Två fantastiska skådisar räcker inte
FILMENTa en skopa "Rome" och blanda med en klick "Spartacus" och några stänk "Game of Thrones". Försök sedan forma detta till en ny tolkning av en klassisk legend och du bör komma ganska nära "Camelot". Positiv som jag är till att det produceras ny fantasy över huvud taget blev jag genast intresserad av konceptet, men det mesta av mitt hopp dog när jag upptäckte att den skulle göras av samma TV-bolag som står bakom "Spartacus"-serierna.
Det enda som lät positivt på förhand var att den ena skaparen, Chris Chibnall, varit inblandad i 2000-talets kanske bästa sci-fi-serie "Doctor Who" samt dess utmärkta spinoff "Torchwood". Så här i efterhand är jag positivt överraskad även om det inte är i närheten av, till exempel, "Game of Thrones".
Bakgrunden som introduceras i det första avsnittet känner vi igen till största del. När kung Uther Pendragon dör under dramatiska former sätter hans trollkarl Merlin sin hemliga plan i verket och installerar Uthers okände son Arthur på tronen. Detta faller inte i god jord hos Arthurs halvsyster Morgan som anser att tronen är hennes. Därefter följer en hel del intrigerande från Morgans sida, båda sidor värvar och förlorar anhängare och Merlin kämpar både med att kontrollera sina magiska krafter och att försöka bygga upp en stark regent som kan ena kungariket.
"Rome" var med om att introducera mer frivola berättelser med mycket sex, våld och hud. Och om man inte visade sex så pratade man om sex. Medan "Rome" ändå höll sig på mattan under större delen av serien tog man ut svängarna desto mer med "Spartacus"-serierna. "Camelot" är inte alls så illa som jag först befarade. Visst är det mycket hud och de sexscener som är lämnar inte så mycket åt fantasin, men det hålls ändå till ett minimum.
Två saker gör att det tar tid innan "Camelot" lyfter. Det ena är manuset som inte alls kan göra karaktärerna rättvisa. Det andra är att rollbesättarna inte gjort något vidare jobb. Arthur (Jamie Campbell Bower) bleknar bort fullständigt i varje scen han delar med Merlin eller Morgana. Det beror inte på att Jamie är dålig i rollen, han är bara fel för den samtidigt som både Joseph Fiennes och Eva Green fullkomligt exploderar ut på TV-rutan. Fiennes känsla för närvaro och Greens intensiva spel dominerar så till den grad att de stjäl hela showen. Under säsongens gång försöker man från författarhåll att trycka på att detta ska vara en Arthur vs Morgan-historia. Men gång på gång står det klart att den riktiga striden står mellan Merlin och Morgan. Det är mellan dem det slår blixtar och det är med dem som "Camelot" faktiskt får lite välbehövlig tyngd.
I regel tar det ett tag för en serie innan den växer i kostymen och hittar sin riktiga identitet. Vanligtvis brukar detta komma efter två eller tre säsonger. Det märks under säsongens lopp att man kämpat med detta och det är lite ledsamt att samtidigt veta att serien aldrig fick chansen nå sin fulla potential. I slutänden var det i karaktärerna Merlin och Morgana som potentialen låg. Resten levde inte alls upp till den nivån. Sett från det perspektivet är det kanske lika bra att det inte blev mer än en säsong.
Det enda som lät positivt på förhand var att den ena skaparen, Chris Chibnall, varit inblandad i 2000-talets kanske bästa sci-fi-serie "Doctor Who" samt dess utmärkta spinoff "Torchwood". Så här i efterhand är jag positivt överraskad även om det inte är i närheten av, till exempel, "Game of Thrones".
Bakgrunden som introduceras i det första avsnittet känner vi igen till största del. När kung Uther Pendragon dör under dramatiska former sätter hans trollkarl Merlin sin hemliga plan i verket och installerar Uthers okände son Arthur på tronen. Detta faller inte i god jord hos Arthurs halvsyster Morgan som anser att tronen är hennes. Därefter följer en hel del intrigerande från Morgans sida, båda sidor värvar och förlorar anhängare och Merlin kämpar både med att kontrollera sina magiska krafter och att försöka bygga upp en stark regent som kan ena kungariket.
"Rome" var med om att introducera mer frivola berättelser med mycket sex, våld och hud. Och om man inte visade sex så pratade man om sex. Medan "Rome" ändå höll sig på mattan under större delen av serien tog man ut svängarna desto mer med "Spartacus"-serierna. "Camelot" är inte alls så illa som jag först befarade. Visst är det mycket hud och de sexscener som är lämnar inte så mycket åt fantasin, men det hålls ändå till ett minimum.
Två saker gör att det tar tid innan "Camelot" lyfter. Det ena är manuset som inte alls kan göra karaktärerna rättvisa. Det andra är att rollbesättarna inte gjort något vidare jobb. Arthur (Jamie Campbell Bower) bleknar bort fullständigt i varje scen han delar med Merlin eller Morgana. Det beror inte på att Jamie är dålig i rollen, han är bara fel för den samtidigt som både Joseph Fiennes och Eva Green fullkomligt exploderar ut på TV-rutan. Fiennes känsla för närvaro och Greens intensiva spel dominerar så till den grad att de stjäl hela showen. Under säsongens gång försöker man från författarhåll att trycka på att detta ska vara en Arthur vs Morgan-historia. Men gång på gång står det klart att den riktiga striden står mellan Merlin och Morgan. Det är mellan dem det slår blixtar och det är med dem som "Camelot" faktiskt får lite välbehövlig tyngd.
I regel tar det ett tag för en serie innan den växer i kostymen och hittar sin riktiga identitet. Vanligtvis brukar detta komma efter två eller tre säsonger. Det märks under säsongens lopp att man kämpat med detta och det är lite ledsamt att samtidigt veta att serien aldrig fick chansen nå sin fulla potential. I slutänden var det i karaktärerna Merlin och Morgana som potentialen låg. Resten levde inte alls upp till den nivån. Sett från det perspektivet är det kanske lika bra att det inte blev mer än en säsong.
EXTRAMATERIALET
Det ser riktigt imponerande ut när man ser allt det extramaterial som radas upp i menyn. Dessvärre är inget av det speciellt kittlande, och en hel del återanvänds i flera bakomfilmer. Här finns kortfilmer som presenterar varje huvudkaraktär och sedan två filmer som återigen presenterar dem i grupp. Dessutom får man en kortare genomgång av tre olika scener. De blir intressanta under de sekunder man går in på hur specialeffekterna är gjorda, men i övrigt tillför inte heller de något. Det hade räckt med den lite längre dokumentären "Starz studios" som tar ett brett men ytligt grepp om serien och presenterar den på ett adekvat sätt.
Jag brukar tjata om vikten att lägga med extramaterial men här var det en stor besvikelse.
Jag brukar tjata om vikten att lägga med extramaterial men här var det en stor besvikelse.
TRE SAKER
1. Jag tycker lite synd om Joseph Fiennes. Både den här och framför allt hans förra serie, "FlashForward", gick en alldeles för tidig död till mötes.
2. Uppgifterna går isär om varför serien lades ned. Å ena sidan talas det om att skådespelarnas scheman inte gick att få ihop, vilket låter konstigt då sådant brukar planeras långt i förväg. En annan anledning var att produktionskostnaderna var för höga och att man inte lyckades pressa ned dem. Mitt förslag? Följ upp detta med en TV-film!
3. Jag har nu fått upp ögonen för Eva Green och det ska bli intressant att följa henne framöver.
2. Uppgifterna går isär om varför serien lades ned. Å ena sidan talas det om att skådespelarnas scheman inte gick att få ihop, vilket låter konstigt då sådant brukar planeras långt i förväg. En annan anledning var att produktionskostnaderna var för höga och att man inte lyckades pressa ned dem. Mitt förslag? Följ upp detta med en TV-film!
3. Jag har nu fått upp ögonen för Eva Green och det ska bli intressant att följa henne framöver.
THOMAS HELSING (2012-01-14)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Joseph Fiennes (7)
Joseph Fiennes (7)
