Om svårigheterna med att åldras
FILMEN"Att vara gammal kommer nog kännas rätt okej. Det är färden dit som spöar skiten ur en."
Orden uttalas av huvudpersonen Jesse (Josh Radnor), en 35-åring som efter ett misslyckat förhållande plötsligt känner sig vilse i livet. Han får en inbjudan att tala vid en avtackning av en gammal lärare. Väl tillbaka på sin gamla skola blir skiljelinjen mellan ungdom och vuxenliv allt mer otydlig och det hela dras till sin spets när han faller för den 19-åriga studenten Zibby (Elizabeth Olsen).
Persongalleriet i filmen är småtrevligt. Varje karaktär Jesse lär känna är noggrant designad för att ge ytterligare en dimension till problematiken med att åldras och passera så smärtfritt som möjligt mellan olika stadier i livet. Allison Janney står för de roligaste replikerna som en desillusionerad lärare i litteratur. I bjärt kontrast till de romantiska dramer hon undervisar i har hon själv blivit en elak och sur kvinna som tappat tron på människan och sin egen framtid. Zac Efron är en annan komisk karaktär som driver runt på skolområdet och delar med sig av ömsom udda livsvisdomar, ömsom galna konspirationsteorier.
Men där finns också mer allvarliga karaktärer i form av Jesses gamla lärare Peter (Richard Jenkins) som har svårt att gå vidare till ett pensionärsliv. "En plats är ett fängelse om du aldrig lämnar det" säger han vid ett tillfälle när han börjat landa i vetskapen om att han måste gå vidare. De allra tyngsta bitarna står den problemfyllde studenten Dean (John Magaro) för. Med psykiska problem och en tid på sjukhus bakom sig är han raka motsatsen till Jesse vilket för de två samman. Alla dessa karaktärer, och några till, representerar olika sidor av åldrande och de fungerar fint som verktyg för detta. Samtidigt har Radnors penna klarat av att göra dem till mer än just verktyg. De känns verkligen trovärdiga där och då i den värld de placerats in i och tillsammans bildar de en stark ryggrad i den här filmen.
"Liberal arts" är dock inget mästerverk eller något bortglömt Oscarsmaterial, men det är en film som vågar gå runt de värsta klichéerna och som tar upp sina frågeställningar på ett charmigt och adekvat sätt. En annan bra sammanfattning finns i en av filmens repliker där Zibby säger: "Det är inte Tolstoy, men det är inte heller tv, och den gör mig glad."
Orden uttalas av huvudpersonen Jesse (Josh Radnor), en 35-åring som efter ett misslyckat förhållande plötsligt känner sig vilse i livet. Han får en inbjudan att tala vid en avtackning av en gammal lärare. Väl tillbaka på sin gamla skola blir skiljelinjen mellan ungdom och vuxenliv allt mer otydlig och det hela dras till sin spets när han faller för den 19-åriga studenten Zibby (Elizabeth Olsen).
Persongalleriet i filmen är småtrevligt. Varje karaktär Jesse lär känna är noggrant designad för att ge ytterligare en dimension till problematiken med att åldras och passera så smärtfritt som möjligt mellan olika stadier i livet. Allison Janney står för de roligaste replikerna som en desillusionerad lärare i litteratur. I bjärt kontrast till de romantiska dramer hon undervisar i har hon själv blivit en elak och sur kvinna som tappat tron på människan och sin egen framtid. Zac Efron är en annan komisk karaktär som driver runt på skolområdet och delar med sig av ömsom udda livsvisdomar, ömsom galna konspirationsteorier.
Men där finns också mer allvarliga karaktärer i form av Jesses gamla lärare Peter (Richard Jenkins) som har svårt att gå vidare till ett pensionärsliv. "En plats är ett fängelse om du aldrig lämnar det" säger han vid ett tillfälle när han börjat landa i vetskapen om att han måste gå vidare. De allra tyngsta bitarna står den problemfyllde studenten Dean (John Magaro) för. Med psykiska problem och en tid på sjukhus bakom sig är han raka motsatsen till Jesse vilket för de två samman. Alla dessa karaktärer, och några till, representerar olika sidor av åldrande och de fungerar fint som verktyg för detta. Samtidigt har Radnors penna klarat av att göra dem till mer än just verktyg. De känns verkligen trovärdiga där och då i den värld de placerats in i och tillsammans bildar de en stark ryggrad i den här filmen.
"Liberal arts" är dock inget mästerverk eller något bortglömt Oscarsmaterial, men det är en film som vågar gå runt de värsta klichéerna och som tar upp sina frågeställningar på ett charmigt och adekvat sätt. En annan bra sammanfattning finns i en av filmens repliker där Zibby säger: "Det är inte Tolstoy, men det är inte heller tv, och den gör mig glad."
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Elizabeth Olsen beskrivs på filmens baksida som ett stjärnskott. Om utseende eller efternamn är bekant så är hon den tre år yngre systern till skandaltvillingarna Mary-Kate och Ashley som en gång charmade skjortan av en halv tv-värld i komediserien "Huset fullt".
2. Med Zac Efrons allt mer varierade roller i kombination med den självklara scennärvaro han verkar besitta så börjar han kännas som en ny Johnny Depp.
3. När serier som "Vänner" och "Seinfeld" var som populärast var det kul att spekulera i vem eller vilka som skulle få mest framgång efteråt. När det gäller "How I met your mother" lägger jag numera en slant på Josh Radner. Den här filmen är hans andra som regissör och manusförfattare och framtiden ser ljus ut för honom på båda områdena.
2. Med Zac Efrons allt mer varierade roller i kombination med den självklara scennärvaro han verkar besitta så börjar han kännas som en ny Johnny Depp.
3. När serier som "Vänner" och "Seinfeld" var som populärast var det kul att spekulera i vem eller vilka som skulle få mest framgång efteråt. När det gäller "How I met your mother" lägger jag numera en slant på Josh Radner. Den här filmen är hans andra som regissör och manusförfattare och framtiden ser ljus ut för honom på båda områdena.
THOMAS HELSING (2013-05-09)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Elizabeth Olsen (10)
Elizabeth Olsen (10)
