Tramsig, men underhåller för stunden
FILMENMen vänta nu? Är inte G.I. Joe en actionfigur som folk byter kläder på och leker med? Jo, ursprungs-G.I. Joe var det, men figuren - eller rättare sagt figurerna - fick på 80-talet nytt liv som tecknad serie och serietidningar där karaktärerna och historierna utvecklades och det är utifrån det den här filmen formats.
Allting utspelar sig i en "inte allt för avlägsen framtid" där en speciell och extremt hemlig top of the line-styrka med soldater plockade från hela världen tar hand om de tuffaste uppdragen. Fast uppdraget som filmen inleds med har de inte fått. Här är det den amerikanska militären som ska transportera fyra stridsspetsar fulladdade med nanomiter från punkt A till B.
Nanomiter är - i brist på bättre förklaring - programmeringsbara insekter ("nano" borde vara en ledtråd till hur små de är), inställda att konsumera all metall de kommer över tills man trycker på kill switch-knappen och de självdör. Ett diaboliskt vapen framtaget av vapentillverkaren McCullen (Christopher Eccleston) som nu levererar slutresultatet till finansiären NATO.
Men uppdraget går så där. Militärerna utsätts för en attack av okända soldater och mitt under striden kommer ännu fler okända soldater - det vill säga G.I. Joe - till undsättning och väskan med stridsspetsarna kan räddas. Soldaterna Duke (Channing Tatum) och Ripcord (Marlon Wayans) är de enda överlevande och förs till G.I. Joes hemliga högkvarter där de snart tränas till G.I. Joe-soldater, mycket efter att Duke identifierat sin föredetta flickvän Ana (Sienna Miller) bland de attackerande.
Dock utsätts G.I. Joe-basen för en ny attack av samma förövrare som den här gång lägger beslag på stridsspetsarna och samtidigt förstår alla att det är McCullen som kört ett dubbelspel och i själva verket ligger bakom terroristorganisationen Cobra som G.I. Joe nu måste göra allt för att förhindra så att stridsspetsarna inte används i de ondas tjänst.
Det här är ett riktigt tecknad serie-äventyr med småfåniga karaktärer, gott om töntiga repliker och action action action action i parti och minut. Att det är Stephen Sommers, känd från "Mumien"-filmerna, som fått leka loss kommer inte som någon överraskning, och som actionkavalkad funkar filmen väldigt bra. Storyn är dock inte mycket att hänga i granen och vissa partier verkar vara som specialskrivna för att tillfredsställa fansen. Det finns till exempel en överjävlig ninja på varje sida, som givetvis är "bröder" och i en rad flashbacks får vi se deras historia vilket känns som en onödig avvikelse från filmens kärna. Den hade funkat lika fint utan att se två småknattar veva på varandra.
Att McCullen spelar dubbelspel är svårt att se som en överraskning, men man har ett annat avslöjande som man suger länge på avseende identiteten på en vetenskapsman i McCullens närvaro, och vem det var kunde jag lista ut i andra scenen han dök upp.
Man skulle behövt ändra om manuset en smula så det inte var så tecknad serie-tramsigt. Det blir lite som en B-film i extremt dyr skrud. Men sådana kan vara underhållande också, och "G.I. Joe: The Rise of Cobra" duger för stunden.
Allting utspelar sig i en "inte allt för avlägsen framtid" där en speciell och extremt hemlig top of the line-styrka med soldater plockade från hela världen tar hand om de tuffaste uppdragen. Fast uppdraget som filmen inleds med har de inte fått. Här är det den amerikanska militären som ska transportera fyra stridsspetsar fulladdade med nanomiter från punkt A till B.
Nanomiter är - i brist på bättre förklaring - programmeringsbara insekter ("nano" borde vara en ledtråd till hur små de är), inställda att konsumera all metall de kommer över tills man trycker på kill switch-knappen och de självdör. Ett diaboliskt vapen framtaget av vapentillverkaren McCullen (Christopher Eccleston) som nu levererar slutresultatet till finansiären NATO.
Men uppdraget går så där. Militärerna utsätts för en attack av okända soldater och mitt under striden kommer ännu fler okända soldater - det vill säga G.I. Joe - till undsättning och väskan med stridsspetsarna kan räddas. Soldaterna Duke (Channing Tatum) och Ripcord (Marlon Wayans) är de enda överlevande och förs till G.I. Joes hemliga högkvarter där de snart tränas till G.I. Joe-soldater, mycket efter att Duke identifierat sin föredetta flickvän Ana (Sienna Miller) bland de attackerande.
Dock utsätts G.I. Joe-basen för en ny attack av samma förövrare som den här gång lägger beslag på stridsspetsarna och samtidigt förstår alla att det är McCullen som kört ett dubbelspel och i själva verket ligger bakom terroristorganisationen Cobra som G.I. Joe nu måste göra allt för att förhindra så att stridsspetsarna inte används i de ondas tjänst.
Det här är ett riktigt tecknad serie-äventyr med småfåniga karaktärer, gott om töntiga repliker och action action action action i parti och minut. Att det är Stephen Sommers, känd från "Mumien"-filmerna, som fått leka loss kommer inte som någon överraskning, och som actionkavalkad funkar filmen väldigt bra. Storyn är dock inte mycket att hänga i granen och vissa partier verkar vara som specialskrivna för att tillfredsställa fansen. Det finns till exempel en överjävlig ninja på varje sida, som givetvis är "bröder" och i en rad flashbacks får vi se deras historia vilket känns som en onödig avvikelse från filmens kärna. Den hade funkat lika fint utan att se två småknattar veva på varandra.
Att McCullen spelar dubbelspel är svårt att se som en överraskning, men man har ett annat avslöjande som man suger länge på avseende identiteten på en vetenskapsman i McCullens närvaro, och vem det var kunde jag lista ut i andra scenen han dök upp.
Man skulle behövt ändra om manuset en smula så det inte var så tecknad serie-tramsigt. Det blir lite som en B-film i extremt dyr skrud. Men sådana kan vara underhållande också, och "G.I. Joe: The Rise of Cobra" duger för stunden.
EXTRAMATERIALET
Här finns ett kommentarspår med regissören Stephen Sommers och producenten Bob Ducsay som jag inte lyssnat på. I övrigt är det två halvtimmeslånga featurettes.
Den första tar upp hur det blev en film av leksaken/tv-serien/serietidningarna och hur Stephen Sommers drev det vidare, med nedslag på de olika inspelningsplatserna och kulissbyggena, medan den andra fokuserar helt på specialeffekterna och dataanimeringarna, något som varit totalt nödvändigt för filmens existens. För 25 år sedan hade det inte gått att göra filmen, konstateras det i featuretten och det är ju sant.
Alltihop ganska intressant att se.
Den första tar upp hur det blev en film av leksaken/tv-serien/serietidningarna och hur Stephen Sommers drev det vidare, med nedslag på de olika inspelningsplatserna och kulissbyggena, medan den andra fokuserar helt på specialeffekterna och dataanimeringarna, något som varit totalt nödvändigt för filmens existens. För 25 år sedan hade det inte gått att göra filmen, konstateras det i featuretten och det är ju sant.
Alltihop ganska intressant att se.
TRE SAKER
1. I en av de stora actionsekvenserna ska G.I. Joe-soldaterna förhindra att skurkarna förstör Eifeltornet och i förlängningen hela Paris, men frågan är om G.I. Joe inte förstör mer i sin räddningsaction? En av många gånger man tänker på "Team America: World Police"...
2. Intressant att se värsta superdatorn köra en liten virusscanning med Norton innan den gör något man definitivt inte kan göra med en PC...
3. Det är så klart som upplagt för fler filmer, vilket förklarar den långa undertiteln till filmen, men än så länge har jag inte sett att det ska bli fler. Det borde dock bara vara en tidsfråga.
2. Intressant att se värsta superdatorn köra en liten virusscanning med Norton innan den gör något man definitivt inte kan göra med en PC...
3. Det är så klart som upplagt för fler filmer, vilket förklarar den långa undertiteln till filmen, men än så länge har jag inte sett att det ska bli fler. Det borde dock bara vara en tidsfråga.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Adewale Akinnuoye-Agbaje (15)
Adewale Akinnuoye-Agbaje (15)
