Stabilt och lagom drama
FILMENVad gör man när man som tjej har en pappa som skrämmer bort ens bort ens pojkvänner med överdrivna karriärskrav, och en känslokall mamma som kräver att man ställer upp på allehanda vis utan så mycket som ett tack? Bäst är att inte vara ett menlöst mähä som Suss, huvudperson i detta SVT-drama, då hon finner att en vek attityd till föräldrarna kan göra det omöjligt att klippa banden och bli vuxen på riktigt.
De problemskapande föräldrarna är av överklasstyp, Pappan (Peter Andersson) är vd i ett fiktivt bolag och mamman (Jessica Zandén) har skaffat sig just de problem man kan förvänta sig av ett antal decenniers liv som skåpsupande hemmafru. Suss (Källa Bie) är äldsta dottern och familjens svarta får, då hon lyckats skaffa varken karriär eller en passande make. Hon träffar Richard (Björn Bengtsson), blir kär, gifter sig och skaffar barn, men föräldrarnas beteende driver honom till otrohet och Suss finner sig snart återigen boende hemma hos familjen.
Tid är förresten lite problematiskt för den här tv-serien, som är uppdelad i två timslånga avsnitt. Vi får ingen känsla av att den passerar. I fallet Richard ser det ut som att han och Suss träffas en kväll, gifter sig tre dagar senare, och får barn innan veckan är över.
Chans nummer två får Suss när Markus dyker upp några år senare. Han är dokumentärfilmare, något som direktörspappan förstås ser med skepsis på. Bättre vore om Markus arbetade vid en reklamfirma, anser han. Han passar på att ge det nya paret en bröllopspresent i form av en gigantisk villa i ett flott område, något som Markus genast genomskådar som ett verktyg för att försätta honom och Suss i livegenskap. Det dröjer förstås inte länge innan även detta förhållande börjar knaka i fogarna...
Och så pågår det ett tag till. Seriens konflikt handlar om att Suss för att kunna behålla sitt äktenskap måste försöka bryta med sina föräldrar, och särskilt med modern, som i Zandéns gestalt ger ett både ömkligt och avskyvärt intryck. Som relationsdrama betraktat är serien bra. Fokus ligger på starkt känslomässiga scener, som ibland tangerar det pinsammas gräns, inte för att de är dåligt konstruerade, utan för att porträtten blir så närgångna att jag ibland har svårt att titta.
Dialogen är dock ingen höjdare, och folk går stundtals omkring och pratar som i en bok. Inte så konstigt då "En spricka i kristallen" är baserad på en litterär förlaga, men ändå störande. Vissa scener klingar falskt på grund av detta, och serien hade nog mått bra av ytterligare lite bearbetning på den punkten.
Den litterära förlagan ja. Kunskap om vem som skrivit denna är nödvändig för att till fullo uppskatta denna filmatisering. Författarinnan är Cecilia von Krusenstjerna, född Gyllenhammar. Rätt gissat, hennes verkliga pappa har initialerna "P.G" i namnet. När man inser vem seriens patriark föreställer blir allt plötsligt mer intressant.
Verklighetskopplingen må vara spännande, men "En spricka i kristallen" känns på det hela taget väldigt stabil och lagom. Man har spelat på säkra kort, vilket gör att få element sticker ut, men man har absolut inte gjort bort sig heller. En typisk SVT-produktion, kanske.
De problemskapande föräldrarna är av överklasstyp, Pappan (Peter Andersson) är vd i ett fiktivt bolag och mamman (Jessica Zandén) har skaffat sig just de problem man kan förvänta sig av ett antal decenniers liv som skåpsupande hemmafru. Suss (Källa Bie) är äldsta dottern och familjens svarta får, då hon lyckats skaffa varken karriär eller en passande make. Hon träffar Richard (Björn Bengtsson), blir kär, gifter sig och skaffar barn, men föräldrarnas beteende driver honom till otrohet och Suss finner sig snart återigen boende hemma hos familjen.
Tid är förresten lite problematiskt för den här tv-serien, som är uppdelad i två timslånga avsnitt. Vi får ingen känsla av att den passerar. I fallet Richard ser det ut som att han och Suss träffas en kväll, gifter sig tre dagar senare, och får barn innan veckan är över.
Chans nummer två får Suss när Markus dyker upp några år senare. Han är dokumentärfilmare, något som direktörspappan förstås ser med skepsis på. Bättre vore om Markus arbetade vid en reklamfirma, anser han. Han passar på att ge det nya paret en bröllopspresent i form av en gigantisk villa i ett flott område, något som Markus genast genomskådar som ett verktyg för att försätta honom och Suss i livegenskap. Det dröjer förstås inte länge innan även detta förhållande börjar knaka i fogarna...
Och så pågår det ett tag till. Seriens konflikt handlar om att Suss för att kunna behålla sitt äktenskap måste försöka bryta med sina föräldrar, och särskilt med modern, som i Zandéns gestalt ger ett både ömkligt och avskyvärt intryck. Som relationsdrama betraktat är serien bra. Fokus ligger på starkt känslomässiga scener, som ibland tangerar det pinsammas gräns, inte för att de är dåligt konstruerade, utan för att porträtten blir så närgångna att jag ibland har svårt att titta.
Dialogen är dock ingen höjdare, och folk går stundtals omkring och pratar som i en bok. Inte så konstigt då "En spricka i kristallen" är baserad på en litterär förlaga, men ändå störande. Vissa scener klingar falskt på grund av detta, och serien hade nog mått bra av ytterligare lite bearbetning på den punkten.
Den litterära förlagan ja. Kunskap om vem som skrivit denna är nödvändig för att till fullo uppskatta denna filmatisering. Författarinnan är Cecilia von Krusenstjerna, född Gyllenhammar. Rätt gissat, hennes verkliga pappa har initialerna "P.G" i namnet. När man inser vem seriens patriark föreställer blir allt plötsligt mer intressant.
Verklighetskopplingen må vara spännande, men "En spricka i kristallen" känns på det hela taget väldigt stabil och lagom. Man har spelat på säkra kort, vilket gör att få element sticker ut, men man har absolut inte gjort bort sig heller. En typisk SVT-produktion, kanske.
EXTRAMATERIALET
Regissör och skådespelare medverkar i en bakomfilm där man främst diskuterar seriens karaktärer. Tyvärr är det inte så värst spännande.
TRE SAKER
1. Regin står SVT-veteranen Harald Hamrell för. Han har inte mindre än nio "Beck"-filmer på sitt samvete.
2. Serien försöker förklara Suss beteende som vuxen genom frekventa flashbacks till hennes barndom. Man har dock bara anlitat en barnskådis att gestalta hennes gamla jag, vilket ger det egendomliga intrycket av att alla traumatiska händelser inträffade under blott ett års tid.
3. Trots att handlingen utspelar sig över flera år blir det väldigt uppenbart att filmatiseringen begransats till ett par månader på sommaren. Vinter och höst lyser med sin frånvaro, och vi får anta att det bara är under sommarmånaderna det händer grejer i Suss liv.
2. Serien försöker förklara Suss beteende som vuxen genom frekventa flashbacks till hennes barndom. Man har dock bara anlitat en barnskådis att gestalta hennes gamla jag, vilket ger det egendomliga intrycket av att alla traumatiska händelser inträffade under blott ett års tid.
3. Trots att handlingen utspelar sig över flera år blir det väldigt uppenbart att filmatiseringen begransats till ett par månader på sommaren. Vinter och höst lyser med sin frånvaro, och vi får anta att det bara är under sommarmånaderna det händer grejer i Suss liv.
JOEL FORNBRANT (2008-03-05)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Källa Bie (3)
Källa Bie (3)
