förnedrande behandling av de senare cirkulerade fritt i media, och i flera fall åtalades och dömdes enskilda soldater för den tortyrliknande hanteringen av fångarna. Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan dylika händelser skulle dramatiseras, och "The mark of Cain" är ett försök att göra just detta. Filmen säger sig inte baseras på något specifikt fall, men dess inspirationskällor är tydliga.
Ett brittiskt förband är 2003 stationerat I Irak. Deras uppgift som fredsbevarare är svår då de ofta utsätts för farliga situationer och rena attacker från de Saddam-trogna rebellerna. De förlorar sin plutonledare i en eldstrid, och när de sedermera arresterar några till synes skyldiga irakier är många av soldaterna inställda på hämnd, med brutala resultat som följd. Väl hemma i England dröjer det inte länge innan media, polis och allmänhet blir varse om vad de gjort under sin tjänstgöring. De meniga Shane och Mark pekas ut som skyldiga medan deras befäl frånsäger sig all kunskap om övergreppen.
"The mark of Cain" är i första hand en tv-produktion, och det är glädjande att se den undvika att trampa i de många fällor som finns när det kommer till filmer främst ämnade att ses hemma i vardagsrummet. De tidiga scenerna i Irak, förstärkta av en skakig handhållen kamera, innehåller tillräcklig atmosfär, realism och intensitet för att ge åskådaren en tydlig "på plats"-känsla, och när berättelsen förlyttas till det bistra England bygger den ödesmättade iscensättningen en solid grund för den emotionellt tärande handlingen. Filmen känns sålunda inte alls tv-mässig, och även dialog och skådespeleri talar starkt till dess fördel.
Problemet är att filmen inte säger speciellt mycket som inte redan inpräntats via nyhetsrapporteringen. Syftet med en film baserad på aktuella världshändelser är att förklara skeenden, eller ännu hellre, att ställa de frågor som inte givits utrymme i kvällspress och nyhetssändingar. Jag tycker inte att "The mark of Cain" riktigt lyckas här. Istället för en djuplodande skildring av torterarens psyke verkar filmen mest intresserad av en David mot Goliat-historia, där den ensamme menige soldaten offras så att hans överordnade ska kunna rädda sina egna skinn.
Detta är förstås ett återkommande och viktigt tema inom krigsgenren, men det är inte vad som känns mest relevant för de händelser "The mark of Cain" alluderar till. Soldaterna som porträtteras i filmen handskas med sina samveten antingen genom hänvisande till lojalitet, genom psykiskt sammanbrott, eller inte alls, då flertalet karaktärer verkar sakna samvete. Detta känns som en grov förenkling av något jag gärna hade sett utforskas ytterligare. Detta är synd, då filmen i övrigt är bra, gripande och väl värd en titt.
Ett brittiskt förband är 2003 stationerat I Irak. Deras uppgift som fredsbevarare är svår då de ofta utsätts för farliga situationer och rena attacker från de Saddam-trogna rebellerna. De förlorar sin plutonledare i en eldstrid, och när de sedermera arresterar några till synes skyldiga irakier är många av soldaterna inställda på hämnd, med brutala resultat som följd. Väl hemma i England dröjer det inte länge innan media, polis och allmänhet blir varse om vad de gjort under sin tjänstgöring. De meniga Shane och Mark pekas ut som skyldiga medan deras befäl frånsäger sig all kunskap om övergreppen.
"The mark of Cain" är i första hand en tv-produktion, och det är glädjande att se den undvika att trampa i de många fällor som finns när det kommer till filmer främst ämnade att ses hemma i vardagsrummet. De tidiga scenerna i Irak, förstärkta av en skakig handhållen kamera, innehåller tillräcklig atmosfär, realism och intensitet för att ge åskådaren en tydlig "på plats"-känsla, och när berättelsen förlyttas till det bistra England bygger den ödesmättade iscensättningen en solid grund för den emotionellt tärande handlingen. Filmen känns sålunda inte alls tv-mässig, och även dialog och skådespeleri talar starkt till dess fördel.
Problemet är att filmen inte säger speciellt mycket som inte redan inpräntats via nyhetsrapporteringen. Syftet med en film baserad på aktuella världshändelser är att förklara skeenden, eller ännu hellre, att ställa de frågor som inte givits utrymme i kvällspress och nyhetssändingar. Jag tycker inte att "The mark of Cain" riktigt lyckas här. Istället för en djuplodande skildring av torterarens psyke verkar filmen mest intresserad av en David mot Goliat-historia, där den ensamme menige soldaten offras så att hans överordnade ska kunna rädda sina egna skinn.
Detta är förstås ett återkommande och viktigt tema inom krigsgenren, men det är inte vad som känns mest relevant för de händelser "The mark of Cain" alluderar till. Soldaterna som porträtteras i filmen handskas med sina samveten antingen genom hänvisande till lojalitet, genom psykiskt sammanbrott, eller inte alls, då flertalet karaktärer verkar sakna samvete. Detta känns som en grov förenkling av något jag gärna hade sett utforskas ytterligare. Detta är synd, då filmen i övrigt är bra, gripande och väl värd en titt.
EXTRAMATERIALET
Bättre än väntat för en så pass smal film. En 35 minuter lång dokumentär som växlar mellan intervjuer med de medverkande, bilder ur filmen och en "fluga på väggen"-dokumentering av inspelningen. Skivan innehåller även ett antal bortklippta scener. Jag skulle önska att de bortklippta scenerna gick att se med kommentarer från regissör och redigerare, samt att man inkluderat en trailer för filmen (om någon sådan finnes), men extramaterialet är fortfarande helt klart godkänt.
TRE SAKER
1. I extramaterialet finns ett intressant exempel på användande av datorgenererade bilder och andra specialeffekter när det är som bäst. Det rör en scen som jag aldrig ens märkte att det var några specialeffekter i förrän dokumentären visade hur den var ihopsatt. Bra jobbat!
2. Som vanligt är filmen inte inspelad i det land där den utspelas, och denna gång är det Tunisien som fått agera stand-in för Irak.
3. Extramaterialet är tyvärr inte textat. Det är ibland sanslöst svårt att hänga med i de medverkandes engelska rotvälska.
2. Som vanligt är filmen inte inspelad i det land där den utspelas, och denna gång är det Tunisien som fått agera stand-in för Irak.
3. Extramaterialet är tyvärr inte textat. Det är ibland sanslöst svårt att hänga med i de medverkandes engelska rotvälska.
JOEL FORNBRANT (2007-08-03)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Pip Torrens (6)
Pip Torrens (6)
