Samma raffel igen men med minneslucka
FILMENFör tredje gången sätter sig Ron Howard i registolen med ett fast grepp runt en Dan Brown-roman och med Tom Hanks i rollen som Browns hjälteprofessor Robert Langdon. De två tidigare filmerna har haft sina positiva och negativa sidor (den märkliga frisyren Hanks fick ha i "DaVinci-koden" är kanske det mest negativa), men filmerna är liksom sina skrivna förlagor en stunds raffel där kulturhistoria varvas med något modernt.
Browns böcker följer allihop en ganska tydlig formel. Inte enbart Langdon-romanerna utan även de två som har andra huvudpersoner. Det är en sorts hetsjakt mot klockan där koder eller ledtrådar för huvudpersonen vidare. Även om det bidrar till en spänningsfaktor blir det även lite enformigt och tjatigt. Lyckligtvis insåg även Brown detta och till den fjärde Langdon-historien (i filmsammanhang den tredje) har han ruckat lite på formen och skjutit in ett nytt moment som får stor betydelse, nämligen en minnesförlust.
När historien tar fart vaknar Langdon upp i en sjukhussäng i Florens med en huvudskada efter en pistolkula som snuddat vid hans skalp. Han minns inte hur han hamnat i Italien eller vad som hänt, men han plågas av hemska visioner av död, eld, blod, och människor i smärta. En doktor, Sienna Brooks (Felicity Jones) förklarar lite av vad som hänt men hinner inte säga speciellt mycket innan onda figurer försöker avsluta mordförsöket och Brooks flyr undan med en förvirrad och svag Langdon. De hamnar i hennes lägenhet där de kan försöka reda ut vad som hänt och varför folk är ute efter honom.
Det här har föregåtts av en inledning där vi sett hur amerikanska miljardären Bertrand Zobrist (Ben Foster) jagats av någon sorts agent (Omar Sy), men väljer att ta sitt liv i stället för att bli tillfångatagen. Zobrist har hakat upp sig på jordens överbefolkning och har tagit fram en lösning på problemet, en smitta - Inferno - som ska bli en utrensande pandemi. Givet finns den i en sorts tidsinställd bomb men han har har lämnat ledtrådar och en finns i Langdons ägo. En manipulerad version av Botticellis målning "Map of Hell" baserad på beskrivningen i Dantes "Inferno". Det blir utgångspunkten på den här kampen mot tiden där Langdon och Brooks rusar fram och försöker undvika att bli tagna av de som jagar efter dem.
Så, man kan säga att det är ganska exakt samma upplägg som tidigare, men som jag konstaterade finns det den där minnesförlusten som tillför något. Visserligen är Langdon som alltid överjävlig på att knäcka koder och dra blixtsnabba associationer från i princip ingenting, men vad annat kan man förvänta sig? En annan intressant aspekt, som även den har sin förklaring i minnesförlusten, är att vi inte riktigt vet vilka av alla personer som rör sig runt Langdon som är onda eller goda. Det är en bra vilseledande manöver som fungerar fint så länge det handlar om första gången man tar del av historien. Vid upprepade tittar försvinner lite av effekten.
Jag gillar den kulturella och historiska mystiken som finns i Browns romaner. Även om han tar sig konstnärliga friheter som författare uppskattar jag ändå att det finns en välresearchad botten som lyser igenom rafflet, och "Inferno" är kanske den bästa filmen i sviten. Eller inte - gillar man den här typen av filmer kommer man även att gilla "Inferno".
Browns böcker följer allihop en ganska tydlig formel. Inte enbart Langdon-romanerna utan även de två som har andra huvudpersoner. Det är en sorts hetsjakt mot klockan där koder eller ledtrådar för huvudpersonen vidare. Även om det bidrar till en spänningsfaktor blir det även lite enformigt och tjatigt. Lyckligtvis insåg även Brown detta och till den fjärde Langdon-historien (i filmsammanhang den tredje) har han ruckat lite på formen och skjutit in ett nytt moment som får stor betydelse, nämligen en minnesförlust.
När historien tar fart vaknar Langdon upp i en sjukhussäng i Florens med en huvudskada efter en pistolkula som snuddat vid hans skalp. Han minns inte hur han hamnat i Italien eller vad som hänt, men han plågas av hemska visioner av död, eld, blod, och människor i smärta. En doktor, Sienna Brooks (Felicity Jones) förklarar lite av vad som hänt men hinner inte säga speciellt mycket innan onda figurer försöker avsluta mordförsöket och Brooks flyr undan med en förvirrad och svag Langdon. De hamnar i hennes lägenhet där de kan försöka reda ut vad som hänt och varför folk är ute efter honom.
Det här har föregåtts av en inledning där vi sett hur amerikanska miljardären Bertrand Zobrist (Ben Foster) jagats av någon sorts agent (Omar Sy), men väljer att ta sitt liv i stället för att bli tillfångatagen. Zobrist har hakat upp sig på jordens överbefolkning och har tagit fram en lösning på problemet, en smitta - Inferno - som ska bli en utrensande pandemi. Givet finns den i en sorts tidsinställd bomb men han har har lämnat ledtrådar och en finns i Langdons ägo. En manipulerad version av Botticellis målning "Map of Hell" baserad på beskrivningen i Dantes "Inferno". Det blir utgångspunkten på den här kampen mot tiden där Langdon och Brooks rusar fram och försöker undvika att bli tagna av de som jagar efter dem.
Så, man kan säga att det är ganska exakt samma upplägg som tidigare, men som jag konstaterade finns det den där minnesförlusten som tillför något. Visserligen är Langdon som alltid överjävlig på att knäcka koder och dra blixtsnabba associationer från i princip ingenting, men vad annat kan man förvänta sig? En annan intressant aspekt, som även den har sin förklaring i minnesförlusten, är att vi inte riktigt vet vilka av alla personer som rör sig runt Langdon som är onda eller goda. Det är en bra vilseledande manöver som fungerar fint så länge det handlar om första gången man tar del av historien. Vid upprepade tittar försvinner lite av effekten.
Jag gillar den kulturella och historiska mystiken som finns i Browns romaner. Även om han tar sig konstnärliga friheter som författare uppskattar jag ändå att det finns en välresearchad botten som lyser igenom rafflet, och "Inferno" är kanske den bästa filmen i sviten. Eller inte - gillar man den här typen av filmer kommer man även att gilla "Inferno".
EXTRAMATERIALET
En halvtimme med utökade eller borttagna scener innehåller framför allt längre versioner av några nyckelscener. Bland annat får man se mer av Langdons visioner av helvetet, vilka är riktigt ruskiga. Här finns även en onödigt lång sekvens där Langdon och Brooks jagas av en drönare, vilket känns som ett typiskt försök att få med något hypermodernt utan att det egentligen känns så roligt. Det finns även ett alternativt slut som ändrar en detalj i en scen och lägger till en helt ny slutsekvens. Jag tycker nog att det som är i filmen är bättre och det är mer i linje med hur boken slutar.
En kortare featurette fokuserar på gestaltningen och inspelningen av Langdons visioner av helvetet, som jag redan nämnt är effektiva och läskiga. Kul att se Howard gotta sig i detta! Ett liknande gottande blir i en aningens längre featurette som fokuserar på filmens internationella prägel, som i det här fallet syftar på skådespelarna som plockats in från både Danmark, Frankrike och Indien bland annat, något som går hand i hand med att filmerna är internationella eller kanske framför allt väldigt europeiska.
Tre kortare filmer betar av tre av filmens karaktärer, Langdon, Brooks och Zobrist på ett tjusigt och informativt vis, och hela rasket avslutas med en lite längre inblick i Howards arbete och hur han delar med sig av sin yrkesverksamma vardag i sociala medier. I sammanfattning bra extramaterial.
En kortare featurette fokuserar på gestaltningen och inspelningen av Langdons visioner av helvetet, som jag redan nämnt är effektiva och läskiga. Kul att se Howard gotta sig i detta! Ett liknande gottande blir i en aningens längre featurette som fokuserar på filmens internationella prägel, som i det här fallet syftar på skådespelarna som plockats in från både Danmark, Frankrike och Indien bland annat, något som går hand i hand med att filmerna är internationella eller kanske framför allt väldigt europeiska.
Tre kortare filmer betar av tre av filmens karaktärer, Langdon, Brooks och Zobrist på ett tjusigt och informativt vis, och hela rasket avslutas med en lite längre inblick i Howards arbete och hur han delar med sig av sin yrkesverksamma vardag i sociala medier. I sammanfattning bra extramaterial.
TRE SAKER
1. Filmiskt följer historierna en egen liten tidslinje. "DaVinci-koden" blev den första filmen när "Änglar och demoner" faktiskt var den första boken, och den tredje boken "Den förlorade symbolen" har inte filmats alls. Det är den enda boken som utspelar sig helt och hållet i USA med de kulturella hemligheter som finns där. I mitt tycke är det den sämsta romanen, även om jag minns skurken som en karismatisk figur. Just nu känns det ganska ologiskt att den ska bli film, men man vet ju aldrig vad som händer. Ett filmmanus ska finnas klart, som lades i byrålådan när Sony valde att filma "Inferno" i stället. 2017 ska den femte Langdon-boken komma med den engelska titeln "Origin".
2. Hans Zimmer står för musiken igen men har valt ett helt annat tonläge för den här historien, där musiken är mer elektronisk och påminner lite om den spänningsmusik man ofta finner i John Carpenters filmer.
3. Det har gjort några drastiska förändringar när romanen blivit film, vilket gör att filmen stundtals överraskar även de som läst boken. I vanliga fall är jag ganska negativt inställd till den typen av förändringar, men här tycker jag det är rätt smart.
2. Hans Zimmer står för musiken igen men har valt ett helt annat tonläge för den här historien, där musiken är mer elektronisk och påminner lite om den spänningsmusik man ofta finner i John Carpenters filmer.
3. Det har gjort några drastiska förändringar när romanen blivit film, vilket gör att filmen stundtals överraskar även de som läst boken. I vanliga fall är jag ganska negativt inställd till den typen av förändringar, men här tycker jag det är rätt smart.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Tom Hanks (20)
Tom Hanks (20)
