Onödigt försiktig spansk skräckfilm
FILMENSpansktalande skräckfilm har blivit allt vanligare i svenska DVD-hyllor. Mexikanska filmmakaren Guillermo del Toro har banat vägen med succéer som "The Devil’s Backbone" och "Pans labyrint", men även spanskproducerade, fast engelsktalande "Från andra sidan" har skickat kalla kårar längs med ryggraden, och senast i raden är den dokumentärartade zombiefilmen "Rec"
Del Toro har producerat "Barnhemmet" som närmast är jämförbar med "Från andra sidan", där den senare faktiskt är både bättre och otäckare. Här träffar vi Laura (Belén Rueda) som flyttar in i det barnhem hon växte upp i. Tillsammans med maken Carlos (Fernando Cayo) ska hon driva ett skolhem för handikappade barn. Den lilla familjen kompletteras av hivsmittade adoptivsonen Simón (Roger Príncep) som varken känner till att han är adopterad eller vilken sjukdom han lider av.
Fantasin är det dock inget fel på. Simón har flera "Hemliga Mållgan"-kompisar han leker med men strax får han en ny – Tomás. Och sedan ytterligare några. När Laura får syn på en teckning av låtsaskompisarna känner hon genast igen dem. Det är hennes barndomskamrater från förr, förutom Tomás som hon inte sett förut.
Lagom till att skolhemmet ska öppna försvinner Simón. Laura tycker sig se honom gå in i en grotta nere vid havet, men han återfinns inte. Sex månader går, nio månader går och varken polisen eller Laura och Carlos har hittat sonen. Laura känner allt mer att det finns någon i det stora kusliga huset medan Carlos är betydligt mer tveksam. Till slut måste Laura gräva i det förflutna för att få reda på vad som hänt Simón.
"Barnhemmet" tar ganska god tid på sig att berätta sin historia. Tempot är ganska makligt och det är sparsamt med spökerier. När de väl dyker upp handlar det om "jumpeffects" som bara då och då är skrämmande, som till exempel i en oväntad bilolycka. Några blodorgier förekommer inte heller utan filmen förlitar sig på det mer tillbakahållna och kusliga. Några otäcka figurer skymtar förbi emellanåt i skuggorna.
Det blir dock aldrig riktigt otäckt, och jag känner mig lite besviken. Hade filmen varit asiatisk hade den givetvis visat spöken och andra läskigheter i parti och minut. Här är man istället nästan lite onödigt försiktig, och filmens upplösning är lite smått märklig. Man förstår vad som händer men inte riktigt hur.
Det är dock inget fel på varken miljö eller stämning. Gamla, knarriga hus är inget nytt i skräckfilmer och det är inte läskiga barn och spöken heller, men "Barnhemmet" känns inte som en trött urmjölkning av ett gammalt koncept. Men den kunde ha fått vara lite otäckare.
Del Toro har producerat "Barnhemmet" som närmast är jämförbar med "Från andra sidan", där den senare faktiskt är både bättre och otäckare. Här träffar vi Laura (Belén Rueda) som flyttar in i det barnhem hon växte upp i. Tillsammans med maken Carlos (Fernando Cayo) ska hon driva ett skolhem för handikappade barn. Den lilla familjen kompletteras av hivsmittade adoptivsonen Simón (Roger Príncep) som varken känner till att han är adopterad eller vilken sjukdom han lider av.
Fantasin är det dock inget fel på. Simón har flera "Hemliga Mållgan"-kompisar han leker med men strax får han en ny – Tomás. Och sedan ytterligare några. När Laura får syn på en teckning av låtsaskompisarna känner hon genast igen dem. Det är hennes barndomskamrater från förr, förutom Tomás som hon inte sett förut.
Lagom till att skolhemmet ska öppna försvinner Simón. Laura tycker sig se honom gå in i en grotta nere vid havet, men han återfinns inte. Sex månader går, nio månader går och varken polisen eller Laura och Carlos har hittat sonen. Laura känner allt mer att det finns någon i det stora kusliga huset medan Carlos är betydligt mer tveksam. Till slut måste Laura gräva i det förflutna för att få reda på vad som hänt Simón.
"Barnhemmet" tar ganska god tid på sig att berätta sin historia. Tempot är ganska makligt och det är sparsamt med spökerier. När de väl dyker upp handlar det om "jumpeffects" som bara då och då är skrämmande, som till exempel i en oväntad bilolycka. Några blodorgier förekommer inte heller utan filmen förlitar sig på det mer tillbakahållna och kusliga. Några otäcka figurer skymtar förbi emellanåt i skuggorna.
Det blir dock aldrig riktigt otäckt, och jag känner mig lite besviken. Hade filmen varit asiatisk hade den givetvis visat spöken och andra läskigheter i parti och minut. Här är man istället nästan lite onödigt försiktig, och filmens upplösning är lite smått märklig. Man förstår vad som händer men inte riktigt hur.
Det är dock inget fel på varken miljö eller stämning. Gamla, knarriga hus är inget nytt i skräckfilmer och det är inte läskiga barn och spöken heller, men "Barnhemmet" känns inte som en trött urmjölkning av ett gammalt koncept. Men den kunde ha fått vara lite otäckare.
EXTRAMATERIALET
Jag hade förväntat mig ett ganska snålt släpp av "Barnhemmet", men här överraskar Pan Vision med 75 minuter extramaterial, om än lite hattigt sammansatt. En "spela allt"-funktion hade inte skadat.
Här får vi lite gott och blandat från produktionen av filmen, så som provfilmningar med Roger Príncep (Simón) och närmare tittar på scenbygget av barnhemmet och hur förtexterna spelades in. Ljuddesignern går in och bryter ned en scen i olika audiella beståndsdelar och regissören J.A. Bayona och manusförfattaren Sergio G. Sánchez lotsar oss igenom en rad bortklippta scener.
Bayona figurerar också i en intervju tillsammans med producenten Guillermo del Toro, som förklarar skillnanden mellan tjocka filmmakare, som han själv, och spinkiga, som Bayona.
"The lost film" är den Super-16-film som vi får se delar av i filmen, här i sin helhet och innan allt avslutas med en teaser och trailer kan man titta på animatics och storyboards. Lite smått och gott med andra ord, dock inte sådant där extramaterial som man längtar efter att se om i framtiden.
Här får vi lite gott och blandat från produktionen av filmen, så som provfilmningar med Roger Príncep (Simón) och närmare tittar på scenbygget av barnhemmet och hur förtexterna spelades in. Ljuddesignern går in och bryter ned en scen i olika audiella beståndsdelar och regissören J.A. Bayona och manusförfattaren Sergio G. Sánchez lotsar oss igenom en rad bortklippta scener.
Bayona figurerar också i en intervju tillsammans med producenten Guillermo del Toro, som förklarar skillnanden mellan tjocka filmmakare, som han själv, och spinkiga, som Bayona.
"The lost film" är den Super-16-film som vi får se delar av i filmen, här i sin helhet och innan allt avslutas med en teaser och trailer kan man titta på animatics och storyboards. Lite smått och gott med andra ord, dock inte sådant där extramaterial som man längtar efter att se om i framtiden.
TRE SAKER
1. Tomás mask, som man kan se på DVD-omslaget, är per automatik läskig och otäck. En bra design med andra ord.
2. New Line Cinema har rättigheterna till att göra en amerikansk remake. J.A Bayona kommenterade det hela lite smått syrligt: "The Americans have all the money in the world but can't do anything, while we can do whatever we want but don't have the money. The American industry doesn't take chances, that's why they make remakes of movies that were already big hits".
3. Fler spansktalande skräckisar i arkivet: "De bortglömda", "Dödens våning", "X-mas tale", och "KM 31 - Ondskans vägskäl".
2. New Line Cinema har rättigheterna till att göra en amerikansk remake. J.A Bayona kommenterade det hela lite smått syrligt: "The Americans have all the money in the world but can't do anything, while we can do whatever we want but don't have the money. The American industry doesn't take chances, that's why they make remakes of movies that were already big hits".
3. Fler spansktalande skräckisar i arkivet: "De bortglömda", "Dödens våning", "X-mas tale", och "KM 31 - Ondskans vägskäl".
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Andrés Gertrúdix (3)
Andrés Gertrúdix (3)
