Tom Green förvånar som klantig butler
FILMENTom Green har i mitt tycke rutat in sig i ett väldigt specifikt område. I sin högst personliga talkshow "The Tom Green Show" var han helt vansinnig och i filmvärlden har han gjort diverse osmakliga roller, vilket funkar om man är på det humöret. Med andra ord var jag beredd på att Tom Green skulle vara "Tom Green" även i "Bob the Butler".
Döm om min förvåning när filmen visar sig vara en snäll och rar familjehistoria där Green spelar en tämligen vanlig person. Hans karaktär Bob har problem att behålla sina jobb. Han jobbar sig genom gula sidorna i telefonkatalogen och har kommit till slutet av B. Efter att ha fått sparken från en (ham)burgarkedja söker han till en butlerutbildning. Mr Butler (!) (Simon Callow) som leder utbildningen har ganska oortodoxa metoder men lyckas slutligen utbilda Bob. Vilket inte var så svårt eftersom utbildningen varade i blott fem dagar.
Bob får anställning hos familjen Jamieson. Mamma Anne (Brooke Shields) jobbar och jobbar och jobbar och när hon inte umgås med slemmiga pojkvännen Jacques (Rob LaBelle) hittar hon några sekunder för sina barn Tess (Genevieve Buechner) och Bates (Benjamin B. Smith). Båda barnen har gjort det till en sport att driva sin tidigare barnvakter och liknande till vansinne, men Bob gillar de. Han är lite konstig och klantig, men han finns där för dem. Och för Anne, som upptäcker att hon har vissa känslor för honom. Frågan är bara om Bob klarar sig från att få sparken denna gång.
Filmen lutar sig mycket på slapstickhumor där Bob tar sig igenom vardagen på ett nästan Papphammaraktigt vis, och det funkar ganska bra. Det blir en del roliga scener och jag kan tänka mig att yngre generationer reagerar positivt på denna enkla men effektiva humor. Dock ska jag poängtera att det inte är några billiga poänger i sig, för i grunden finns en fin historia som berör familjeproblem som säkert många kan identifiera sig med. Behovet av att "göra karriär" (Anne), att vara liten och dålig på sport och alltid bli vald sist (Bates) och att slitas mellan att vara en individ eller falla in i den populära mallen (Tess). Dessutom är Greens karaktär en obotlig optimist som under filmens gång bara gillar läget, vilket känns befriande och på sätt och vis inspirerande.
Som sagt, jag är ärligt talat förvånad över att "Bob the Butler" både är en fin och rolig film samtidigt som den ger mig något på ett lite djupare plan. Allt detta utan att ta till några skämt som går långt under bältet.
Döm om min förvåning när filmen visar sig vara en snäll och rar familjehistoria där Green spelar en tämligen vanlig person. Hans karaktär Bob har problem att behålla sina jobb. Han jobbar sig genom gula sidorna i telefonkatalogen och har kommit till slutet av B. Efter att ha fått sparken från en (ham)burgarkedja söker han till en butlerutbildning. Mr Butler (!) (Simon Callow) som leder utbildningen har ganska oortodoxa metoder men lyckas slutligen utbilda Bob. Vilket inte var så svårt eftersom utbildningen varade i blott fem dagar.
Bob får anställning hos familjen Jamieson. Mamma Anne (Brooke Shields) jobbar och jobbar och jobbar och när hon inte umgås med slemmiga pojkvännen Jacques (Rob LaBelle) hittar hon några sekunder för sina barn Tess (Genevieve Buechner) och Bates (Benjamin B. Smith). Båda barnen har gjort det till en sport att driva sin tidigare barnvakter och liknande till vansinne, men Bob gillar de. Han är lite konstig och klantig, men han finns där för dem. Och för Anne, som upptäcker att hon har vissa känslor för honom. Frågan är bara om Bob klarar sig från att få sparken denna gång.
Filmen lutar sig mycket på slapstickhumor där Bob tar sig igenom vardagen på ett nästan Papphammaraktigt vis, och det funkar ganska bra. Det blir en del roliga scener och jag kan tänka mig att yngre generationer reagerar positivt på denna enkla men effektiva humor. Dock ska jag poängtera att det inte är några billiga poänger i sig, för i grunden finns en fin historia som berör familjeproblem som säkert många kan identifiera sig med. Behovet av att "göra karriär" (Anne), att vara liten och dålig på sport och alltid bli vald sist (Bates) och att slitas mellan att vara en individ eller falla in i den populära mallen (Tess). Dessutom är Greens karaktär en obotlig optimist som under filmens gång bara gillar läget, vilket känns befriande och på sätt och vis inspirerande.
Som sagt, jag är ärligt talat förvånad över att "Bob the Butler" både är en fin och rolig film samtidigt som den ger mig något på ett lite djupare plan. Allt detta utan att ta till några skämt som går långt under bältet.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består av en halvtimmes titt bakom kulisserna med allt vad det innebär. Ganska basic men samtidigt helt okej.
En sak som tas upp i intervjuerna är att det allmänt konstateras att det är en "ny" Tom Green man får se i filmen, och det kan jag verkligen hålla med om.
En sak som tas upp i intervjuerna är att det allmänt konstateras att det är en "ny" Tom Green man får se i filmen, och det kan jag verkligen hålla med om.
TRE SAKER
1. Simon Cowell kan i skrivandes stund ses på svenska biografier i svenska filmen "Arn".
2. Även om filmens Bob är en normal, positiv men lite fumlig människa, så har han ett par riktigt drypande och dräpande sarkastiska repliker, som alla sitter som en smäck när de kommer ur Greens mun.
3. Tom Green har en lite märklig hiphopkarriär vid sidan av skådespeleriet och till denna film har han gjort en raplåt om Bob som han också framför själv. Personligen tycker jag att låten inte alls passar in i filmen.
2. Även om filmens Bob är en normal, positiv men lite fumlig människa, så har han ett par riktigt drypande och dräpande sarkastiska repliker, som alla sitter som en smäck när de kommer ur Greens mun.
3. Tom Green har en lite märklig hiphopkarriär vid sidan av skådespeleriet och till denna film har han gjort en raplåt om Bob som han också framför själv. Personligen tycker jag att låten inte alls passar in i filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Rob LaBelle (6)
Rob LaBelle (6)
