Rörande porträtt som står på egna ben
FILMENDet är slutet av sjuttiotalet och samhället är orättvist uppbyggt där lönen är låg och arbetstimmarna långa. I en liten stad i södern bor Norma Rae (Sally Field), en ensamstående mamma till två barn, tillsammans med sina föräldrar. Hon rättar in sig i ledet, även om hon anser att det är fel. Då Reuben (Ron Leibman), ett fackombud från New York, kommer till staden ändras tillvaron. Norma börjar långsamt inse att hon och hennes vänner kan få bättre jobbvillkor. Till slut bestämmer hon sig för att gå med i facket och kämpa för det som är rätt.
Från första scenen har Norma en stark personlighet och är emot arbetsgivarna. Hon rasar över det faktum att hennes mamma en dag mister sin hörsel för allt jobb på tygfabriken och ingen gör något åt det. Även om viljan och attityden redan finns där, gör Norma en enorm utveckling från början till slut. Hon går från att vara en ung tjej som tar hand om sin familj, men mer än gärna går ut med killar på kvällen, till att bli en kvinna som är gift och står upp för det hon tycker är rätt. Hon blir inte bara en bättre mor, hon blir en bättre människa.
Det finns dock några brister i filmen. Stundtals är det oklart hur lång tid som passerat mellan två scener. Att det inte läggs in en massa onödiga scener bara för att är bra i sig, men stundtals blir det förvirrande och svårt att hänga med. En annan sak som brister lite är Normas relation med några människor. Ett exempel är hennes pappa. I början av filmen är han överbeskyddande, samtidigt som vi får veta att han och Norma står varandra nära. Då hon går ut med sin blivande man blir Normas pappa arg. Sen får vi inte återse honom igen förrän långt senare då Norma redan är gift och börjat jobba för fackrörelsen. Att pappan är överbeskyddande är då bortblåst och det är endast den nära kontakten mellan honom och Norma som kommer till tals. Mycket som då byggts upp mellan dem släpps som ingenting, något som är synd då filmen kunnat bli ännu bättre om det spunnits vidare på detta.
Att det finns starka kvinnor som kämpar för jämställdhet och rättvisa är inget nytt. Det har synts på film många gånger förut. "Norma Rae" har sina små guldkorn lika väl som den på sina ställen dalar. Något jag dock tänker på då jag ser filmen är hur det nästan är en känsla av dokumentär. Kameran rör sig i långa tagningar och bryr sig inte särskilt mycket om att det ibland är saker som skymmer bilden. Detta ger en mer autentisk känsla i berättandet vilket i sig leder till att filmen ändå kan stå ut från massan av liknande filmer.
Trots dalarna är "Norma Rae" en riktigt bra film. Personligen har jag svårt att bli riktigt berörd av starka scener, men det finns både en och två scener som nästan rör mig till tårar. Anledningen till detta är till största del Sally Fields fantastiska rollprestation. Även om filmen brister på sina ställen i berättandet så bär Sally Field filmen ända in i mål och det är svårt att gå oberörd från den.
"Norma Rae" är en klassiker, och rättmättligt så.
Från första scenen har Norma en stark personlighet och är emot arbetsgivarna. Hon rasar över det faktum att hennes mamma en dag mister sin hörsel för allt jobb på tygfabriken och ingen gör något åt det. Även om viljan och attityden redan finns där, gör Norma en enorm utveckling från början till slut. Hon går från att vara en ung tjej som tar hand om sin familj, men mer än gärna går ut med killar på kvällen, till att bli en kvinna som är gift och står upp för det hon tycker är rätt. Hon blir inte bara en bättre mor, hon blir en bättre människa.
Det finns dock några brister i filmen. Stundtals är det oklart hur lång tid som passerat mellan två scener. Att det inte läggs in en massa onödiga scener bara för att är bra i sig, men stundtals blir det förvirrande och svårt att hänga med. En annan sak som brister lite är Normas relation med några människor. Ett exempel är hennes pappa. I början av filmen är han överbeskyddande, samtidigt som vi får veta att han och Norma står varandra nära. Då hon går ut med sin blivande man blir Normas pappa arg. Sen får vi inte återse honom igen förrän långt senare då Norma redan är gift och börjat jobba för fackrörelsen. Att pappan är överbeskyddande är då bortblåst och det är endast den nära kontakten mellan honom och Norma som kommer till tals. Mycket som då byggts upp mellan dem släpps som ingenting, något som är synd då filmen kunnat bli ännu bättre om det spunnits vidare på detta.
Att det finns starka kvinnor som kämpar för jämställdhet och rättvisa är inget nytt. Det har synts på film många gånger förut. "Norma Rae" har sina små guldkorn lika väl som den på sina ställen dalar. Något jag dock tänker på då jag ser filmen är hur det nästan är en känsla av dokumentär. Kameran rör sig i långa tagningar och bryr sig inte särskilt mycket om att det ibland är saker som skymmer bilden. Detta ger en mer autentisk känsla i berättandet vilket i sig leder till att filmen ändå kan stå ut från massan av liknande filmer.
Trots dalarna är "Norma Rae" en riktigt bra film. Personligen har jag svårt att bli riktigt berörd av starka scener, men det finns både en och två scener som nästan rör mig till tårar. Anledningen till detta är till största del Sally Fields fantastiska rollprestation. Även om filmen brister på sina ställen i berättandet så bär Sally Field filmen ända in i mål och det är svårt att gå oberörd från den.
"Norma Rae" är en klassiker, och rättmättligt så.
EXTRAMATERIALET
Minidokumentär om hur "Norma Rae" blev till samt om Sally Fields rollprestation. Många intressanta fakta om allt från hur producenterna upptäckte storyn till hur Sally blev en stor stjärna.
Dessutom finns en trailer för "Norma Rae" samt andra titlar som kan vara intressanta. Även ett bild- och affischgalleri finns med på skivan.
Dessutom finns en trailer för "Norma Rae" samt andra titlar som kan vara intressanta. Även ett bild- och affischgalleri finns med på skivan.
TRE SAKER
1. På Oscarsgalan vann Sally Field pris för bästa kvinnliga huvudroll och slog tre skådespelerskor som tackat nej till rollen som Norma Rae.
2. Filmen är baserad på en verklig händelse och idén till filmen kom efter en tidningsartikel.
3. Efter att många bolag tackat nej till att göra filmen var det Twentieth Century Fox som till slut nappade efter att de precis gjort "Star Wars".
2. Filmen är baserad på en verklig händelse och idén till filmen kom efter en tidningsartikel.
3. Efter att många bolag tackat nej till att göra filmen var det Twentieth Century Fox som till slut nappade efter att de precis gjort "Star Wars".
EMMA ÅKERLIND (2013-02-23)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Sally Field (5)
Sally Field (5)
