Aj, Frankenstein!
FILMENRedan innan jag stoppar in skivan i spelaren är mina förväntningar oerhört lågt ställda. Jag har fått höra rätt negativa ord om "I, Frankenstein", och efter fem minuter sitter jag och skruvar på mig ordentligt i soffan. Efter en blixtsnabb resumé av en film som inte setts eller gjorts (historien om hur forskaren Victor Frankenstein ger liv åt en ihopsydd liksamling och sedan försöker ha ihjäl sin kreation, bara för att göra den själlösa varelsen argare så att den har ihjäl Frankensteins fru och sedan driver ut Frankenstein själv ut i kylan tills han fryser ihjäl) kastas vi in i detta äventyr som visar sig innehålla både demoner och väktare som båda har ett intresse i Frankensteins monster.
Ja, hjälp. Väktarna är en samling figurer skapade av ärkeängeln Mikael för att skydda människorna mot demoner. Till vardags har de skepnaden av gargoyler - stenstatyer på kyrkor och katedraler - medan demonerna kan ha mänskliga skepnader. Demonerna, med demonprinsen Naberius i spetsen, vill av någon anledning ha tag på Frankensteins kreation, och väktarna erbjuder skydd. Trots det väljer varelsen att klara sig själv och försvinner långt bort från alla tänkbara samhällen innan han efter 200 år återvänder till den normala världen fullt bestämd över att hitta demonprinsen och samtidigt få veta varför han är som han är och varför han är eftertraktad.
Filmen är fånig och fjantig och vad som gör helheten lite beklämmande är att några skådespelare av dignitet gör de betydande rollerna i filmen. Monstret spelas av Aaron Eckhart, demonprisen av Bill Nighy och väktardrottningen av Miranda Otto. Det är inga B-skådisar direkt och tack vare deras rutin blir de löjliga replikerna inte fullt så löjliga som de kunde ha blivit. Speciellt Nighy är riktigt bra som filmens skurk. Hans pondus lyser igenom tramset.
I övrigt på pluskontot hittar vi specialeffekterna. Det är en effekttung film och den är riktigt snyggt gjord. Med undantag för demonernas huvuden, som känns som klumpiga gummimasker, är allt annat i filmen snyggt och bra gjort, och det är väl bland annat det som gör att jag inte riktigt kan avfärda "I, Frankenstein" som en kalkon. Trots tramset blir jag ändå lite engagerad i filmen och luras att tycka att den är lite cool i alla fall. Den ställer sig själv bredvid "Priest" i hyllan och är släkt med "Underworld"-serien på många vis.
"I, Frankenstein" är en film som man få ta för vad den är. Många gånger tidigare har jag sett filmer som jag önskar att jag kunde skicka tillbaka i tiden till mitt 13-åriga jag, och det här är en typisk sådan film. Skitfräck för vissa, skitdålig för andra.
Ja, hjälp. Väktarna är en samling figurer skapade av ärkeängeln Mikael för att skydda människorna mot demoner. Till vardags har de skepnaden av gargoyler - stenstatyer på kyrkor och katedraler - medan demonerna kan ha mänskliga skepnader. Demonerna, med demonprinsen Naberius i spetsen, vill av någon anledning ha tag på Frankensteins kreation, och väktarna erbjuder skydd. Trots det väljer varelsen att klara sig själv och försvinner långt bort från alla tänkbara samhällen innan han efter 200 år återvänder till den normala världen fullt bestämd över att hitta demonprinsen och samtidigt få veta varför han är som han är och varför han är eftertraktad.
Filmen är fånig och fjantig och vad som gör helheten lite beklämmande är att några skådespelare av dignitet gör de betydande rollerna i filmen. Monstret spelas av Aaron Eckhart, demonprisen av Bill Nighy och väktardrottningen av Miranda Otto. Det är inga B-skådisar direkt och tack vare deras rutin blir de löjliga replikerna inte fullt så löjliga som de kunde ha blivit. Speciellt Nighy är riktigt bra som filmens skurk. Hans pondus lyser igenom tramset.
I övrigt på pluskontot hittar vi specialeffekterna. Det är en effekttung film och den är riktigt snyggt gjord. Med undantag för demonernas huvuden, som känns som klumpiga gummimasker, är allt annat i filmen snyggt och bra gjort, och det är väl bland annat det som gör att jag inte riktigt kan avfärda "I, Frankenstein" som en kalkon. Trots tramset blir jag ändå lite engagerad i filmen och luras att tycka att den är lite cool i alla fall. Den ställer sig själv bredvid "Priest" i hyllan och är släkt med "Underworld"-serien på många vis.
"I, Frankenstein" är en film som man få ta för vad den är. Många gånger tidigare har jag sett filmer som jag önskar att jag kunde skicka tillbaka i tiden till mitt 13-åriga jag, och det här är en typisk sådan film. Skitfräck för vissa, skitdålig för andra.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen bygger inte helt oväntat på en grafisk roman. Den är skriven av Kevin Grevioux som även skrivit "Underworld". Grevioux är dock först och främst skådespelare och gör en roll i "I, Frankenstein".
2. För manus och regi står Stuart Beattie som har en del känt på manus-CV:t sedan tidigare - "Pirates of the Caribbean: Svarta Pärlans förbannelse", "30 days of night" och "G.I. Joe: The Rise of Cobra" till exempel. Som regissör har han enbart den postapokalyptiska ungdomsfilmen "Tomorrow, When the War Began" i bagaget.
3. Filmens biopremiär sköts fram nästan ett helt år och när den väl gick upp fick den dålig kritik och blev inte riktigt den publiksuccé man hade hoppats på.
2. För manus och regi står Stuart Beattie som har en del känt på manus-CV:t sedan tidigare - "Pirates of the Caribbean: Svarta Pärlans förbannelse", "30 days of night" och "G.I. Joe: The Rise of Cobra" till exempel. Som regissör har han enbart den postapokalyptiska ungdomsfilmen "Tomorrow, When the War Began" i bagaget.
3. Filmens biopremiär sköts fram nästan ett helt år och när den väl gick upp fick den dålig kritik och blev inte riktigt den publiksuccé man hade hoppats på.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Aaron Eckhart (15)
Aaron Eckhart (15)
