Passionerad parfympsykopat
FILMENKonceptet att förstärka en filmupplevelse med dofter inleddes redan 1916 när en bomullsbit indränkt i rosolja sattes framför en fläkt för att sprida en rosdoft i filmsalen som komplettering till en nyhetssändning om Rose Bowl. Den förfinade varianten "smell-o-vision" togs fram av Hans Laube 1939 och gick ut på att olika dofter triggades under speciella tidpunkter för att ge publiken en möjlighet att "lukta" vad som utspelade sig på filmduken.
Den här tekniken har använts av och till ända sedan dess med olika resultat och publikreaktioner, senast 2006 till filmen "The new world".
"Parfymen" - med sitt dofttema - borde vara den ultimata filmen att visas med "smell-o-vision", men jag tror att biobesökarna kan vara oerhört glada att så inte var fallet. Det hade blivit en kaotisk mix av allehanda trevliga och mindre trevliga dofter. Speciellt i filmens inledning. Då får vi nämligen berättat för oss - av John Hurts magiska röst - att Paris på 1700-talet var Europas mest illaluktande stad. Detta bildsätts av närbilder på fiskrens, råttor, ruttnande kött med krälande maskar, skitiga människor, spyor och gud vet vad.
Mitt i denna röra av stanker föds ett barn med en välutvecklad näsa. Jean-Baptiste Grenouille kom till världen under ett fiskrensbord. Hans mamma trodde han var dödfödd och slängde bort honom, men när Grenouille väcks till liv av alla dofter upptäcks babyn. Grenouille hamnar på barnhem och växer upp med sin talang för dofter. Han kan identifiera det mesta på väldigt långt håll, men det är först när han som ung man återvänder till Paris han får användning av talangen.
I myllret av dofter fascineras Grenouille av en ung kvinna och när han söker upp henne - och av misstag dödar henne - blir han bryskt medveten om att han inte kan bevara doften. Han får anställning hos en gammal parfymmakare (Dustin Hoffman) och lär sig allt om hur parfymer är uppbyggda (likt musik av ett ackord baserat på 12 olika ingredienser) och får också lära sig hur man destillerar fram en doft.
Men den tekniken fungerar inte på allt och Grenouille skickas iväg till parfymmeckat Grasse för att lära sig enflourage där djurfett används för att suga upp en doft. Grenoullie börjar i det tysta experimentera genom att döda unga kvinnor och konservera deras dofter för skapa den ultimata parfymen.
Filmen berättas på ett mycket bra sätt. Det finns en romantisk klang över allting med mjuka närbilder, långsamt tempo och vacker musik som fungerar som en smått bisarr balans till den övervägande otäcka stämningen i filmen. Unga Ben Whishaw gör ett bra jobb som den passionerade psykopaten Grenouille, medan veteraner som Dustin Hoffman och Alan Rickman levererar som alltid.
Dessvärre anser jag att filmen ballar ur fullständigt mot slutet, på ett sådant där vis att man faktiskt suckar till. En väldigt bra uppbyggd historia får en riktigt kass final, vilket enbart är beklagligt.
Den här tekniken har använts av och till ända sedan dess med olika resultat och publikreaktioner, senast 2006 till filmen "The new world".
"Parfymen" - med sitt dofttema - borde vara den ultimata filmen att visas med "smell-o-vision", men jag tror att biobesökarna kan vara oerhört glada att så inte var fallet. Det hade blivit en kaotisk mix av allehanda trevliga och mindre trevliga dofter. Speciellt i filmens inledning. Då får vi nämligen berättat för oss - av John Hurts magiska röst - att Paris på 1700-talet var Europas mest illaluktande stad. Detta bildsätts av närbilder på fiskrens, råttor, ruttnande kött med krälande maskar, skitiga människor, spyor och gud vet vad.
Mitt i denna röra av stanker föds ett barn med en välutvecklad näsa. Jean-Baptiste Grenouille kom till världen under ett fiskrensbord. Hans mamma trodde han var dödfödd och slängde bort honom, men när Grenouille väcks till liv av alla dofter upptäcks babyn. Grenouille hamnar på barnhem och växer upp med sin talang för dofter. Han kan identifiera det mesta på väldigt långt håll, men det är först när han som ung man återvänder till Paris han får användning av talangen.
I myllret av dofter fascineras Grenouille av en ung kvinna och när han söker upp henne - och av misstag dödar henne - blir han bryskt medveten om att han inte kan bevara doften. Han får anställning hos en gammal parfymmakare (Dustin Hoffman) och lär sig allt om hur parfymer är uppbyggda (likt musik av ett ackord baserat på 12 olika ingredienser) och får också lära sig hur man destillerar fram en doft.
Men den tekniken fungerar inte på allt och Grenouille skickas iväg till parfymmeckat Grasse för att lära sig enflourage där djurfett används för att suga upp en doft. Grenoullie börjar i det tysta experimentera genom att döda unga kvinnor och konservera deras dofter för skapa den ultimata parfymen.
Filmen berättas på ett mycket bra sätt. Det finns en romantisk klang över allting med mjuka närbilder, långsamt tempo och vacker musik som fungerar som en smått bisarr balans till den övervägande otäcka stämningen i filmen. Unga Ben Whishaw gör ett bra jobb som den passionerade psykopaten Grenouille, medan veteraner som Dustin Hoffman och Alan Rickman levererar som alltid.
Dessvärre anser jag att filmen ballar ur fullständigt mot slutet, på ett sådant där vis att man faktiskt suckar till. En väldigt bra uppbyggd historia får en riktigt kass final, vilket enbart är beklagligt.
EXTRAMATERIALET
En torr trailershow är allt som bjuds. I Tyskland (filmen är tysk, men gjord på engelska) finns en "Premium Edition" som rymmer en hel del extramaterial.
TRE SAKER
1. Filmen innehåller tre av filmvärldens mest mäktiga röster: John Hurt, Dustin Hoffman och Alan Rickman. Underbart att lyssna på!
2. Filmatiseringen av Patrick Süskinds roman (skriven 1985) har varit på gång under många år, men bromsats av Süskinds ovilja att sälja filmrättigheterna. Väldigt många stora namn har passerat som potentiella regissörer; Ridley Scott, Tim Burton, Martin Scorsese, Milos Forman och Stanley Kubrick, som dock kallat romanen för "ofilmbar". Regissören Tom Tykwer, som slutligen gjorde filmen, har bland annat den klart godkända "Run Lola, Run" på sitt samvete. Vidare om boken kan man säga att Nirvanas Kurt Cobain var ett fan och identifierade sig med Grenouilles utanförskap och skrev låten "Scentless apprentice" (Grenouille upptäcker nämligen att han själv saknar en egen doft) inspirerad av den.
3. För mer information om "smell-o-vision", läs denna Wikipedia-artikel.
2. Filmatiseringen av Patrick Süskinds roman (skriven 1985) har varit på gång under många år, men bromsats av Süskinds ovilja att sälja filmrättigheterna. Väldigt många stora namn har passerat som potentiella regissörer; Ridley Scott, Tim Burton, Martin Scorsese, Milos Forman och Stanley Kubrick, som dock kallat romanen för "ofilmbar". Regissören Tom Tykwer, som slutligen gjorde filmen, har bland annat den klart godkända "Run Lola, Run" på sitt samvete. Vidare om boken kan man säga att Nirvanas Kurt Cobain var ett fan och identifierade sig med Grenouilles utanförskap och skrev låten "Scentless apprentice" (Grenouille upptäcker nämligen att han själv saknar en egen doft) inspirerad av den.
3. För mer information om "smell-o-vision", läs denna Wikipedia-artikel.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
John Hurt (14)
John Hurt (14)
