Utdragna men underhållande piratfilmer
FILMENDet började 1967 med den sista attraktionen Walt Disney själv var med och designade. Ja, "Pirates of the Caribbean" är ursprungligen en kvartslång båtresa på Disneyland där man kan se pirater, skatter, skelett och annat. 36 år senare hade Disney tryckt ut flera piratattraktioner på sina nöjesfält runt om i världen, och tog konceptet till filmduken, vilket visade sig vara betydligt mer lyckat än de ursprungligen trodde. Ett tag övervägde de att göra filmen direkt för DVD-marknaden, men i stället blev det – trots att piratfilmer inte varit speciellt inkomstgivande på biograferna – en kassasuccé som kan spinna vidare i all evighet.
Länge trodde man dock att serien skulle nöja sig med en trilogi, men i och med "Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten" så startas ytterligare en och egentligen är väl konceptet i sig så pass öppet att det bara är att spinna vidare med nya karaktärer. Den första trilogin följer en formel som jag kallar "1-2a-2b" där den första filmen är fristående medan de andra två sitter ihop mer. Samma formel kan appliceras på "Star Wars"-originaltrilogi, "The Matrix"-filmerna eller varför inte "Millennium"-trilogin?
Den första filmen fick undertiteln "Svarta pärlans förbannelse" i sista sekunden då man misstänkte att den kunde bli en succé och leda till fler filmer. Mycket riktigt blev det så. Titelns Svarta pärla är ett piratskepp som växt till en myt. Elisabeth Swann (Keira Knightley) såg skeppet flyktigt när hon färdas från England till Karibien som barn. Det var även då hon såg Will Turner (Orlando Bloom) för första gången när de fiskade upp honom ur vattnet. Det var även då hon snodde åt sig det stora piratmynt som Will hade runt halsen, som så småningom väcker Svarta pärlans spökpiratbesättning till liv.
Då har redan piratkaptenen Jack Sparrow (Johnny Depp) kommit in i handlingen, en gång kapten på Svarta pärlan innan besättningen gjorde myteri och sedan drabbades av en förbannelse. Spökpiratkaptenen Barbossa (Geoffrey Rush) vill till varje pris som helst ha tag på Sparrow, och det vill även kommendören Norrington (Jack Davenport) som dessutom vill ha tag på Elisabeth som är bortlovad till honom, mot Wills önskan. Men både Elisabeth och Will har hamnat mitt i äventyret där de sega spökpiraterna är svårslagna.
Det här är en klassisk matinéfilm som dock är lite för lång för sitt eget bästa. En halvtimme hade utan problem kunnat trimmas bort för ett bättre tempo och flyt. Visserligen är man glad så länge Jack Sparrow är i rutan för här har Johnny Depp fått till en klassisk karaktär, som satte avstampet för trilogin.
I film nummer två, "Död mans kista", byts spökpiraterna ut mot fiskpirater under ledning av den sjukt karismatiska Davy Jones (Bill Nighy) med bläckfiskskägg och allt. Kapten Jack Sparrow har en skuld hos Jones som han måste bli fri, men Jack har andra planer: han vill lokalisera en nedgrävd skattkista som innehåller Jones ännu bultande hjärta. Elisabeth och Will blir också involverade i äventyret då de båda i inledningen av filmen riskerar att bli avrättade för sina tidigare äventyr med Jack. Will vill dock få tag på Jones hjärta av andra anledningar, då hans far (Stellan Skarsgård) finns ombord Jones skepp och Will vill försöka frita honom. Men Jones är en stark motståndare som dessutom har tillgång till det fruktade havsvidundret Kraken som slukar skepp efter skepp.
Matinékänslan fortsätter i denna film, men samtidigt märker man en ambition att klämma in så mycket mer i filmerna än vad de egentligen behöver. Det tar ungefär 45 minuter innan filmen verkligen kommer igång och då har vi under tiden fått se en utdragen kannibalsekvens som faktiskt inte har någon som helst funktion för filmen förutom att vara lite spektakulär. Men å andra sidan är fiskpiraterna betydligt mer spännande och coola jämfört med spökvarianterna i föregångaren.
Bill Nighy är ett fräscht tillägg som filmens skurk och även Stellan Skarsgård är bra i en av sina större Hollywoodroller, men det är ju givetvis Johnny Depp som fortsätter att vara den stora behållningen i filmen, som visserligen slutar rätt illa för Jack…
Den tredje filmen, "Vid världens ände", tar som sagt vid där den förra slutade och börjar visserligen med en ganska actionfylld sekvens, men blir sedan den mest utdragna filmen i trilogin med nästan tre timmars speltid. En brist är att det är ett jäkla hattande fram och tillbaka med ett komplicerat rävspel där man inte vet vem som står på vilken sida.
Till att börja med frigörs Jack från den knipa han hamnade i, men sedan är det dags att samla alla lorder inom piratbrödraskapet för det finns en gemensam fiende som blivit allt för stark. Lord Beckett (Tom Hollander) har fått med sig Davy Jones på sin sida och vill se alla pirater bakom lås och bom, eller ännu hellre döda och drar sig inte för att spela folk mot varandra. Efter en mängd äventyr kommer vi till en episk slutstrid i en malström där Svarta pärlan står mot Davy Jones Den flygande Holländaren.
Även om denna tredje del har sina brister så är den ändå underhållande och rundar av trilogin på ett vettigt sätt, även om den liksom de övriga filmerna tar väldigt lång tid på sig att komma i mål. Bland gästskådespelarna kan man förstås inte låta bli att notera Keith Richards som Jack Sparrows hårda, men gitarrspelande – så klart – far.
En inte helt perfekt trilogi, men väldigt underhållande om man är på rätt humör.
Länge trodde man dock att serien skulle nöja sig med en trilogi, men i och med "Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten" så startas ytterligare en och egentligen är väl konceptet i sig så pass öppet att det bara är att spinna vidare med nya karaktärer. Den första trilogin följer en formel som jag kallar "1-2a-2b" där den första filmen är fristående medan de andra två sitter ihop mer. Samma formel kan appliceras på "Star Wars"-originaltrilogi, "The Matrix"-filmerna eller varför inte "Millennium"-trilogin?
Den första filmen fick undertiteln "Svarta pärlans förbannelse" i sista sekunden då man misstänkte att den kunde bli en succé och leda till fler filmer. Mycket riktigt blev det så. Titelns Svarta pärla är ett piratskepp som växt till en myt. Elisabeth Swann (Keira Knightley) såg skeppet flyktigt när hon färdas från England till Karibien som barn. Det var även då hon såg Will Turner (Orlando Bloom) för första gången när de fiskade upp honom ur vattnet. Det var även då hon snodde åt sig det stora piratmynt som Will hade runt halsen, som så småningom väcker Svarta pärlans spökpiratbesättning till liv.
Då har redan piratkaptenen Jack Sparrow (Johnny Depp) kommit in i handlingen, en gång kapten på Svarta pärlan innan besättningen gjorde myteri och sedan drabbades av en förbannelse. Spökpiratkaptenen Barbossa (Geoffrey Rush) vill till varje pris som helst ha tag på Sparrow, och det vill även kommendören Norrington (Jack Davenport) som dessutom vill ha tag på Elisabeth som är bortlovad till honom, mot Wills önskan. Men både Elisabeth och Will har hamnat mitt i äventyret där de sega spökpiraterna är svårslagna.
Det här är en klassisk matinéfilm som dock är lite för lång för sitt eget bästa. En halvtimme hade utan problem kunnat trimmas bort för ett bättre tempo och flyt. Visserligen är man glad så länge Jack Sparrow är i rutan för här har Johnny Depp fått till en klassisk karaktär, som satte avstampet för trilogin.
I film nummer två, "Död mans kista", byts spökpiraterna ut mot fiskpirater under ledning av den sjukt karismatiska Davy Jones (Bill Nighy) med bläckfiskskägg och allt. Kapten Jack Sparrow har en skuld hos Jones som han måste bli fri, men Jack har andra planer: han vill lokalisera en nedgrävd skattkista som innehåller Jones ännu bultande hjärta. Elisabeth och Will blir också involverade i äventyret då de båda i inledningen av filmen riskerar att bli avrättade för sina tidigare äventyr med Jack. Will vill dock få tag på Jones hjärta av andra anledningar, då hans far (Stellan Skarsgård) finns ombord Jones skepp och Will vill försöka frita honom. Men Jones är en stark motståndare som dessutom har tillgång till det fruktade havsvidundret Kraken som slukar skepp efter skepp.
Matinékänslan fortsätter i denna film, men samtidigt märker man en ambition att klämma in så mycket mer i filmerna än vad de egentligen behöver. Det tar ungefär 45 minuter innan filmen verkligen kommer igång och då har vi under tiden fått se en utdragen kannibalsekvens som faktiskt inte har någon som helst funktion för filmen förutom att vara lite spektakulär. Men å andra sidan är fiskpiraterna betydligt mer spännande och coola jämfört med spökvarianterna i föregångaren.
Bill Nighy är ett fräscht tillägg som filmens skurk och även Stellan Skarsgård är bra i en av sina större Hollywoodroller, men det är ju givetvis Johnny Depp som fortsätter att vara den stora behållningen i filmen, som visserligen slutar rätt illa för Jack…
Den tredje filmen, "Vid världens ände", tar som sagt vid där den förra slutade och börjar visserligen med en ganska actionfylld sekvens, men blir sedan den mest utdragna filmen i trilogin med nästan tre timmars speltid. En brist är att det är ett jäkla hattande fram och tillbaka med ett komplicerat rävspel där man inte vet vem som står på vilken sida.
Till att börja med frigörs Jack från den knipa han hamnade i, men sedan är det dags att samla alla lorder inom piratbrödraskapet för det finns en gemensam fiende som blivit allt för stark. Lord Beckett (Tom Hollander) har fått med sig Davy Jones på sin sida och vill se alla pirater bakom lås och bom, eller ännu hellre döda och drar sig inte för att spela folk mot varandra. Efter en mängd äventyr kommer vi till en episk slutstrid i en malström där Svarta pärlan står mot Davy Jones Den flygande Holländaren.
Även om denna tredje del har sina brister så är den ändå underhållande och rundar av trilogin på ett vettigt sätt, även om den liksom de övriga filmerna tar väldigt lång tid på sig att komma i mål. Bland gästskådespelarna kan man förstås inte låta bli att notera Keith Richards som Jack Sparrows hårda, men gitarrspelande – så klart – far.
En inte helt perfekt trilogi, men väldigt underhållande om man är på rätt humör.
EXTRAMATERIALET
Film 1: Scoundrels of the Sea: Piecing Together the Treasured Past of Pirates, Audio Commentaries, "An Epic At Sea:" The Making Of Pirates, Diary Of A Ship, Diary Of A Pirate, Producer's Photo Diary With Jerry Bruckheimer, Fly On The Set Features, Blooper Reel, "Below Deck:" An Interactive History Of Pirates, Deleted and Alternate Scenes, "Moonlight Seranade" Scene Progression, Walt Disney's Wonderful world of Colour, Image Galleries, Easter Eggs, Ship-to-Ship Animatic, Japanese Television Commercial, Richards comments on Depp and Pirates, Pirates Cave Construction Timelapse
Film 2: Audio Commentary, "Pirates Dice" Game Featurette, Bloopers of The Caribbean, Charting The Return, According To Plan, Captain Jack: From Head To Toe, Mastering The Blade, Meet Davy Jones: Anatomy Of A Legend, Creating The Kracken, Dead Men Tell No Tales: Re-Imagineering The Attraction, Fly On The Seat: The Bone Cage, Jerry Bruckheimer: A Producer's Photo Diary, Pirates On The Main Street: The Dead Man's Chest Premiere, Easter Eggs, Pirates On Location, Inside Dead Man's Chest, Pirates Around The World, Stills From The Set
Film 3: Keith & The Captain: On Set With Johnny Depp And The Rock Legend, Bloopers Of The Caribbean, Deleted Scenes With Optional Commentary By Director Gore Verbinski, The Tale Of Many Jacks, Anatomy Of A Scene: The Maelstrom, Masters Of Design Creating The Pirates? World, The World Of Chow Yun Fat, Inside The Brethren Court, The Pirate Maestro: The Music Of Hans Zimmer, Hoist The Colours, The Story Behind The Song
Som synes av listorna ovan så finns det extremt mycket extramaterial att ta sig igenom - om man hittar rätt utgåvor. Det finns en uppsjö av utgåvor av filmerna, separat och i olika combopaket, och dessvärre har de med mest extramaterial av de två första filmerna utgått från den svenska marknaden. Jag har letat rätt på olika amerikanska och engelska utgåvor för att få ut mest av filmerna.
Givetvis är det alldeles för mycket att gå igenom i detalj men det är genomarbetat extramaterial som ger mervärde åt filmerna.
Film 2: Audio Commentary, "Pirates Dice" Game Featurette, Bloopers of The Caribbean, Charting The Return, According To Plan, Captain Jack: From Head To Toe, Mastering The Blade, Meet Davy Jones: Anatomy Of A Legend, Creating The Kracken, Dead Men Tell No Tales: Re-Imagineering The Attraction, Fly On The Seat: The Bone Cage, Jerry Bruckheimer: A Producer's Photo Diary, Pirates On The Main Street: The Dead Man's Chest Premiere, Easter Eggs, Pirates On Location, Inside Dead Man's Chest, Pirates Around The World, Stills From The Set
Film 3: Keith & The Captain: On Set With Johnny Depp And The Rock Legend, Bloopers Of The Caribbean, Deleted Scenes With Optional Commentary By Director Gore Verbinski, The Tale Of Many Jacks, Anatomy Of A Scene: The Maelstrom, Masters Of Design Creating The Pirates? World, The World Of Chow Yun Fat, Inside The Brethren Court, The Pirate Maestro: The Music Of Hans Zimmer, Hoist The Colours, The Story Behind The Song
Som synes av listorna ovan så finns det extremt mycket extramaterial att ta sig igenom - om man hittar rätt utgåvor. Det finns en uppsjö av utgåvor av filmerna, separat och i olika combopaket, och dessvärre har de med mest extramaterial av de två första filmerna utgått från den svenska marknaden. Jag har letat rätt på olika amerikanska och engelska utgåvor för att få ut mest av filmerna.
Givetvis är det alldeles för mycket att gå igenom i detalj men det är genomarbetat extramaterial som ger mervärde åt filmerna.
TRE SAKER
1. Man får vara väldigt glad över att man började göra dessa filmer när tekniken fanns på plats och inte tidigare. Det är gott om välgjorda specialeffekter i filmerna och jag ser inga direkta brister.
2. Speciellt vill jag framhäva Davy Jones som är en av de bästa CGI-gjorda karaktärer jag sett. Bill Nighy stod visserligen för skådespelet, och det med den äran, men precis allt i karaktären är datagjort. Dessutom gillar jag designen och hela konceptet med figuren.
3. Även om jag är osäker på om man faktiskt hade planerat att serien skulle fortsätta när man gjorde den tredje filmen så har man ändå lyckats sätta en definitiv punkt för vissa karaktärer och samtidigt öppnat upp nya möjligheter för andra, och så blev det ju.
2. Speciellt vill jag framhäva Davy Jones som är en av de bästa CGI-gjorda karaktärer jag sett. Bill Nighy stod visserligen för skådespelet, och det med den äran, men precis allt i karaktären är datagjort. Dessutom gillar jag designen och hela konceptet med figuren.
3. Även om jag är osäker på om man faktiskt hade planerat att serien skulle fortsätta när man gjorde den tredje filmen så har man ändå lyckats sätta en definitiv punkt för vissa karaktärer och samtidigt öppnat upp nya möjligheter för andra, och så blev det ju.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA