Fördjupning för de redan invigda
FILMENOm man lagt ned tid på att se de runt 30 avsnitten av "Twin Peaks" ska man definitivt leta rätt på "Twin Peaks: Fire walk with me". Har man inte gjort det - alltså inte sett "Twin Peaks" över huvud taget - ska man inte se filmen. Det är verkligen en film för de redan invidga, en fördjupning som reder ut vissa frågetecken från den komplexa tv-serien, och samtidigt ger en hel del nya.
David Lynchs filmer har ofta den egenskapen. De lämnar fler frågor än de ger svar, och om man är medveten om det så är det bara att acceptera att det är en del av paketet man får. Med andra ord så kan folk med dåligt tålamod ha väldigt svårt för Lynch filmskapande. Jag älskar det även om man ibland varken vet in eller ut efter att ha sett en film. De gäller främst hans senare produktioner.
Filmen tar upp Laura Palmers sista vecka i livet, det vill säga fram till att tv-serien börjar, men filmen börjar redan ett år tidigare med Teresa Banks dödsfall, Killer Bobs första offer. Agent Cooper referade ofta till detta fall i serien, men ursprungligen var det inte han som utredde fallet. Gordon Cole (David Lynch) skickar agenten Chester Desmond (Chris Isaak) för att reda ut vad som hände. Chester hamnar tillsammans med Sam Stanley (Keifer Sutherland) i en håla där polisen gör allt för att motarbeta FBI, och när spåren leder till en ruff trailerpark blir det krångligt värre för mitt i utredningen försvinner agent Desmond.
Agent Cooper tar över, men fallet tas inte vidare förrän ett år senare och då har vi redan hamnat i Twin Peaks och mött Laura Palmer. I serien fick vi aldrig riktigt träffa henne och från det alla berättade fick vi en bild av en komplex person. Nu får vi veta hur komplex.
Laura är som en levande karusell, på väg att spåra ur i ett vansinnigt tempo. Den populära Miss Twin Peaks-vinnaren är inget vitt, rent lamm. Hon knarkar, snuskar runt med multipla partners och är samtidigt under stor psykisk press. Sedan 12-årsåldern har en mystisk man som heter Bob kommit till henne på nätterna. Laura har börjat inse att Bob även har andra intentioner än att våldföra sig på henne, och samtidigt har hon börjat förstå vem Bob verkligen är.
Det blir en turbulent sista vecka där Laura kommer allt närmare ett sammanbrott och ett avslut, vilket kommer en torsdagnatt då allting går fel.
Jag minns att jag upplevde "Twin Peaks: Fire walk with me" som en väldigt märklig film när jag såg den första gången för ungefär 15 år sedan. Den är så annorlunda mot serien. När berättelsen inte var låst av tv:s gränser blev filmen allt mer vågad och vissa karaktärer gör saker som förändrar dem totalt. Jag minns också att jag störde mig på att alla skådespelare var tillbaka utom Lara Flynn Boyd, vilket innebar att Donna Hayward spelades av en annan skådespelare. Det hänger jag inte upp mig på längre.
Sheryl Lee får dra ett stort lass i huvudrollen. Hon ligger på gränsen till överspel hela tiden eftersom Laura Palmer är så pass dynamisk i just det här skedet av historien, men i och med att jag personligen är så starkt involverad mentalt i "Twin Peaks" accepterar jag hennes skådespel.
Generellt sett är det kanske inte en direkt lysande film eftersom den är så starkt nichad. Det går knappast att bara se den som vilken film som helst, men är man inne i "Twin Peaks"-världen är den ett måste. Personligen blev jag överraskad av att fortfarande hitta nya ledtrådar i filmen, som till exempel ringen som figurerar i filmen prydd med samma ugglesymbol som har stor betydelse i seriens avslutande del.
Det enda negativa jag känner efter att ha sett filmen är en saknad efter mer material.
David Lynchs filmer har ofta den egenskapen. De lämnar fler frågor än de ger svar, och om man är medveten om det så är det bara att acceptera att det är en del av paketet man får. Med andra ord så kan folk med dåligt tålamod ha väldigt svårt för Lynch filmskapande. Jag älskar det även om man ibland varken vet in eller ut efter att ha sett en film. De gäller främst hans senare produktioner.
Filmen tar upp Laura Palmers sista vecka i livet, det vill säga fram till att tv-serien börjar, men filmen börjar redan ett år tidigare med Teresa Banks dödsfall, Killer Bobs första offer. Agent Cooper referade ofta till detta fall i serien, men ursprungligen var det inte han som utredde fallet. Gordon Cole (David Lynch) skickar agenten Chester Desmond (Chris Isaak) för att reda ut vad som hände. Chester hamnar tillsammans med Sam Stanley (Keifer Sutherland) i en håla där polisen gör allt för att motarbeta FBI, och när spåren leder till en ruff trailerpark blir det krångligt värre för mitt i utredningen försvinner agent Desmond.
Agent Cooper tar över, men fallet tas inte vidare förrän ett år senare och då har vi redan hamnat i Twin Peaks och mött Laura Palmer. I serien fick vi aldrig riktigt träffa henne och från det alla berättade fick vi en bild av en komplex person. Nu får vi veta hur komplex.
Laura är som en levande karusell, på väg att spåra ur i ett vansinnigt tempo. Den populära Miss Twin Peaks-vinnaren är inget vitt, rent lamm. Hon knarkar, snuskar runt med multipla partners och är samtidigt under stor psykisk press. Sedan 12-årsåldern har en mystisk man som heter Bob kommit till henne på nätterna. Laura har börjat inse att Bob även har andra intentioner än att våldföra sig på henne, och samtidigt har hon börjat förstå vem Bob verkligen är.
Det blir en turbulent sista vecka där Laura kommer allt närmare ett sammanbrott och ett avslut, vilket kommer en torsdagnatt då allting går fel.
Jag minns att jag upplevde "Twin Peaks: Fire walk with me" som en väldigt märklig film när jag såg den första gången för ungefär 15 år sedan. Den är så annorlunda mot serien. När berättelsen inte var låst av tv:s gränser blev filmen allt mer vågad och vissa karaktärer gör saker som förändrar dem totalt. Jag minns också att jag störde mig på att alla skådespelare var tillbaka utom Lara Flynn Boyd, vilket innebar att Donna Hayward spelades av en annan skådespelare. Det hänger jag inte upp mig på längre.
Sheryl Lee får dra ett stort lass i huvudrollen. Hon ligger på gränsen till överspel hela tiden eftersom Laura Palmer är så pass dynamisk i just det här skedet av historien, men i och med att jag personligen är så starkt involverad mentalt i "Twin Peaks" accepterar jag hennes skådespel.
Generellt sett är det kanske inte en direkt lysande film eftersom den är så starkt nichad. Det går knappast att bara se den som vilken film som helst, men är man inne i "Twin Peaks"-världen är den ett måste. Personligen blev jag överraskad av att fortfarande hitta nya ledtrådar i filmen, som till exempel ringen som figurerar i filmen prydd med samma ugglesymbol som har stor betydelse i seriens avslutande del.
Det enda negativa jag känner efter att ha sett filmen är en saknad efter mer material.
EXTRAMATERIALET
DVD:n har inget extramaterial, vilket är extremt sorgligt för jag vet att det finns saker att gräva fram. Ett av mina första internetrelaterade minnen var när en kompis med uppkoppling skickade mig utskrifter på borttagna scener ur filmen. Det var stoff för minst 90 minuter till där en rad karaktärer ur serien var med och där betydligt mer svar gavs.
På IMDB läser jag att hela fem timmar material filmades och ända sedan jag fick de där utskrifterna har jag hoppats på en extended cut, men förgäves. Men enligt filmens artikel på Wikipedia kan en specialutgåva med 17 utvalda scener av Lynch dyka upp under 2007. Jag vågar nästan hoppas på det.
På IMDB läser jag att hela fem timmar material filmades och ända sedan jag fick de där utskrifterna har jag hoppats på en extended cut, men förgäves. Men enligt filmens artikel på Wikipedia kan en specialutgåva med 17 utvalda scener av Lynch dyka upp under 2007. Jag vågar nästan hoppas på det.
TRE SAKER
1. Tv-serien hade många knäppa scener, men i filmen finns en scen som bräcker allting. Det är när vi först får träffa agent Cooper en speciell dag, en speciell tidpunkt som han drömt om. Under scenens gång kommer den försvunna agenten Philip Jeffries (David Bowie) tillbaka och försvinner igen men hinner berätta en otrolig historia som är det närmaste en sjuk mardröm man kan komma i bilder. En helt enormt skruvad scen som är bland det värsta/bästa jag sett.
2. Och apropå skruvade scener... Gordon Coles "kod" till Chester Desmond i form av en dansande kvinna är bara för knäpp. Och vad betyder den där blåa rosen egentligen?
3. Angelo Badalamentis säregna musik till filmen finns på en soundtrack-CD som är väl värd att köpa om man är ett riktigt fan.
2. Och apropå skruvade scener... Gordon Coles "kod" till Chester Desmond i form av en dansande kvinna är bara för knäpp. Och vad betyder den där blåa rosen egentligen?
3. Angelo Badalamentis säregna musik till filmen finns på en soundtrack-CD som är väl värd att köpa om man är ett riktigt fan.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Grace Zabriskie (7)
Grace Zabriskie (7)
