Vidrig och värdig avslutning på serien
FILMENSedan 2004 har "Saw"-serien rullat på och bidragit med extremt våldsam skräck och smarta plottvändningar. I och med den sjunde filmen går serien i mål. Jag har under alla dessa år då och då knorrat över att man tjatat ut konceptet och tyckt att man borde rundat av för länge sedan. Samtidigt har varje film bidragit med ett stort värde till helheten, vilket ändå motiverat fler filmer.
Ettan var en smart och originell skräckfilm, tvåan en oväntad utveckling, men sedan trean och framåt har man kanske inte kommit med så mycket nytt men utvecklat mytologin kring serien och dess protagonist John "Jigsaw" Kramer (Tobin Bell) på ett intressant sätt. Ser man tillbaka på hela serien – vilket i mitt fall är enkelt då jag såg om alla sex filmer innan jag såg den sista – så framstår "Saw"-serien som en av de mest uttänkta och välplanerade skräckserier som gjorts. Jag kan inte tänka mig att de tänkte ut allt tidigt i serien, men på något sätt har de fått ihop allting på ett logiskt sätt genom att lösa ledtrådar från tidigare filmer och hela tiden plantera nya. Det är imponerande även om kvalitén på filmerna gradvis har blivit sämre.
Den sista filmen fortsätter på detta spår och knyter snyggt ihop den övergripande säcken samtidigt som den bjuder på den sedvanliga jakten genom ett antal djävulska fällor samtidigt som tiden tickar ned. Här är det Bobby Dagen (Sean Patrick Flanery) som måste ta sig genom en massa fällor för att rädda sin fru. Bobby har tjänat miljoner genom att hitta på att han överlevde en av Jigsaws fällor, och som sin sista insats såg Jigsaw till att Bobby får sona för sin lögn.
Samtidigt fortsätter den övergripande historien från den tidigare filmen. Polisen Hoffman (Costas Mandylor), som varit Jigsaws medhjälpare under de senaste filmerna sattes i slutet av sexan i en fälla av Jigsaws fru Jill Tuck (Betsy Russell) för att "testas", men lyckades klara sig ur den och gör nu allt för att få tag på Jill och mörda henne. Jill vänder sig till internutredaren Matt Gibson (Chad Donella) för beskydd och berättar allt om Hoffman. Gibson, som har ett förflutet med Hoffman, jagar den forna kollegan, men Hoffman verkar vara steget före hela tiden och drar sig inte för att mörda alla som står i hans väg.
Det är väl kanske här filmen skiljer sig mest från de tidigare filmerna. Det fanns en viss "elegans" i de tidigare filmerna som man lämnar helt och hållet när det blir traditionell slasherskräck av det hela i stället. Inte så kul. I de tidigare filmerna kunde man trots allt "hålla på" Jigsaw, medan Hoffman inte alls har samma funktion. Han är musklerna, medan Jigsaw var hjärnan.
Även om finalfilmen inte kan räknas till någon av de bättre i serien så gillar jag ändå hur man knyter ihop allting på ett så snyggt sätt. Filmen överraskar mig emellanåt genom att verkligen binda ihop detaljer från nästan alla filmer och nog blir det ett par twister som jag inte alls kunde räkna ut.
Filmen innehåller flest fällor av alla filmer i serien och vissa är riktigt vidriga, men för mig har fällorna slutat vara det väsentliga i filmerna och i stället ett nödvändigt ont (hoho!) i helheten. Även om "Saw - The Final Chapter" inte är bäst så ger den en värdig avslutning på serien, vilket var vad jag hade hoppats på.
Ettan var en smart och originell skräckfilm, tvåan en oväntad utveckling, men sedan trean och framåt har man kanske inte kommit med så mycket nytt men utvecklat mytologin kring serien och dess protagonist John "Jigsaw" Kramer (Tobin Bell) på ett intressant sätt. Ser man tillbaka på hela serien – vilket i mitt fall är enkelt då jag såg om alla sex filmer innan jag såg den sista – så framstår "Saw"-serien som en av de mest uttänkta och välplanerade skräckserier som gjorts. Jag kan inte tänka mig att de tänkte ut allt tidigt i serien, men på något sätt har de fått ihop allting på ett logiskt sätt genom att lösa ledtrådar från tidigare filmer och hela tiden plantera nya. Det är imponerande även om kvalitén på filmerna gradvis har blivit sämre.
Den sista filmen fortsätter på detta spår och knyter snyggt ihop den övergripande säcken samtidigt som den bjuder på den sedvanliga jakten genom ett antal djävulska fällor samtidigt som tiden tickar ned. Här är det Bobby Dagen (Sean Patrick Flanery) som måste ta sig genom en massa fällor för att rädda sin fru. Bobby har tjänat miljoner genom att hitta på att han överlevde en av Jigsaws fällor, och som sin sista insats såg Jigsaw till att Bobby får sona för sin lögn.
Samtidigt fortsätter den övergripande historien från den tidigare filmen. Polisen Hoffman (Costas Mandylor), som varit Jigsaws medhjälpare under de senaste filmerna sattes i slutet av sexan i en fälla av Jigsaws fru Jill Tuck (Betsy Russell) för att "testas", men lyckades klara sig ur den och gör nu allt för att få tag på Jill och mörda henne. Jill vänder sig till internutredaren Matt Gibson (Chad Donella) för beskydd och berättar allt om Hoffman. Gibson, som har ett förflutet med Hoffman, jagar den forna kollegan, men Hoffman verkar vara steget före hela tiden och drar sig inte för att mörda alla som står i hans väg.
Det är väl kanske här filmen skiljer sig mest från de tidigare filmerna. Det fanns en viss "elegans" i de tidigare filmerna som man lämnar helt och hållet när det blir traditionell slasherskräck av det hela i stället. Inte så kul. I de tidigare filmerna kunde man trots allt "hålla på" Jigsaw, medan Hoffman inte alls har samma funktion. Han är musklerna, medan Jigsaw var hjärnan.
Även om finalfilmen inte kan räknas till någon av de bättre i serien så gillar jag ändå hur man knyter ihop allting på ett så snyggt sätt. Filmen överraskar mig emellanåt genom att verkligen binda ihop detaljer från nästan alla filmer och nog blir det ett par twister som jag inte alls kunde räkna ut.
Filmen innehåller flest fällor av alla filmer i serien och vissa är riktigt vidriga, men för mig har fällorna slutat vara det väsentliga i filmerna och i stället ett nödvändigt ont (hoho!) i helheten. Även om "Saw - The Final Chapter" inte är bäst så ger den en värdig avslutning på serien, vilket var vad jag hade hoppats på.
EXTRAMATERIALET
Bland extramaterialet hittar jag en på omslaget oannonserad featurette som dessvärre har fast dansk text och dansk speakerröst. Men det spelar inte så stor roll då featuretten är kort och inte så värst intressant.
Det är heller inte så där superintressant och se fyra av de som varit med och hittat på och byggt alla fällor i filmsviten sitta och minnas fällor från förr. Det har varit rätt mycket frossande i alla dessa bland de tidigare filmernas extramaterial, så det känns inte direkt som något nytt.
Det finns en rad förlängda och borttagna scener som faktiskt inte tillför så himla mycket, och inte mindre än fem musikvideor och så ett kommentarspår.
Det känns som det borde varit den där ultimata "Saw"-dokumentären här som extramaterial, men så blev det inte. I sammanfattning: en samling bonusar som inte ger speciellt mycket glädje.
Det är heller inte så där superintressant och se fyra av de som varit med och hittat på och byggt alla fällor i filmsviten sitta och minnas fällor från förr. Det har varit rätt mycket frossande i alla dessa bland de tidigare filmernas extramaterial, så det känns inte direkt som något nytt.
Det finns en rad förlängda och borttagna scener som faktiskt inte tillför så himla mycket, och inte mindre än fem musikvideor och så ett kommentarspår.
Det känns som det borde varit den där ultimata "Saw"-dokumentären här som extramaterial, men så blev det inte. I sammanfattning: en samling bonusar som inte ger speciellt mycket glädje.
TRE SAKER
1. Filmen visades enbart i 3D på bio och jag såg den med de snygga glasögonen på. Förutom att man utnyttjat 3D-formatet till att "kasta" kroppsdelar mot tittaren så vet jag inte riktigt om filmen tjänat något på att göras i 3D. Det tillförde egentligen inte så värst mycket. 3D-versionen släpps på blu-ray samtidig som den "platta" varianten.
2. Linkin Parks sångare Chester Bennington gör en roll som ett av ett antal skinheads som hamnar i en kedjereaktionsfälla som varit planerad i serien sedan länge men som av filmbolaget gång på gång bedömts varit för vidrig och för fel. Nu var det dags för den att vara med och visst är den vidrig.
3. Med facit i handen vore det intressant att se en officiell tidslinje för hela serien där man placerat ut de olika händelserna. Jag tror en sådan skulle vara riktigt rolig att studera. En del fangjorda tidslinjer finns att se på nätet.
2. Linkin Parks sångare Chester Bennington gör en roll som ett av ett antal skinheads som hamnar i en kedjereaktionsfälla som varit planerad i serien sedan länge men som av filmbolaget gång på gång bedömts varit för vidrig och för fel. Nu var det dags för den att vara med och visst är den vidrig.
3. Med facit i handen vore det intressant att se en officiell tidslinje för hela serien där man placerat ut de olika händelserna. Jag tror en sådan skulle vara riktigt rolig att studera. En del fangjorda tidslinjer finns att se på nätet.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tobin Bell (2)
Tobin Bell (2)
