En slasherklassiker med hormonöverskott
FILMENAntingen är "The Burning" en direkt efterapning av "Fredagen den 13:e" eller så är det som upphovsmannen (se Tre saker) säger, att han kom på sin story innan den stora slasherklassikern kom. Likheterna finns där i alla fall, så mycket kan man säga. Det slår mig så här 36 år efter att filmen kom att det är en smula märkligt att "The Burning" inte ynglade av sig i uppföljare och remakes. Tunnare halmstrån har greppats av filmskapare, men i det här fallet finns det bara en film och det gör ju faktiskt det hela lite mer unikt.
"The Burning" är en tvättäkta slasher av det slag som fick censursverige att slå bakut. Filmen hamnade på den brittiska "Video Nasties"-listan och det är en rätt brutal film under sina mordscener. Effektmakare Tom Savini slafsar på enligt den italienska modellen med mycket blod och närbilder och det är fullt förståeligt att censuren fick spader.
Filmen börjar dock med en sekvens som på sätt och vis känns mer som den hör hemma i "Terror på Elm Street" än "Fredagen den 13:e". Eller i båda. Några ungdomar på ett sommarläger beslutar sig för att spela lägrets onda vaktmästare Cropsy (Lou David) ett spratt, men det går överstyr när Cropsy lyckas sätta eld på både sin stuga och sig själv. Extremt svårt brännskadad vårdas han i fem år men blir långt i från återställd. I stället vill han hämnas. På vem som helst, nästan, för det första offret blir en stackars prostituerad som inte gjort något.
Huvuddelen av filmen utspelar sig på ett annat sommarläger och vi lär känna en samling hormonstinna ungdomar av både manligt och kvinnligt kön. Det fluktas i duschen och hånglas i både sjöar och skogar. Det tjafsas mellan killarna och fnissas mellan tjejerna. Ni känner till upplägget. När gänget paddlar i väg bort från lägret för att övernatta i det vilda får de höra historien om monstret Cropsy runt lägerelden. Föga anar de att den sönderbrända vaktmästaren lurar i skogen redo att mörda dem en efter en med sin välslipade häcksax.
Det tar en timme ungefär innan slafset börjar och fram till dess etableras ett karaktärsstall som på sätt och vis säkert hade fungerat i en vanlig film eller kanske en mer komisk historia. I jämförelse med moderna "ungdomar i skogen/på läger/whatever"-filmer känns faktiskt karaktärerna i "The Burning" lite mer verkliga. Visst finns det utpräglade roller, typ Tönten, Skämtaren, Muskelkillen och så vidare, men det var i "The Burnings" efterskvalp som den här typen av karaktärer blev stereotypa och trista.
Jag hade faktiskt inte sett "The Burning" tidigare och jag tycker att den har åldras ganska bra. Den håller ihop fint, men finalen är en besvikelse. Här kunde saker och ting varit mycket bättre, men i det stora hela är det ingen katastrof. Versionen som släpps på blu-ray nu är enligt omslaget "oklippt" och bildkvaliteten är god. Dessutom innehåller filmen ett småkusligt soundtrack signerat Rick Wakeman, bara en sådan sak. En fin utgåva av en slafsig slasherklassiker.
"The Burning" är en tvättäkta slasher av det slag som fick censursverige att slå bakut. Filmen hamnade på den brittiska "Video Nasties"-listan och det är en rätt brutal film under sina mordscener. Effektmakare Tom Savini slafsar på enligt den italienska modellen med mycket blod och närbilder och det är fullt förståeligt att censuren fick spader.
Filmen börjar dock med en sekvens som på sätt och vis känns mer som den hör hemma i "Terror på Elm Street" än "Fredagen den 13:e". Eller i båda. Några ungdomar på ett sommarläger beslutar sig för att spela lägrets onda vaktmästare Cropsy (Lou David) ett spratt, men det går överstyr när Cropsy lyckas sätta eld på både sin stuga och sig själv. Extremt svårt brännskadad vårdas han i fem år men blir långt i från återställd. I stället vill han hämnas. På vem som helst, nästan, för det första offret blir en stackars prostituerad som inte gjort något.
Huvuddelen av filmen utspelar sig på ett annat sommarläger och vi lär känna en samling hormonstinna ungdomar av både manligt och kvinnligt kön. Det fluktas i duschen och hånglas i både sjöar och skogar. Det tjafsas mellan killarna och fnissas mellan tjejerna. Ni känner till upplägget. När gänget paddlar i väg bort från lägret för att övernatta i det vilda får de höra historien om monstret Cropsy runt lägerelden. Föga anar de att den sönderbrända vaktmästaren lurar i skogen redo att mörda dem en efter en med sin välslipade häcksax.
Det tar en timme ungefär innan slafset börjar och fram till dess etableras ett karaktärsstall som på sätt och vis säkert hade fungerat i en vanlig film eller kanske en mer komisk historia. I jämförelse med moderna "ungdomar i skogen/på läger/whatever"-filmer känns faktiskt karaktärerna i "The Burning" lite mer verkliga. Visst finns det utpräglade roller, typ Tönten, Skämtaren, Muskelkillen och så vidare, men det var i "The Burnings" efterskvalp som den här typen av karaktärer blev stereotypa och trista.
Jag hade faktiskt inte sett "The Burning" tidigare och jag tycker att den har åldras ganska bra. Den håller ihop fint, men finalen är en besvikelse. Här kunde saker och ting varit mycket bättre, men i det stora hela är det ingen katastrof. Versionen som släpps på blu-ray nu är enligt omslaget "oklippt" och bildkvaliteten är god. Dessutom innehåller filmen ett småkusligt soundtrack signerat Rick Wakeman, bara en sådan sak. En fin utgåva av en slafsig slasherklassiker.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialets tre featuretter är förhållandevis färska. De är från 2013 och är intervjuer med tre personer inblandade i filmen. Dels skådespelarna Lou David (Cropsy) och Leah Ayres (Michelle) och dels klipparen Jack Sholder. Samtliga intervjuer är en blandning av lite personlig historik och minnen och anekdoter från just "The Burning". Fint komplement.
Sen kan man titta på filmens originaltrailer och den är riktigt bra. En effektivt klippt sak med en voiceover som olycksbådande varnar oss. Det känns ganska uppenbart att Edgar Wright inspirerades till sin Grindhouse-fejktrailer "Don't" av "The Burnings" trailer. Ett bildgalleri avslutar bonuspaketet.
Sen kan man titta på filmens originaltrailer och den är riktigt bra. En effektivt klippt sak med en voiceover som olycksbådande varnar oss. Det känns ganska uppenbart att Edgar Wright inspirerades till sin Grindhouse-fejktrailer "Don't" av "The Burnings" trailer. Ett bildgalleri avslutar bonuspaketet.
TRE SAKER
1. Ingen annan än Harvey Weinstein hittade på storyn till "The Burning". Brorsan Bob var också med på ett hörn och brödernas framgångssaga inleddes här.
2. Inte nog med det, skådespelare som Jason Alexander, Holly Hunter och Fischer Stevens gjorde sina filmdebuter här. Alexander (George i "Seinfeld" alltså) har störst roll av de tre, följt av Stevens. Hunter har inte en enda replik så vitt jag kunde se och höra.
3. I Sverige har filmen tidigare varit känd under namnet "Brännmärkt".
2. Inte nog med det, skådespelare som Jason Alexander, Holly Hunter och Fischer Stevens gjorde sina filmdebuter här. Alexander (George i "Seinfeld" alltså) har störst roll av de tre, följt av Stevens. Hunter har inte en enda replik så vitt jag kunde se och höra.
3. I Sverige har filmen tidigare varit känd under namnet "Brännmärkt".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Jason Alexander (7)
Jason Alexander (7)
