Obehagligt bra film
FILMENIbland görs det film där man hela tiden sitter lite som på nålar och med något slags obehag över vad som ska hända härnäst. Man känner på sig att det förmodligen kommer att ske något ganska drastiskt och därför går det aldrig att helt slappna av. Precis så är filmen "Till det som är vackert".
20-åriga Katarina (Alicia Vikander) är uppvuxen i en förort till Göteborg. Hennes mamma (Josephine Bauer) är alkoholist och Katarina bor hemma hos pojkvännen Mathias (Martin Wallström). En dag surfar hon av en slump in på Mozart på YouTube och hon blir blixtförälskad i den klassiska musiken. Av en annan slump får hon jobb som receptionist på konserthuset i Göteborg och att få nära den klassiska musiken är allt hon vill. På konserthuset blir hon vän med dirigenten Adam (Samuel Fröler) och ganska snabbt inleder de en relation. Katarina är inte vidare speciellt stabil i sitt psyke och ganska snabbt får relationen oönskade ingredienser.
Alicia Vikander gör sin långfilmsdebut som huvudrollsinnehavare i "Till det som är vackert". Hon gör det med en sådan enorm bravur att det inte är ett dugg förvånande att hon vann en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Hennes insatser får mig flera gånger att häpnas och tappa hakan. Hon är verkligen helt otrolig och det är hon som själv gör hela filmen. Det är hennes insatser som får mig att älska "Till det som är vackert" och hon har väldigt många strängar på sin lyra. Det är få skådespelare som kan skifta så i ansiktsuttryck och med endast just mimik och kropp uttrycka precis hur hon mår. Enormt bra gjort, rakt igenom. Samuel Fröler är också han bra men det är ändå Alicia Vikander som får filmen att lyfta till så höga höjder. Det är inte svårt att sätta sig in i hennes frustration och den panik hon känner när hon är beredd att ge av hela sig själv för att känna att hon är älskad.
Den här filmen hade lätt kunnat vara med och slagits för en Oscarsnominering för jag vill nog påstå att det här är bland det bästa jag har sett när vi pratar svensk film. Nu menar jag inte bra för att vara svensk, den här är bara bra. Det finns ingenting i filmen som jag hakar upp mig på eller tycker är märkligt gjort. Vikanders hängivelse slukar upp mig totalt.
20-åriga Katarina (Alicia Vikander) är uppvuxen i en förort till Göteborg. Hennes mamma (Josephine Bauer) är alkoholist och Katarina bor hemma hos pojkvännen Mathias (Martin Wallström). En dag surfar hon av en slump in på Mozart på YouTube och hon blir blixtförälskad i den klassiska musiken. Av en annan slump får hon jobb som receptionist på konserthuset i Göteborg och att få nära den klassiska musiken är allt hon vill. På konserthuset blir hon vän med dirigenten Adam (Samuel Fröler) och ganska snabbt inleder de en relation. Katarina är inte vidare speciellt stabil i sitt psyke och ganska snabbt får relationen oönskade ingredienser.
Alicia Vikander gör sin långfilmsdebut som huvudrollsinnehavare i "Till det som är vackert". Hon gör det med en sådan enorm bravur att det inte är ett dugg förvånande att hon vann en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Hennes insatser får mig flera gånger att häpnas och tappa hakan. Hon är verkligen helt otrolig och det är hon som själv gör hela filmen. Det är hennes insatser som får mig att älska "Till det som är vackert" och hon har väldigt många strängar på sin lyra. Det är få skådespelare som kan skifta så i ansiktsuttryck och med endast just mimik och kropp uttrycka precis hur hon mår. Enormt bra gjort, rakt igenom. Samuel Fröler är också han bra men det är ändå Alicia Vikander som får filmen att lyfta till så höga höjder. Det är inte svårt att sätta sig in i hennes frustration och den panik hon känner när hon är beredd att ge av hela sig själv för att känna att hon är älskad.
Den här filmen hade lätt kunnat vara med och slagits för en Oscarsnominering för jag vill nog påstå att det här är bland det bästa jag har sett när vi pratar svensk film. Nu menar jag inte bra för att vara svensk, den här är bara bra. Det finns ingenting i filmen som jag hakar upp mig på eller tycker är märkligt gjort. Vikanders hängivelse slukar upp mig totalt.
EXTRAMATERIALET
Det är alltid kul att få veta lite mer hur regissören tänkt och hur arbetet med själva filmandet har gått till. Här får vi svar på en del frågor när intervjuer med inblandade varvas med filmade bitar. Filmen hade galapremiär på Göteborgs konserthus där filmen spelats in och här får vi lite korta kommentarer om det. Fem bortklippta scener som med all rätt försvann till slutversionen, de var helt överflödiga.
TRE SAKER
1. Regissören Lisa Langseth fick en guldbagge för bästa manus och var nominerad för bästa regi.
2. Det här är Lisa Langseths debut och att kamma hem en guldbagge det första man gör är inte fy skam.
3. Samuel Fröler bär bruna linser i filmen och det är sjukt obehagligt. Varför passade inte hans blå ögon?
2. Det här är Lisa Langseths debut och att kamma hem en guldbagge det första man gör är inte fy skam.
3. Samuel Fröler bär bruna linser i filmen och det är sjukt obehagligt. Varför passade inte hans blå ögon?
MARIA EREMO (2011-03-03)
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Samuel Fröler (5)
Samuel Fröler (5)
