Två män och en bandspelare
FILMENDå och då kommer filmer som skildrar hur två personer möts och snabbt får en relation som är något mer än bara en hastig bekantskap. Kanske inte nödvändigtvis en vänskap, men i många fall blir det det. Med den lilla brasklappen kan man räkna "Frost/Nixon" som ett exempel. Betonar man skillnaden mellan personerna är den älskvärda "En oväntad vänskap" ett ypperligt typfall, och om man nödvändigtvis vill röra sig i någon sorts kultur- och mediavärld är "Life" där filmstjärnan och fotografen möttes i ett reportagesammanhang, ett färskt bidrag till listan.
"The End of the Tour" är snarlik "Life" i det fallet, och inte bara till upplägget utan även för att den (precis som "Frost/Nixon" bland mina exempel) är verklighetsbaserad. I det här fallet är det två författare som möts. Den ena är Rolling Stone-journalisten David Lipsky (Jesse Eisenberg) och den andra är den superhyllade författaren David Foster Wallace (Jason Segel) som precis släppt tusensidiga tegelstenen "Infinite Jest" som överösts med lovordande recensioner. När Lipsky läser boken får han en idé. Han vill träffa Wallace under en bokturné han gör och intervjua honom för Rolling Stone.
Lipsky åker från New York ut på landet till Bloomington, Illinois där Wallace bor med två hundar. Knappt har Lipsky satt sin fot i Wallace ganska slarviga hem innan bandspelaren åker fram. Både är lite nervösa och obekväma i situationen men snart flyter samtalen och en vänskap tar form, som under de få dagar de tillbringar tillsammans till och med hinner sättas på spel.
Historien utspelar sig 1996 men omringas av en ramhistoria tolv år senare när Lipsy får veta att Wallace tagit livet av sig. Det är själva öppningen på filmen och sätter givetvis en melankolisk stämpel på en i övrigt ganska charmig historia. Eisenberg och Segel får till en bra kemi och klarar av att gestalta två intelligenta män som emellanåt stångar sig blodiga under samtalens gång. Jag gillar att vara en fluga på väggen när intelligenta personer samtalar.
Jag blir också sugen på att läsa Wallace roman. När jag läser på om den drar jag slutsatsen att den förmodligen är alldeles för komplex och udda för min smak, men jag gillar på något sätt tanken om en bok som gör ett sådant avtryck som "Infinite Jest" verkar ha gjort. Det är fascinerande på sitt sätt, och filmen är sevärd, speciellt för de som gillar historier om möten, samtal och litterär intelligens.
"The End of the Tour" är snarlik "Life" i det fallet, och inte bara till upplägget utan även för att den (precis som "Frost/Nixon" bland mina exempel) är verklighetsbaserad. I det här fallet är det två författare som möts. Den ena är Rolling Stone-journalisten David Lipsky (Jesse Eisenberg) och den andra är den superhyllade författaren David Foster Wallace (Jason Segel) som precis släppt tusensidiga tegelstenen "Infinite Jest" som överösts med lovordande recensioner. När Lipsky läser boken får han en idé. Han vill träffa Wallace under en bokturné han gör och intervjua honom för Rolling Stone.
Lipsky åker från New York ut på landet till Bloomington, Illinois där Wallace bor med två hundar. Knappt har Lipsky satt sin fot i Wallace ganska slarviga hem innan bandspelaren åker fram. Både är lite nervösa och obekväma i situationen men snart flyter samtalen och en vänskap tar form, som under de få dagar de tillbringar tillsammans till och med hinner sättas på spel.
Historien utspelar sig 1996 men omringas av en ramhistoria tolv år senare när Lipsy får veta att Wallace tagit livet av sig. Det är själva öppningen på filmen och sätter givetvis en melankolisk stämpel på en i övrigt ganska charmig historia. Eisenberg och Segel får till en bra kemi och klarar av att gestalta två intelligenta män som emellanåt stångar sig blodiga under samtalens gång. Jag gillar att vara en fluga på väggen när intelligenta personer samtalar.
Jag blir också sugen på att läsa Wallace roman. När jag läser på om den drar jag slutsatsen att den förmodligen är alldeles för komplex och udda för min smak, men jag gillar på något sätt tanken om en bok som gör ett sådant avtryck som "Infinite Jest" verkar ha gjort. Det är fascinerande på sitt sätt, och filmen är sevärd, speciellt för de som gillar historier om möten, samtal och litterär intelligens.
EXTRAMATERIALET
Runt tio minuter med bortklippt eller förlängt material ligger med som bonus. Så där spännande. Det hade varit lite intressant med något om de verkliga personerna, men det får man leta efter någon annanstans.
TRE SAKER
1. Om man som jag blir sugen på att läsa David Lipskys artikel så blir det väldigt svårt då den inte existerar. När Lipsky kom tillbaka till Rolling Stone-redaktionen fick han några akuta uppdrag som gjorde att artikeln ställdes. Först efter David Foster Wallace död använde Lipsky sina inspelningar och skrev boken "Although Of Course You End Up Becoming Yourself: A Road Trip with David Foster Wallace" som delvis ligger till grund för filmen.
2. Ganska få av Wallace böcker finns översatta till svenska. "Infinite Jest" är dessvärre inte en av dem.
3. Manuset till "The End of The Tour" fanns 2013 på den berömda Blacklist, listan över de bästa oproducerade manuskripten i Hollywood.
2. Ganska få av Wallace böcker finns översatta till svenska. "Infinite Jest" är dessvärre inte en av dem.
3. Manuset till "The End of The Tour" fanns 2013 på den berömda Blacklist, listan över de bästa oproducerade manuskripten i Hollywood.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA