Urtjusiga miljöer men inte helt i Pixarklass
FILMENDags igen för ett nytt äventyr i "världen ovanför 'Bilar'". Trots att det knappt gått ett år sedan "Flygplan" kom är inte uppföljaren någon snabbt ihopkastad "direkt-till-video"-variant utan precis som sin föregångare en tjusig biofilm från Disneytoons Studios, och - måste jag påpeka med eftertryck - inte från Pixar. Det senare är ett viktigt faktum och det förra är något jag utvecklar i Tre saker.
I första filmen blev besprutningsplanet Dusty Crophopper ("Spridenfält", översätts efternamnet till, riktigt finurligt...) ett tävlingsplan i världsklass där han från mobbad underdogposition bevisade på bästa Bamse-vis att även små figurer är starka. När den här filmen börjar har framgångarna hållit i sig, men däremot börjar Dusty själv rasa ihop. Hans växellåda är på väg att ta ned skylten och det enda sättet för Dusty att fortsätta flyga är att inte pressa på för mycket, och på det viset kan man inte vara med och tävla. Modellen är dessutom så gammal att det helt enkelt inte finns några reservdelar att laga den med.
Moloken orsakar Dusty en brand som blir svårsläckt, men när det väl skett bedöms säkerhetssituation kring hålan Propwash Junction vara så illa att flygplatsen stängs och det enda sättet att få igång den igen är att förbättra säkerheten med ytterligare en brandbekämpare och Dusty anmäler sitt intresse. Han skickas iväg på utbildning i Piston Peak National Park där Räddningstjänsten håller till. Här träffar Dusty en samling udda figurer som dock är vassa på sina jobb, och ledaren Blade Ranger är givetvis en butter veteran som inte har ett speciellt gott öga till Dusty. Återigen får det forna besprutningsplanet kämpa i underläge för att visa att han kan och vill, men samtidigt har han en växellåda som hänger på sista versen...
Det bästa med filmen, dess föregångare och de båda "Bilar"-filmerna är att miljöerna är så realistiskt gjorda, och jag sitter och imponeras av de otroligt vackra animeringarna som i just denna film handlar väldigt mycket om att skildra eldsvådor. Det är sjukt snyggt och eftersom det till större delen handlar om luftburna fordon blir det jäkligt läckra kameraåkningar. Mycket action för hela pengen.
Men, ännu en gång måste jag konstatera att "Flygplan"-filmerna inte görs av Pixar och det saknas en nivå av kvalitet i berättandet. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det är någonting. Till "Flygplan 2: Räddningstjänstens" fördel är det ingen blek upprepning av den första filmen. Nya miljöer, nya karaktärer, nya äventyr, men också den här historien om figuren som vill men inte kan men som lär sig och blir hjälte. Den kan vi nu, och om det blir ytterligare en film om Dusty Crophopper där han byter karriär och vill men inte kan och så vidare, känns det verkligen som vi redan fått så det räcker och blir över.
Det är hur som helst en urtjusig film som precis som sin föregångare är bra mycket bättre än många andra animerade filmer som görs, men det är inte Pixarklass.
I första filmen blev besprutningsplanet Dusty Crophopper ("Spridenfält", översätts efternamnet till, riktigt finurligt...) ett tävlingsplan i världsklass där han från mobbad underdogposition bevisade på bästa Bamse-vis att även små figurer är starka. När den här filmen börjar har framgångarna hållit i sig, men däremot börjar Dusty själv rasa ihop. Hans växellåda är på väg att ta ned skylten och det enda sättet för Dusty att fortsätta flyga är att inte pressa på för mycket, och på det viset kan man inte vara med och tävla. Modellen är dessutom så gammal att det helt enkelt inte finns några reservdelar att laga den med.
Moloken orsakar Dusty en brand som blir svårsläckt, men när det väl skett bedöms säkerhetssituation kring hålan Propwash Junction vara så illa att flygplatsen stängs och det enda sättet att få igång den igen är att förbättra säkerheten med ytterligare en brandbekämpare och Dusty anmäler sitt intresse. Han skickas iväg på utbildning i Piston Peak National Park där Räddningstjänsten håller till. Här träffar Dusty en samling udda figurer som dock är vassa på sina jobb, och ledaren Blade Ranger är givetvis en butter veteran som inte har ett speciellt gott öga till Dusty. Återigen får det forna besprutningsplanet kämpa i underläge för att visa att han kan och vill, men samtidigt har han en växellåda som hänger på sista versen...
Det bästa med filmen, dess föregångare och de båda "Bilar"-filmerna är att miljöerna är så realistiskt gjorda, och jag sitter och imponeras av de otroligt vackra animeringarna som i just denna film handlar väldigt mycket om att skildra eldsvådor. Det är sjukt snyggt och eftersom det till större delen handlar om luftburna fordon blir det jäkligt läckra kameraåkningar. Mycket action för hela pengen.
Men, ännu en gång måste jag konstatera att "Flygplan"-filmerna inte görs av Pixar och det saknas en nivå av kvalitet i berättandet. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det är någonting. Till "Flygplan 2: Räddningstjänstens" fördel är det ingen blek upprepning av den första filmen. Nya miljöer, nya karaktärer, nya äventyr, men också den här historien om figuren som vill men inte kan men som lär sig och blir hjälte. Den kan vi nu, och om det blir ytterligare en film om Dusty Crophopper där han byter karriär och vill men inte kan och så vidare, känns det verkligen som vi redan fått så det räcker och blir över.
Det är hur som helst en urtjusig film som precis som sin föregångare är bra mycket bättre än många andra animerade filmer som görs, men det är inte Pixarklass.
EXTRAMATERIALET
Bland extramaterialet hittar vi tre kortfilmer, varav en är helt och hållet orelaterad och i stället ett avsnitt ur den här lite knepigt tecknade "Musse Pigg"-tv-serien som produceras just nu. I just detta avsnitt verkar allting utspela sig i Venedig där Musse försöker få kontakt med Mimmi Pigg, vilket är lite svårt.
De andra två är med karaktärerna i "Flygplan"-filmerna, båda gjorda med samma kvalitet som långfilmerna och roliga på sitt sätt. Mindre kul är två reklamfilmsliknande saker som är scener ur huvudfilmen lite lätt omstrukturerade och behandlade till en turistfilm och en promo för en tv-serie i filmen.
Samma brist på mervärde finner man i några borttagna scener som verkligen inte är värda att trycka i gång ens samt en musikvideo till en snudd på obehaglig låt som är med i filmen. Kvar att berätta om är då det enda material som har otecknade figurer i sig, nämligen en titt på en verklig Räddningstjänst likt den vi ser i filmen. Filmens regissör och producent berättar ytterst lite om hur filmen kom till, men lite grann klämmer de ur sig i alla fall som att...
De andra två är med karaktärerna i "Flygplan"-filmerna, båda gjorda med samma kvalitet som långfilmerna och roliga på sitt sätt. Mindre kul är två reklamfilmsliknande saker som är scener ur huvudfilmen lite lätt omstrukturerade och behandlade till en turistfilm och en promo för en tv-serie i filmen.
Samma brist på mervärde finner man i några borttagna scener som verkligen inte är värda att trycka i gång ens samt en musikvideo till en snudd på obehaglig låt som är med i filmen. Kvar att berätta om är då det enda material som har otecknade figurer i sig, nämligen en titt på en verklig Räddningstjänst likt den vi ser i filmen. Filmens regissör och producent berättar ytterst lite om hur filmen kom till, men lite grann klämmer de ur sig i alla fall som att...
TRE SAKER
1. ...grundarbetet till filmen startade "för fyra år sedan", vilket då måste betyda att originalet och uppföljaren gjordes samtidigt, vilket i sin tur kan förklara att uppföljaren har samma höga produktionskvalitet. Det är även olika regissörer, som då kan förklara det parallella arbetet.
2. Det finns en påtaglig "amerikansk känsla" över filmen. Allt inleds med en talad dedikation till "alla brandmän som riskerar sina liv" (ungefär) och det är mycket termer och specialspråk i dialogerna. Jag vill inte klanka ned på brandmän som tveklöst har ett farligt och viktigt yrke och jag föredrar även att saker och ting presenteras korrekt och riktigt, men det är något jobbigt amerikanskt över det tyvärr.
3. Gott om kändisar har lånat ut sina röster till filmen. Folk som Dane Cook (Dusty), Brad Garrett, Teri Hatcher, Stacy Keach och Cedric the Entertainer upprepar sina roller, medan Ed Harris (Blade Ranger), Julie Bowen, Curtis Armstrong, John Michael Higgins och Hal Holbrook med flera är nya tillskott.
2. Det finns en påtaglig "amerikansk känsla" över filmen. Allt inleds med en talad dedikation till "alla brandmän som riskerar sina liv" (ungefär) och det är mycket termer och specialspråk i dialogerna. Jag vill inte klanka ned på brandmän som tveklöst har ett farligt och viktigt yrke och jag föredrar även att saker och ting presenteras korrekt och riktigt, men det är något jobbigt amerikanskt över det tyvärr.
3. Gott om kändisar har lånat ut sina röster till filmen. Folk som Dane Cook (Dusty), Brad Garrett, Teri Hatcher, Stacy Keach och Cedric the Entertainer upprepar sina roller, medan Ed Harris (Blade Ranger), Julie Bowen, Curtis Armstrong, John Michael Higgins och Hal Holbrook med flera är nya tillskott.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Dane Cook (4)
Dane Cook (4)
