Cowboys och indianer på Nya Zeeland
FILMENI slutet av 1800-talet höll den vita mannen som bäst på att utrota den ena urbefolkningen efter den andra. I Vilda Västern minskade indianstammarna kraftigt när kobojsarna lät sexskjutarna gå varma och på Nya Zeeland var det maorierna som fick stryka med när de vita männen, med England och Irland i ryggen, började stjäla land.
Till skillnad från i Amerika så fanns det en attitydsskillnad som splittrade maorierna i två läger. De ena höll kvar vid det gamla och försvarade sina liv för fulla muggar medan de andra allierade sig med de vita soldaterna för att på det viset ändå kunna bevara sin kultur genom samarbete. Denna identitetskris är ett genomgående tema i filmen.
Men vi backar lite. Sarah (Samantha Morton) är dotter till läkaren Francis (Stephen Rea - som försvinner kvickt ur filmen efter en dryg kvart utan att ha gjort speciellt mycket för gaget). Hon förälskar sig i en ung maorier och blir med barn, men innan sonen Boy föds dör den blivande fadern och Sarah får ensam uppfostra barnet. Dock har Boy en mäktig farfar som ett par år helt sonika rövar bort ungen. Den förtvivlade Sarah tillbringar de kommande sju åren med att leta efter sin son. Hennes stora förhoppning är att hitta tatuerade maorier för den där farfadern var den enda tatueraren i trakten.
Vid den här tidpunkten har Francis packat ihop läkarväskan och försvunnit från stridens hetta, för kriget är i full gång. Sarah axlar hans roll och värvas av den syrligt onda kaptenen Baine (Anton Lesser) som med maorispejaren Wiremu (Cliff Curtis) utplånar by efter by. Nog sjutton dyker tatueraren upp och skjuts av Baine innan han hunnit berätta var Boy finns. Sarah blir ännu mer förtvivlad, men när Wiremu avslöjar att han, liksom Boys far, var tatuerarens son öppnas en möjlighet. Wiremu lovar att ta Sarah till Boy ifall hon följer med och botar maoristammens sjuka ledare Te Kai Po (Temuera Morrison).
Snart återförenas Sarah med Boy som blivit en målbrottig tonåring trimmad till en stridsmaskin som är oerhört på det klara med vilken sida han står på. Sarah blir återigen förtvivlad och finner sig snart mitt emellan de stridande lägren utan att veta riktigt var hon hör hemma.
Det finns vissa saker med "River Queen" som jag inte gillar. Jag har lite envist upprepat att Sarah blir förtvivlad gång på gång i texten redan och det är för att belysa den lite smått krystade sentimentalitet som finns i Samantha Mortons karaktär. Visserligen gör hon rollen ganska bra, men det blir ändå lite tröttsamt. En annan grej som heller inte faller mig på läppen är att regissören gång efter annan väljer att visa vissa scener i slowmotion, vilket också går lite hand i hand med den där sentimentaliteten.
Annars är "River Queen" en ganska bra film. Storyn är tämligen rik och det händer ganska mycket trots att inledningen är lite seg. Filmen klockar in på en timma och trekvart och kunde möjligen ha tajtats till lite. Identitetskristemat går igen i många av karaktärerna, inte minst i spejaren Wiremu som verkligen står mitt emellan sidorna. Även Keifer Sutherland, som gör en stor biroll som soldaten Doyle, kan sorteras in under detta tema. Att Sutherland fått pryda DVD:ns omslag är inte helt rättvist, men han är ju det största namnet i filmen.
För att vara ett drama, som jag sorterat filmen som, så innehåller filmen många actionsekvenser med riktigt bra regisserade strider. Att filmen sedan omringas av den smått magiska Nya Zeeland-miljön är knappast något dåligt.
Till skillnad från i Amerika så fanns det en attitydsskillnad som splittrade maorierna i två läger. De ena höll kvar vid det gamla och försvarade sina liv för fulla muggar medan de andra allierade sig med de vita soldaterna för att på det viset ändå kunna bevara sin kultur genom samarbete. Denna identitetskris är ett genomgående tema i filmen.
Men vi backar lite. Sarah (Samantha Morton) är dotter till läkaren Francis (Stephen Rea - som försvinner kvickt ur filmen efter en dryg kvart utan att ha gjort speciellt mycket för gaget). Hon förälskar sig i en ung maorier och blir med barn, men innan sonen Boy föds dör den blivande fadern och Sarah får ensam uppfostra barnet. Dock har Boy en mäktig farfar som ett par år helt sonika rövar bort ungen. Den förtvivlade Sarah tillbringar de kommande sju åren med att leta efter sin son. Hennes stora förhoppning är att hitta tatuerade maorier för den där farfadern var den enda tatueraren i trakten.
Vid den här tidpunkten har Francis packat ihop läkarväskan och försvunnit från stridens hetta, för kriget är i full gång. Sarah axlar hans roll och värvas av den syrligt onda kaptenen Baine (Anton Lesser) som med maorispejaren Wiremu (Cliff Curtis) utplånar by efter by. Nog sjutton dyker tatueraren upp och skjuts av Baine innan han hunnit berätta var Boy finns. Sarah blir ännu mer förtvivlad, men när Wiremu avslöjar att han, liksom Boys far, var tatuerarens son öppnas en möjlighet. Wiremu lovar att ta Sarah till Boy ifall hon följer med och botar maoristammens sjuka ledare Te Kai Po (Temuera Morrison).
Snart återförenas Sarah med Boy som blivit en målbrottig tonåring trimmad till en stridsmaskin som är oerhört på det klara med vilken sida han står på. Sarah blir återigen förtvivlad och finner sig snart mitt emellan de stridande lägren utan att veta riktigt var hon hör hemma.
Det finns vissa saker med "River Queen" som jag inte gillar. Jag har lite envist upprepat att Sarah blir förtvivlad gång på gång i texten redan och det är för att belysa den lite smått krystade sentimentalitet som finns i Samantha Mortons karaktär. Visserligen gör hon rollen ganska bra, men det blir ändå lite tröttsamt. En annan grej som heller inte faller mig på läppen är att regissören gång efter annan väljer att visa vissa scener i slowmotion, vilket också går lite hand i hand med den där sentimentaliteten.
Annars är "River Queen" en ganska bra film. Storyn är tämligen rik och det händer ganska mycket trots att inledningen är lite seg. Filmen klockar in på en timma och trekvart och kunde möjligen ha tajtats till lite. Identitetskristemat går igen i många av karaktärerna, inte minst i spejaren Wiremu som verkligen står mitt emellan sidorna. Även Keifer Sutherland, som gör en stor biroll som soldaten Doyle, kan sorteras in under detta tema. Att Sutherland fått pryda DVD:ns omslag är inte helt rättvist, men han är ju det största namnet i filmen.
För att vara ett drama, som jag sorterat filmen som, så innehåller filmen många actionsekvenser med riktigt bra regisserade strider. Att filmen sedan omringas av den smått magiska Nya Zeeland-miljön är knappast något dåligt.
EXTRAMATERIALET
Inte ett uns, men för att nämna något som känns lite bonus så kommer filmen i ett extra pappfodral, som så många andra titlar från Noble nuförtiden. Personligen tycker jag att en sådan gest faktiskt bidrar med lite exklusiv lyxkänsla.
TRE SAKER
1. Keifer Sutherlands irländske soldat pratar med en dialekt som bara är ett par "arr!" från den stereotypa piraten. Jobbigt att lyssna på.
2. Och apropå prat - den maoriska ledaren Te Kai Po ger sina krigare avancerade stridsinstruktioner på engelska helt plötsligt. Känns ytterst märkligt när allt annat han säger är på maori.
3. Ur avdelningen "mycket spännande trivia som jag skulle vilja veta mer om": Regissören och manusförfattaren Vincent Ward sparkades som regissör en bit in i produktionen och ersattes av sin fotograf, men lagom till postproduktionen var Ward tillbaka igen. Undrar vad han gjorde för att reta upp producenterna så att han fick sparken?
2. Och apropå prat - den maoriska ledaren Te Kai Po ger sina krigare avancerade stridsinstruktioner på engelska helt plötsligt. Känns ytterst märkligt när allt annat han säger är på maori.
3. Ur avdelningen "mycket spännande trivia som jag skulle vilja veta mer om": Regissören och manusförfattaren Vincent Ward sparkades som regissör en bit in i produktionen och ersattes av sin fotograf, men lagom till postproduktionen var Ward tillbaka igen. Undrar vad han gjorde för att reta upp producenterna så att han fick sparken?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Samantha Morton (4)
Samantha Morton (4)
