Rutinerat trånande i 1900-talets Paris
FILMENSå fort jag slår på en kostymfilm är det som det utsöndras en sömngas från tv:n. Jag kan omöjligtvis hålla mig alert och blir sällan intresserad av det jag ser. Nu är kanske inte "Chéri" en kostymfilm per definition, om man med begreppet tänker främst på 1700-talsmiljöer och bakelseliknande klänningar, nej, filmen utspelar sig under det tidiga 1900-talet under det som kallades La Belle Époque i Paris.
I denna "ljuvliga epok" träffar vi Lea de Lonval (Michelle Pfeiffer), en av de vackraste prostituerade som förgyllt stadens gator. Hon har klarat sig genom att aldrig bli förälskad och är nu, runt 50 år, redo att dra sig tillbaka. En av hennes före detta kollegor, Madame Peloux (Kathy Bates) är i lite sämre skick och är framför allt missnöjd över vad det blivit av hennes son Chéri (Rupert Friend) som tack vare arv och miljö blivit en ganska blasé ung man som även han, vid 19 års ålder, är redo att dra sig tillbaka. Hon vänder sig till Lea för hjälp, och vips så hånglar de loss och sticker iväg tillsammans.
Redan här känner jag hur det knorrar till sig lite. Det här förhållandet känns inte helt friskt...
Lea och Chéri fortsätter under de kommande sex åren att vara tillsammans. Det är inte seriöst, menar de, men när Chéri hastigt och lustigt blir bortgift med ytterligare en kollegas dotter inser de båda att vad de faktiskt hade var äkta och börjar tråna på var sitt håll.
Det är Stephen Fears som regisserat och som även agerar hurtig berättare då och då under filmens gång. Då vaknar jag till lite men i övrigt kan jag inte påstå att jag engagerar mig så värst mycket. På något sätt tycker jag att det känns rätt typiskt att rollen som Lea landat i händerna på Michelle Pfeiffer. Visst, hon är en mycket välbevarad kvinna vid 52 års ålder, men samtidigt kan jag inte komma ifrån att det känns så givet och i och med det ospännande. Jag kan inte formulera det tydligt nog, men även om skådespelet är bra så känns det som det går på rutin. Rupert Friend å sin sida ser ut som en bortkommen Orlando Bloom-kopia men det passar måhända karaktären.
Mja, man kan väl sammanfatta det så här: "Chéri" är inte riktigt en film jag är fullt kompatibel med.
I denna "ljuvliga epok" träffar vi Lea de Lonval (Michelle Pfeiffer), en av de vackraste prostituerade som förgyllt stadens gator. Hon har klarat sig genom att aldrig bli förälskad och är nu, runt 50 år, redo att dra sig tillbaka. En av hennes före detta kollegor, Madame Peloux (Kathy Bates) är i lite sämre skick och är framför allt missnöjd över vad det blivit av hennes son Chéri (Rupert Friend) som tack vare arv och miljö blivit en ganska blasé ung man som även han, vid 19 års ålder, är redo att dra sig tillbaka. Hon vänder sig till Lea för hjälp, och vips så hånglar de loss och sticker iväg tillsammans.
Redan här känner jag hur det knorrar till sig lite. Det här förhållandet känns inte helt friskt...
Lea och Chéri fortsätter under de kommande sex åren att vara tillsammans. Det är inte seriöst, menar de, men när Chéri hastigt och lustigt blir bortgift med ytterligare en kollegas dotter inser de båda att vad de faktiskt hade var äkta och börjar tråna på var sitt håll.
Det är Stephen Fears som regisserat och som även agerar hurtig berättare då och då under filmens gång. Då vaknar jag till lite men i övrigt kan jag inte påstå att jag engagerar mig så värst mycket. På något sätt tycker jag att det känns rätt typiskt att rollen som Lea landat i händerna på Michelle Pfeiffer. Visst, hon är en mycket välbevarad kvinna vid 52 års ålder, men samtidigt kan jag inte komma ifrån att det känns så givet och i och med det ospännande. Jag kan inte formulera det tydligt nog, men även om skådespelet är bra så känns det som det går på rutin. Rupert Friend å sin sida ser ut som en bortkommen Orlando Bloom-kopia men det passar måhända karaktären.
Mja, man kan väl sammanfatta det så här: "Chéri" är inte riktigt en film jag är fullt kompatibel med.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Filmen är baserad på en, eller möjligen två romaner av den franska författarinnan Colette. "Chéri" publicerades 1920 och "La Fin de Chéri" 1926.
2. Detta är varken första eller sista gången historien adapteras. Först ut var en film 1950, sedan två adaptioner för tv 1962 och 1973. Därefter kom en balett 1980 och sedan denna film. En musikaladaption är under utveckling.
3. Inledningen/vinjetten till filmen är snyggt gjord som ett sorts överlappande collage som ger väldigt mycket information på en gång.
2. Detta är varken första eller sista gången historien adapteras. Först ut var en film 1950, sedan två adaptioner för tv 1962 och 1973. Därefter kom en balett 1980 och sedan denna film. En musikaladaption är under utveckling.
3. Inledningen/vinjetten till filmen är snyggt gjord som ett sorts överlappande collage som ger väldigt mycket information på en gång.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Michelle Pfeiffer (11)
Michelle Pfeiffer (11)
