Infall & slump istället för ett planerat liv
FILMENI en ramhistoria sitter en grånad Ryan Reynolds och berättar livets sanningar för brudgummen på sin dotter Jesses bröllop. Brudgummen har kommit underfund med att Jesse träffade en annan kille under en period när de hade gjort slut och grubblar över detta, vilket föranleder Franks (Reynolds) historia från det förflutna.
Vi backar först 20 år när Susan (Emily Mortimer) väljer Frank som sin kommande man framför ögonen på bäste kompisen Buddy (Stuart Townsend) och sedan hoppar vi fram ytterligare sju. Frank är en person som lever ett inrutat liv utifrån noggrann planering och listskrivande. Detta har han utvecklat så mycket att det blivit hans yrke. Han har skrivit böcker i ämnet och håller inspirerande föredrag för stressade kontorsråttor.
Just denna dag har saker och ting inte riktigt gått enligt planeringen och det hela leder fram till ett komplicerat missförstånd som får Susan att kasta ut honom. När Frank försöker reda ut det hela stöter han på en sanning som omkullkastar allting. Plötsligt blir det inrutade och planerade livet meningslöst och han börjar verka efter infall och slump istället med ett ganska underhållande resultat.
Den här kombinationen av en man i kris och en ganska typisk romantisk "kille träffar tjej - kille och tjej blir ovänner - kille och tjej hittar tillbaka till varandra"-komedi är rolig på ett underhållande sätt. Den bjuder inte på några större skratt och är heller inte speciellt originell, även om Franks ständiga listskrivande är en extra krydda. Den är väl i ärlighetens namn ganska förutsägbar.
Men jag gillar Ryan Reynolds. Han har klivit in som "nästa generation" i den romantiska komedi-genren. För tio år sedan hade Hugh Grant gjort rollen (ett argument jag hade om Reynolds även i "Definitely, Maybe...), och Reynolds har en väldigt tydlig naturlighet för den här typen av roller. Det ska bli spännande att se hans utveckling.
På något vis kan jag känna att manusförfattaren Daniel Taplitz plockat viss inspiration från den klassiska romanen "Tärningsspelaren" till Franks listskrivande, även om hans förslag skiljer sig ganska drastiskt från bokens Luke Rhinehart.
På det stora hela är "Chaos Theory" en sevärd film. Ingen klassiker men garanterat underhållande för stunden.
Vi backar först 20 år när Susan (Emily Mortimer) väljer Frank som sin kommande man framför ögonen på bäste kompisen Buddy (Stuart Townsend) och sedan hoppar vi fram ytterligare sju. Frank är en person som lever ett inrutat liv utifrån noggrann planering och listskrivande. Detta har han utvecklat så mycket att det blivit hans yrke. Han har skrivit böcker i ämnet och håller inspirerande föredrag för stressade kontorsråttor.
Just denna dag har saker och ting inte riktigt gått enligt planeringen och det hela leder fram till ett komplicerat missförstånd som får Susan att kasta ut honom. När Frank försöker reda ut det hela stöter han på en sanning som omkullkastar allting. Plötsligt blir det inrutade och planerade livet meningslöst och han börjar verka efter infall och slump istället med ett ganska underhållande resultat.
Den här kombinationen av en man i kris och en ganska typisk romantisk "kille träffar tjej - kille och tjej blir ovänner - kille och tjej hittar tillbaka till varandra"-komedi är rolig på ett underhållande sätt. Den bjuder inte på några större skratt och är heller inte speciellt originell, även om Franks ständiga listskrivande är en extra krydda. Den är väl i ärlighetens namn ganska förutsägbar.
Men jag gillar Ryan Reynolds. Han har klivit in som "nästa generation" i den romantiska komedi-genren. För tio år sedan hade Hugh Grant gjort rollen (ett argument jag hade om Reynolds även i "Definitely, Maybe...), och Reynolds har en väldigt tydlig naturlighet för den här typen av roller. Det ska bli spännande att se hans utveckling.
På något vis kan jag känna att manusförfattaren Daniel Taplitz plockat viss inspiration från den klassiska romanen "Tärningsspelaren" till Franks listskrivande, även om hans förslag skiljer sig ganska drastiskt från bokens Luke Rhinehart.
På det stora hela är "Chaos Theory" en sevärd film. Ingen klassiker men garanterat underhållande för stunden.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Denna förra filmen med Ryan Reynolds som jag såg ("Definitely, Maybe") utspelade sig även den ca 10 år bakåt i tiden parallellt med nuet. Ett lite lustigt sammanträffande.
2. Regissören Marcos Siegas senaste projekt har varit en handfull "Dexter"-avsnitt i säsong 2 och 3, och tidigare på meritlistan har han ett antal rockvideor till bland annat Weezer och Blink 182.
3. Varje gång jag ser Stuart Townsend kan jag inte låta bli att tänka på att han faktiskt spelade Aragorn i "Sagan om ringen"-trilogin i några dagar innan han ansågs vara fel för rollen. Hans liv kunde varit annorlunda idag, men samtidigt är han långt ifrån en dålig skådespelare, vilket denna film bevisar.
2. Regissören Marcos Siegas senaste projekt har varit en handfull "Dexter"-avsnitt i säsong 2 och 3, och tidigare på meritlistan har han ett antal rockvideor till bland annat Weezer och Blink 182.
3. Varje gång jag ser Stuart Townsend kan jag inte låta bli att tänka på att han faktiskt spelade Aragorn i "Sagan om ringen"-trilogin i några dagar innan han ansågs vara fel för rollen. Hans liv kunde varit annorlunda idag, men samtidigt är han långt ifrån en dålig skådespelare, vilket denna film bevisar.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ryan Reynolds (20)
Ryan Reynolds (20)
