Må bra-drama med gripande botten
FILMENInte mindre än 22 betygsikoner finns på fram- och baksidan av "Philomenas" omslag och som sämst - i detta urval - får filmen en fyra. Och visst, skulle jag sätta ett betyg på en femgradig skala skulle jag också landa i en fyra. Det är mycket bra film, stundtals gripande, stundtals rolig och hela tiden feel good av klassiskt snitt.
Historien är verklighetsbaserad och handlar om den irländska kvinnan Philomena (Judi Dench) som under tonåren blev gravid och födde sonen Anthony. Problemet var att Philomena bodde i ett kloster och därmed hade syndat ordentligt enligt nunnorna. Tiden med Anthony var begränsad till bara en ynka timme per dag, och när pojken var i treårsåldern blev han mot Philomenas vilja och vetskap bortadopterad. Sedan dess har hon inte kunna släppt minnet av sin son, även om det blev en väl förborgad hemlighet. När Anthonys 50-årsdag infaller kan hon inte bevara hemligheten längre och berättar om honom för sina barn.
Parallellt med detta träffar vi den före detta BBC-journalisten Martin Sexsmith (Steve Coogan) som precis blivit av med sitt jobb som politisk rådgivare. Trots att han planerar att skriva en bok om rysk historia går han motvilligt med på att skriva om Philomenas historia. Tillsammans inleder de ett äventyr som ska ta dem till andra sidan Atlanten och bjuda på många överraskningar, både positiva som negativa, och samtidigt föra dem in i en oväntad vänskap.
Kemin mellan karaktärer och kemin mellan skådespelare är oerhört viktigt för slutresultatet och här klaffar det på samtliga punkter. Martin och Philomena är från två helt olika världar och det är kanske inte helt problemfritt att samarbeta och resa ihop, men det går. På samma sätt är Steve Coogan och Judi Dench från skilda världar - han är en komiker och hon är en adlad och hyllad skådespelerska. Men kemin finns där och det blir ett mycket lyckat slutresultat.
Filmen känns väldigt väl avvägd. Det smått komiska och udda parets gemensamma äventyr balanserar upp det tunga och gripande dramat som är hela grunden till historien, och det blir riktigt bra. "Philomena" är väl värd sina 22 betygsikoner.
Historien är verklighetsbaserad och handlar om den irländska kvinnan Philomena (Judi Dench) som under tonåren blev gravid och födde sonen Anthony. Problemet var att Philomena bodde i ett kloster och därmed hade syndat ordentligt enligt nunnorna. Tiden med Anthony var begränsad till bara en ynka timme per dag, och när pojken var i treårsåldern blev han mot Philomenas vilja och vetskap bortadopterad. Sedan dess har hon inte kunna släppt minnet av sin son, även om det blev en väl förborgad hemlighet. När Anthonys 50-årsdag infaller kan hon inte bevara hemligheten längre och berättar om honom för sina barn.
Parallellt med detta träffar vi den före detta BBC-journalisten Martin Sexsmith (Steve Coogan) som precis blivit av med sitt jobb som politisk rådgivare. Trots att han planerar att skriva en bok om rysk historia går han motvilligt med på att skriva om Philomenas historia. Tillsammans inleder de ett äventyr som ska ta dem till andra sidan Atlanten och bjuda på många överraskningar, både positiva som negativa, och samtidigt föra dem in i en oväntad vänskap.
Kemin mellan karaktärer och kemin mellan skådespelare är oerhört viktigt för slutresultatet och här klaffar det på samtliga punkter. Martin och Philomena är från två helt olika världar och det är kanske inte helt problemfritt att samarbeta och resa ihop, men det går. På samma sätt är Steve Coogan och Judi Dench från skilda världar - han är en komiker och hon är en adlad och hyllad skådespelerska. Men kemin finns där och det blir ett mycket lyckat slutresultat.
Filmen känns väldigt väl avvägd. Det smått komiska och udda parets gemensamma äventyr balanserar upp det tunga och gripande dramat som är hela grunden till historien, och det blir riktigt bra. "Philomena" är väl värd sina 22 betygsikoner.
EXTRAMATERIALET
En nästan halvtimmeslång making of berättar om hur filmen kom till med kommentarer av både filmskaparna, skådespelarna och de verkliga personerna. Delvis berättar denna making of historien en gång till, vilket förstås känns lite onödigt, men det är alltid kul att jämföra verkligheten med den filmade storyn. Den stora skillnaden är förstås att man i filmen gjort journalisten Martin Sexsmith till en karaktär och fokuserat nästan lika mycket på relationen mellan han och Philomena som jakten på den försvunna sonen.
Som komplement finns ett kommentarspår med manusförfattarna Steve Coogan och Jeff Pope.
Som komplement finns ett kommentarspår med manusförfattarna Steve Coogan och Jeff Pope.
TRE SAKER
1. Flashbacksekvenserna med hemmafilmer är en blandning av sådana skapade för filmen och riktiga bilder på Philomenas son.
2. Veteranen Stephen Frears står för regin.
3. Filmen var nominerad i flera klasser i både Oscarsgalan, Golden Globe och Bafta, men av alla nomineringar blev det bara en vinst - en Bafta för bästa manus efter skriven förlaga.
2. Veteranen Stephen Frears står för regin.
3. Filmen var nominerad i flera klasser i både Oscarsgalan, Golden Globe och Bafta, men av alla nomineringar blev det bara en vinst - en Bafta för bästa manus efter skriven förlaga.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA