Snyggt filmat men sämre berättat
FILMENDet är ytterst få svenska actionfilmer av det hårdare slaget som håller hela vägen. Ett bra exempel är "Snabba Cash" med snyggt foto, välskrivet manus och etablerade skådespelare. Det sista är kanske allra mest viktigt för om inte skådespelarna känns trovärdiga i sina repliker så kommer den där känslan av att man leker actionfilm krypande.
Då och då poppar den känslan upp när jag ser "Död vid ankomst". Dialoger känns fåniga och vissa medverkande säger sina repliker utan inlevelse. Men lyckligtvis är många andra delar av produktionen på en högre nivå och fram emot finalen är jag så indragen i filmen att jag inte längre noterar bristerna.
Dock är historien i sig inte så värst originell, och känns heller inte speciellt verklighetsbaserad. Ett tv-inslag i filmen säger: "Vi har inte sett sådant här våld i Sverige förut, det börjar likna USA mer och mer" och det kunde faktiskt ha varit en recension av "Död vid ankomst". Det är väldigt inspirerat av amerikanska actionthrillers och ibland rena plankningar. Till exempel finns en scen där filmens kriminella gäng för en Tarantinotjafsig dialog om oväsentligheter på en nattklubb som missar målet totalt.
"Död vid ankomst" är en hämndhistoria. David (Samir El Alaoui) råkar vara fel person på fel plats när han och hans flickvän Maria (Nathalie Söderqvist) blir vittne till ett avrättningsförsök av en kriminell liga. I inledningen av filmen vaknar David upp på sjukhus, skjuten i huvudet. Han blir varse om att Maria mördats och ger sig ut på en vedergällningsturné på lånad tid, för kulan sitter kvar i huvudet och kan döda honom när som helst.
Det här med att en helt vanlig människa blir värsta mördarmaskinen är ett upplägg som är gammalt som gatan och dessutom inte alls trovärdigt. Jag köper det inte. Historien berättas lite omlott med tillbakablickar ur olika synvinklar och med både febervisioner och minnesluckor som extra krydda. Det gör att filmen känns spännande eftersom sanningen om vad som egentligen hände inte alls är solklar från första början.
Filmen är välgjord, snyggt filmad och ibland väldigt smart klippt. Det finns en scen i ett kök med två väldigt coola övergångar som jag gillar väldigt mycket och jag skrattar högt åt filmens mest humoristiska scen där en svensk polis har kommunikationsproblem med en dansk.
Jag vill göra en koppling till "Syner" - inte innehållsmässigt, utan för att det delvis är samma folk inblandade och för att båda filmerna är gjorda av nya, unga filmmakare. Likheterna är att filmmakarna är väldigt duktiga på att fotografera och klippa sina filmer, men sämre på att berätta historier. "Död vid ankomst" har sina positiva stunder, men helheten håller inte riktigt.
Då och då poppar den känslan upp när jag ser "Död vid ankomst". Dialoger känns fåniga och vissa medverkande säger sina repliker utan inlevelse. Men lyckligtvis är många andra delar av produktionen på en högre nivå och fram emot finalen är jag så indragen i filmen att jag inte längre noterar bristerna.
Dock är historien i sig inte så värst originell, och känns heller inte speciellt verklighetsbaserad. Ett tv-inslag i filmen säger: "Vi har inte sett sådant här våld i Sverige förut, det börjar likna USA mer och mer" och det kunde faktiskt ha varit en recension av "Död vid ankomst". Det är väldigt inspirerat av amerikanska actionthrillers och ibland rena plankningar. Till exempel finns en scen där filmens kriminella gäng för en Tarantinotjafsig dialog om oväsentligheter på en nattklubb som missar målet totalt.
"Död vid ankomst" är en hämndhistoria. David (Samir El Alaoui) råkar vara fel person på fel plats när han och hans flickvän Maria (Nathalie Söderqvist) blir vittne till ett avrättningsförsök av en kriminell liga. I inledningen av filmen vaknar David upp på sjukhus, skjuten i huvudet. Han blir varse om att Maria mördats och ger sig ut på en vedergällningsturné på lånad tid, för kulan sitter kvar i huvudet och kan döda honom när som helst.
Det här med att en helt vanlig människa blir värsta mördarmaskinen är ett upplägg som är gammalt som gatan och dessutom inte alls trovärdigt. Jag köper det inte. Historien berättas lite omlott med tillbakablickar ur olika synvinklar och med både febervisioner och minnesluckor som extra krydda. Det gör att filmen känns spännande eftersom sanningen om vad som egentligen hände inte alls är solklar från första början.
Filmen är välgjord, snyggt filmad och ibland väldigt smart klippt. Det finns en scen i ett kök med två väldigt coola övergångar som jag gillar väldigt mycket och jag skrattar högt åt filmens mest humoristiska scen där en svensk polis har kommunikationsproblem med en dansk.
Jag vill göra en koppling till "Syner" - inte innehållsmässigt, utan för att det delvis är samma folk inblandade och för att båda filmerna är gjorda av nya, unga filmmakare. Likheterna är att filmmakarna är väldigt duktiga på att fotografera och klippa sina filmer, men sämre på att berätta historier. "Död vid ankomst" har sina positiva stunder, men helheten håller inte riktigt.
EXTRAMATERIALET
En handfull bortklippta eller förlängda scener presenteras med långa, utdragna introduktioner av regissören Henric Brandt och fotografen Stefan Bommelin. Det är alltid kul med det personliga anslaget men här blir det lite too much.
Ett urval av korta webdokumentärer samt en längre featurette om inspelningen av en biljaktsscen bjuds det också på, där stor del av den sistnämnda går ut på att skildra hur svårstartad en av bilarna var. Det finns även en väldigt kort demonstration av specialeffekterna i filmen.
Detta kompletteras av kommentarspår och trailers.
Ett urval av korta webdokumentärer samt en längre featurette om inspelningen av en biljaktsscen bjuds det också på, där stor del av den sistnämnda går ut på att skildra hur svårstartad en av bilarna var. Det finns även en väldigt kort demonstration av specialeffekterna i filmen.
Detta kompletteras av kommentarspår och trailers.
TRE SAKER
1. Även om jag ovan nämnt en Tarantinoplankning så är filmen samtidigt medveten om det, så man ska kanske se det mer som en hjärtlig passning än en renodlad stöld.
2. Huvudrollsinnehavaren Samir El Alaoui har även gjort filmens musik som är stämningsfull och fin, med undantag för den snudd på bedrövliga pop-punkiga låt som spelas under eftertexterna.
3. Slår man på det svenska textspåret möts man inte av någon skön syn. Den ansvarige borde ta en kurs i svenska så kanske man slipper talspråk, särskrivningar och andra styggelser i framtiden.
2. Huvudrollsinnehavaren Samir El Alaoui har även gjort filmens musik som är stämningsfull och fin, med undantag för den snudd på bedrövliga pop-punkiga låt som spelas under eftertexterna.
3. Slår man på det svenska textspåret möts man inte av någon skön syn. Den ansvarige borde ta en kurs i svenska så kanske man slipper talspråk, särskrivningar och andra styggelser i framtiden.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Nathalie Söderqvist (3)
Nathalie Söderqvist (3)
