Ett kärt återseende som skaver
FILMENDavid Lynch och Mark Frosts tv-serie "Twin Peaks" (1990–91) var banbrytande och plöjde väg för karaktärsdrivna mysterier som i dag är vardagsmat på tv. Då var det något nytt, udda och underhållande. Jag var runt 18 år gammal när serien visades på SVT och föll som en fura. Blandningen av deckare, skruvad humor, mytologi och en knäpphet jag aldrig hade sett tidigare fungerade perfekt och det blev en av mina första favoritserier. Serien tog slut på ett mycket ovanligt vis efter två säsonger och totalt 32 avsnitt. Historien expanderades i långfilmen "Twin Peaks: Fire Walk With Me" som var en prequel. Den hade ett tuffare anslag och var betydligt mörkare och mer skruvad. Den träffade inte riktigt lika rätt men utökade mystiken fast tog inte historien vidare. Serien slutade med att Agent Dale Cooper (Kyle MacLachlan) offrade sig själv och bytte plats med en dubbelgångare vars innersta väsen var den onda BOB.
Runt 25 år senare fortsätter historien (vilket förannonserades i en dröm i originalet). Lynch och Frost fick förtroendet av Showtime att göra en fortsättning och Lynch står för all regi denna gång. Totalt 18 avsnitt blev det, och den övergripande handlingen är "Coopers odyssé tillbaka till Twin Peaks". Det är en resa som är allt annat än lätt för karaktären och heller inte speciellt enkel för tittaren. MacLachlan gör minst tre versioner av Cooper - den klassiska agenten som är fast inne i The Black Lodge och de världar den sidan bjuder på, den onda dubbelgångaren Mr C som är som en blandning av Cooper och Killer Bob, och en "bedövad" version som ersätter dubbelgångaren Dougie Jones som egentligen är samma person som originalagenten men i ett slags katatoniskt tillstånd. Och så spelar han, om än för ett kort ögonblick, praktsvinet Dougie Jones. MacLachlan får jobba hårt och gör ett utmärkt jobb genom att ge alla sina karaktärer totalt olika personlighetsdrag, men samtidigt sitter man och längtar efter den charmiga agenten och han dröjer tyvärr.
"Twin Peaks:A Limited Event Series" är en komplicerad historia. Delvis avhandlar den FBI:s jakt efter andra dimensioner och framför allt den dit Cooper försvann, och direktör Gordon Cole (David Lynch) och agenterna Albert Rosenfield (Miguel Ferrer) och Tammy Preston (Chrysta Bell) kämpar på för att få ihop sitt komplicerade pussel. Delvis handlar den om försäkringsagenten Dougie Jones i Las Vegas och hans kopplingar till korrumperade kollegor och mystiska maffiatyper och hur hans egen familj inte förstår att han inte är samma person som han nyss var. Delvis handlar det om den skoningslösa Mr C som är på jakt efter några koordinater samtidigt som han till varje pris som helst undviker att tvingas tillbaka till den värld han rymt från.
Och delvis är vi i Twin Peaks där vi stiftar bekantskap med många gamla bekanta ansikten. Vissa flimrar förbi i ganska knäppa sidospår som inte tillför speciellt mycket, medan andra har större betydelse. Framför allt de som ingår i polisstyrkan där Hawk (Michael Horse) får ett tips som leder fram till något som hör samman med Coopers försvinnande.
Så långt allt väl, men denna tredje säsong av "Twin Peaks" (om man så vill) kryddas med enorma nypor av Lynch skruvade mörker och vissa scener är bland det knäppaste man har sett och emellanåt blir hela avsnitt totalt vansinniga. Om man som tittare inte har någon erfarenhet av Lynch senare filmer som är laddade med symbolik, tempomässigt utmanande sekvenser och scener öppna för egna tolkningar lär man bli skapligt omtumlad när "Gotta light?"-mannen dyker upp, till exempel. Min erfarenhet av Lynch är att det är bara att hänga med - antingen får scenen sin förklaring eller så får den inte det.
Personligen hade jag önskat en fortsättning som var lite mer "normal". Lite av den klassiska "Twin Peaks"-känslan har gått förlorad på de 25 åren och banat väg för något mer svårtuggat. Jag säger inte att det är sämre för det, men den här omgången lämnar kanske mer frågor än den ger svar. Det kan även vara så att en tittning inte räcker, men det är 18 ganska tuffa timmar att ta sig igenom.
Återseendet är kärt men det skaver. Jag känner mig förvirrad men inte besviken. Det är ju ändå "Twin Peaks" om än i en annan version än för 25 år sedan.
Runt 25 år senare fortsätter historien (vilket förannonserades i en dröm i originalet). Lynch och Frost fick förtroendet av Showtime att göra en fortsättning och Lynch står för all regi denna gång. Totalt 18 avsnitt blev det, och den övergripande handlingen är "Coopers odyssé tillbaka till Twin Peaks". Det är en resa som är allt annat än lätt för karaktären och heller inte speciellt enkel för tittaren. MacLachlan gör minst tre versioner av Cooper - den klassiska agenten som är fast inne i The Black Lodge och de världar den sidan bjuder på, den onda dubbelgångaren Mr C som är som en blandning av Cooper och Killer Bob, och en "bedövad" version som ersätter dubbelgångaren Dougie Jones som egentligen är samma person som originalagenten men i ett slags katatoniskt tillstånd. Och så spelar han, om än för ett kort ögonblick, praktsvinet Dougie Jones. MacLachlan får jobba hårt och gör ett utmärkt jobb genom att ge alla sina karaktärer totalt olika personlighetsdrag, men samtidigt sitter man och längtar efter den charmiga agenten och han dröjer tyvärr.
"Twin Peaks:A Limited Event Series" är en komplicerad historia. Delvis avhandlar den FBI:s jakt efter andra dimensioner och framför allt den dit Cooper försvann, och direktör Gordon Cole (David Lynch) och agenterna Albert Rosenfield (Miguel Ferrer) och Tammy Preston (Chrysta Bell) kämpar på för att få ihop sitt komplicerade pussel. Delvis handlar den om försäkringsagenten Dougie Jones i Las Vegas och hans kopplingar till korrumperade kollegor och mystiska maffiatyper och hur hans egen familj inte förstår att han inte är samma person som han nyss var. Delvis handlar det om den skoningslösa Mr C som är på jakt efter några koordinater samtidigt som han till varje pris som helst undviker att tvingas tillbaka till den värld han rymt från.
Och delvis är vi i Twin Peaks där vi stiftar bekantskap med många gamla bekanta ansikten. Vissa flimrar förbi i ganska knäppa sidospår som inte tillför speciellt mycket, medan andra har större betydelse. Framför allt de som ingår i polisstyrkan där Hawk (Michael Horse) får ett tips som leder fram till något som hör samman med Coopers försvinnande.
Så långt allt väl, men denna tredje säsong av "Twin Peaks" (om man så vill) kryddas med enorma nypor av Lynch skruvade mörker och vissa scener är bland det knäppaste man har sett och emellanåt blir hela avsnitt totalt vansinniga. Om man som tittare inte har någon erfarenhet av Lynch senare filmer som är laddade med symbolik, tempomässigt utmanande sekvenser och scener öppna för egna tolkningar lär man bli skapligt omtumlad när "Gotta light?"-mannen dyker upp, till exempel. Min erfarenhet av Lynch är att det är bara att hänga med - antingen får scenen sin förklaring eller så får den inte det.
Personligen hade jag önskat en fortsättning som var lite mer "normal". Lite av den klassiska "Twin Peaks"-känslan har gått förlorad på de 25 åren och banat väg för något mer svårtuggat. Jag säger inte att det är sämre för det, men den här omgången lämnar kanske mer frågor än den ger svar. Det kan även vara så att en tittning inte räcker, men det är 18 ganska tuffa timmar att ta sig igenom.
Återseendet är kärt men det skaver. Jag känner mig förvirrad men inte besviken. Det är ju ändå "Twin Peaks" om än i en annan version än för 25 år sedan.
EXTRAMATERIALET
Innan vi går in på det faktiska extramaterialet (som ni kan se av faktarutan är MASSIVT!) så är det två saker jag vill belysa lite extra:
1) Förpackningen till utgåvan är fräck och ger på ett enkelt vis en lyxig känsla. Kyle MacLachlans tre olika versioner av Dale Cooper döljer sig i sammanfogade bitar och det är både smart och läckert. Det är så skönt att hålla i en produkt som uppenbart är specialgjord. Så lite krävs det för att man ska känna det där lilla extra.
2) Glädjande nog har allt extramaterial svensk text. Allt som oftast brukar man som konsument som bäst få nöja sig med engelsk text men här är alltså allt textat på svenska.
Då kan vi ta oss an extramaterialet och för att avverka det krävs det en normal arbetsdag. Det är nämligen ungefär åtta timmar unikt extramaterial på utgåvan, vilket är både glädjande och lite övermäktigt att konsumera i ett svep. Den åttonde skivan i boxen är helt och hållet vikt för en tiodelad bakomfilm på ungefär fem timmar som jag i ärlighetens namn har sparat till ett annat tillfälle. Formen på bakomfilmerna är både intressant närgående och konstnärligt flummiga på samma gång, vilket känns som att man nog gör bäst i att dela upp tittningarna.
I övrigt är det lite blandat mellan korta promotionbitar och bilder och några mer matiga bakomfilmer, samt en timslång panel från Comic-Con 2017. Först ut bland bakomfilmerna är en titt på fenomenet "Twin Peaks" om hur serien kom in som en frisk fläkt runt 1990 och snabbt fick en fanskara som sedermera burit seriens arv vidare i tidningar, mässor, konserter och andra liveframträdanden. När det gäller det sista får vi se bilder ur en burleskshow på "Twin Peaks"-tema. Varför inte?
En halvtimmeslång film tar oss med till de första inspelningarna till serien, i september 2015, när klassiska "locations" från originalserien återbesöktes. Det blir lite av en återträffskänsla, speciellt i de pålagda ljudintervjuer med skådespelarna som ligger ovanpå bakombilderna. Fint!
Skådespelaren Richard Beymer (som i serien spelar Ben Horne) har sedan bidragit med två halvtimmeslånga bakomfilmer som nästan uteslutande avhandlar inspelningarna i det som kallas "Red Room", rummet/rummen med de röda draperierna. Beymer bidrog på "Twin Peaks - Definite gold box edition" med ursnygga stillbilder, men här har han alltså gjort rörligt material och det är väldigt bra om man vill förstå sig på processen med att filma alla dessa mardrömslika baklängesscener.
Comic-Con-panelen leds av Damon Lindelof och innehåller en rad både gamla och nya skådespelare. Varken David Lynch eller Mark Frost kunde medverka, men Lynch har skickat en inledande videohälsning som givetvis är bara en sådan som han kan göra.
Sammanfattningsvis - utan att ha sett den stora bakomfilmen i sin helhet - finns det inget att klaga på med denna utgåva, och jag blir bra sugen på att se om serien på nytt...
1) Förpackningen till utgåvan är fräck och ger på ett enkelt vis en lyxig känsla. Kyle MacLachlans tre olika versioner av Dale Cooper döljer sig i sammanfogade bitar och det är både smart och läckert. Det är så skönt att hålla i en produkt som uppenbart är specialgjord. Så lite krävs det för att man ska känna det där lilla extra.
2) Glädjande nog har allt extramaterial svensk text. Allt som oftast brukar man som konsument som bäst få nöja sig med engelsk text men här är alltså allt textat på svenska.
Då kan vi ta oss an extramaterialet och för att avverka det krävs det en normal arbetsdag. Det är nämligen ungefär åtta timmar unikt extramaterial på utgåvan, vilket är både glädjande och lite övermäktigt att konsumera i ett svep. Den åttonde skivan i boxen är helt och hållet vikt för en tiodelad bakomfilm på ungefär fem timmar som jag i ärlighetens namn har sparat till ett annat tillfälle. Formen på bakomfilmerna är både intressant närgående och konstnärligt flummiga på samma gång, vilket känns som att man nog gör bäst i att dela upp tittningarna.
I övrigt är det lite blandat mellan korta promotionbitar och bilder och några mer matiga bakomfilmer, samt en timslång panel från Comic-Con 2017. Först ut bland bakomfilmerna är en titt på fenomenet "Twin Peaks" om hur serien kom in som en frisk fläkt runt 1990 och snabbt fick en fanskara som sedermera burit seriens arv vidare i tidningar, mässor, konserter och andra liveframträdanden. När det gäller det sista får vi se bilder ur en burleskshow på "Twin Peaks"-tema. Varför inte?
En halvtimmeslång film tar oss med till de första inspelningarna till serien, i september 2015, när klassiska "locations" från originalserien återbesöktes. Det blir lite av en återträffskänsla, speciellt i de pålagda ljudintervjuer med skådespelarna som ligger ovanpå bakombilderna. Fint!
Skådespelaren Richard Beymer (som i serien spelar Ben Horne) har sedan bidragit med två halvtimmeslånga bakomfilmer som nästan uteslutande avhandlar inspelningarna i det som kallas "Red Room", rummet/rummen med de röda draperierna. Beymer bidrog på "Twin Peaks - Definite gold box edition" med ursnygga stillbilder, men här har han alltså gjort rörligt material och det är väldigt bra om man vill förstå sig på processen med att filma alla dessa mardrömslika baklängesscener.
Comic-Con-panelen leds av Damon Lindelof och innehåller en rad både gamla och nya skådespelare. Varken David Lynch eller Mark Frost kunde medverka, men Lynch har skickat en inledande videohälsning som givetvis är bara en sådan som han kan göra.
Sammanfattningsvis - utan att ha sett den stora bakomfilmen i sin helhet - finns det inget att klaga på med denna utgåva, och jag blir bra sugen på att se om serien på nytt...
TRE SAKER
1. Hela 217 olika skådespelare medverkar i de 18 avsnitten där många kända ansikten, både från den gamla serien och från andra sammanhang, figurerar i både större och mindre roller. En som vi dock inte ser är Michael Ontkean som spelade Sheriff Harry S. Truman. Ontkean har dragit sig tillbaka från skådespeleriet, men i serien är karaktären med fast sjukskriven. I stället är det hans bror Frank Truman (Robert Forster) som är sheriff i Twin Peaks. Att Forster gör rollen är på sätt och vis logiskt för ursprungligen skulle han gjort rollen som Harry S. Truman i piloten 1990 men ersattes av Ontkean.
2. Tre skådespelare dog under inspelningens gång - Catherine E. Coulson (The Log Lady), Warren Frost (Dr. Will Hayward) och Miguel Ferrer (Agent Albert Rosenfield). Den sistnämnda har en stor roll, medan de andra har mindre roller. David Bowie, som i filmen "Twin Peaks: Fire Walk With Me" spelar Agent Phillip Jeffries, skulle ha gjort en cameo, men hann inte spela in något. Jeffries är dock med i flashbacks och som något helt annat än en människa...
3. Nästan varje avsnitt avslutas med en komplett låt framförd på Roadhouse-baren. Här kan man se både okända och kända artister, där man kan räkna Nine Inch Nails och Eddie Vedder till de sistnämnda.
2. Tre skådespelare dog under inspelningens gång - Catherine E. Coulson (The Log Lady), Warren Frost (Dr. Will Hayward) och Miguel Ferrer (Agent Albert Rosenfield). Den sistnämnda har en stor roll, medan de andra har mindre roller. David Bowie, som i filmen "Twin Peaks: Fire Walk With Me" spelar Agent Phillip Jeffries, skulle ha gjort en cameo, men hann inte spela in något. Jeffries är dock med i flashbacks och som något helt annat än en människa...
3. Nästan varje avsnitt avslutas med en komplett låt framförd på Roadhouse-baren. Här kan man se både okända och kända artister, där man kan räkna Nine Inch Nails och Eddie Vedder till de sistnämnda.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
