Stundtals rolig men hjärtskärande tragisk
FILMENPrecis som med Jonas Jonassons "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" är Fredrik Backmans "En man som heter Ove" en bok som "alla" har läst. Att den skulle filmas kändes inte som någon överraskning men vem som skulle göra huvudrollen blev något av en het potatis. Redan på bokomslaget kunde man se vissa fysiska likheter mellan karaktären och Johan Rheborg och när man väl läste boken var det oerhört enkelt att föreställa sig den explosiva Rheborg som den bestämda huvudpersonen som har sina fasta rutiner och bestämda uppfattningar om hur saker och ting ska vara. Rheborg själv drömde om att få göra rollen och provspelade - och fick den inte. I stället har man kunnat se Rheborg på olika scener göra rollen i en enmansföreställning. Jag har själv sett den och tyckte mycket om den, och hör väl till den skara människor som tycker att Rheborg gärna hade fått vara Ove även på film. Men bok, pjäs och film är olika saker, och tur är väl det.
Rollen gick i stället till Rolf Lassgård som fick "gubba till sig", och ingen kan klaga på slutresultatet. "En man som heter Ove" är en fantastiskt bra story och film men vad det inte är är en komedi. Det är viktigt att veta. Det är visserligen en stundtals rolig film med hög feel good-faktor men det är samtidigt ett hjärtskärande tragiskt drama som lär trigga igång tårkanalerna på den känslige tittaren.
Ove är 59 år gammal och är nyligen uppsagd från ett jobb han haft i 43 år. Han är en man som förstår mekanik men inte ettor och nollor. Han tror på regler och att följa regler oavsett om det handlar om var bilar får åka eller var cyklar ska parkeras. Hittar han något avvikande i sitt bostadsområde noterar han det och ställer problemet till rätta - oavsett vad det blir för konsekvenser. Slarv gillar han inte. Allt ska vara snyggt och prydligt, såväl omgivning som tal.
Men Ove är också änkling. Hans stora, livslånga kärlek Sonja har lämnat honom och inget är längre som det var. Det finns ingen mening kvar och Ove bestämmer sig för att ta sitt liv för att få återförenas med Sonja i livet efter detta. Men så kommer hindren. En katt söker kontakt. En ny familj med underliga vanor flyttar in och stör friden. En sjuk granne hotas av tvångsflytt. En yngling behöver hjälp med en cykel. En annan yngling behöver någonstans att bo. Saker och ting stör Oves självmordsplaner och återföreningen med Sonja dröjer.
Samtidigt ser vi i tillbakablickar hur Ove (här spelad av Filip Berg) växer upp och hur kärleken till Sonja (Ida Engvoll) uppstår och vilka prövningar de ställts för och hur de överkommit allt tillsammans. Här ligger filmens emotionella centrum och det är vacker och effektfullt berättat och gestaltat. Om man dessutom på något vis kan relatera till Oves öde är det helt omöjligt att hålla tårarna borta. Jag såg filmen på bio och bölade så det sved, trots att jag läst boken, sett pjäsen och definitivt kunde historien utantill.
Utöver Lassgård, Berg och Engvoll måste Bahar Pars som nyinflyttade, höggravida och knivskarpa grannen Parvaneh nämnas. Hon är den enda som står ut med Oves vrede och dessutom kan tjafsa med honom på samma nivå. Det är verkligen rätt personer i rätt roller och mycket minnesvärda gestaltningar överlag.
"En man som heter Ove" är en av de bästa svenska filmer som gjort de senaste tio åren. Välskriven, välspelad och rolig men med ett djup som hänger kvar länge.
Rollen gick i stället till Rolf Lassgård som fick "gubba till sig", och ingen kan klaga på slutresultatet. "En man som heter Ove" är en fantastiskt bra story och film men vad det inte är är en komedi. Det är viktigt att veta. Det är visserligen en stundtals rolig film med hög feel good-faktor men det är samtidigt ett hjärtskärande tragiskt drama som lär trigga igång tårkanalerna på den känslige tittaren.
Ove är 59 år gammal och är nyligen uppsagd från ett jobb han haft i 43 år. Han är en man som förstår mekanik men inte ettor och nollor. Han tror på regler och att följa regler oavsett om det handlar om var bilar får åka eller var cyklar ska parkeras. Hittar han något avvikande i sitt bostadsområde noterar han det och ställer problemet till rätta - oavsett vad det blir för konsekvenser. Slarv gillar han inte. Allt ska vara snyggt och prydligt, såväl omgivning som tal.
Men Ove är också änkling. Hans stora, livslånga kärlek Sonja har lämnat honom och inget är längre som det var. Det finns ingen mening kvar och Ove bestämmer sig för att ta sitt liv för att få återförenas med Sonja i livet efter detta. Men så kommer hindren. En katt söker kontakt. En ny familj med underliga vanor flyttar in och stör friden. En sjuk granne hotas av tvångsflytt. En yngling behöver hjälp med en cykel. En annan yngling behöver någonstans att bo. Saker och ting stör Oves självmordsplaner och återföreningen med Sonja dröjer.
Samtidigt ser vi i tillbakablickar hur Ove (här spelad av Filip Berg) växer upp och hur kärleken till Sonja (Ida Engvoll) uppstår och vilka prövningar de ställts för och hur de överkommit allt tillsammans. Här ligger filmens emotionella centrum och det är vacker och effektfullt berättat och gestaltat. Om man dessutom på något vis kan relatera till Oves öde är det helt omöjligt att hålla tårarna borta. Jag såg filmen på bio och bölade så det sved, trots att jag läst boken, sett pjäsen och definitivt kunde historien utantill.
Utöver Lassgård, Berg och Engvoll måste Bahar Pars som nyinflyttade, höggravida och knivskarpa grannen Parvaneh nämnas. Hon är den enda som står ut med Oves vrede och dessutom kan tjafsa med honom på samma nivå. Det är verkligen rätt personer i rätt roller och mycket minnesvärda gestaltningar överlag.
"En man som heter Ove" är en av de bästa svenska filmer som gjort de senaste tio åren. Välskriven, välspelad och rolig men med ett djup som hänger kvar länge.
EXTRAMATERIALET
Inget. Märkligt. Sverige är väldigt dåliga på att göra extramaterial till storfilmer. I det här fallet känns det verkligen som det borde funnits massor att komplettera filmen med.
TRE SAKER
1. I boken står det att Ove "pekar som en ficklampa". Dessa gestaltas i filmen genom att Ove alltid pekar med två fingrar. En bra tolkning av texten.
2. Jag har lite svårt att få ihop Oves ålder med verkligheten. Han är 59 (vilket även Rolf Lassgård var när filmen gjordes), men känns egentligen äldre - eller snarare att han borde vara 59 i en annan tid. Nåja, det är som det är.
3. Tre guldbaggar kammade filmen hem - Rolf Lassgård fick, inte helt oväntat, för bästa manliga huvudroll, Love Larson och Eva Von Bahr fick för bästa mask/smink och så fick filmen Biopublikens pris.
2. Jag har lite svårt att få ihop Oves ålder med verkligheten. Han är 59 (vilket även Rolf Lassgård var när filmen gjordes), men känns egentligen äldre - eller snarare att han borde vara 59 i en annan tid. Nåja, det är som det är.
3. Tre guldbaggar kammade filmen hem - Rolf Lassgård fick, inte helt oväntat, för bästa manliga huvudroll, Love Larson och Eva Von Bahr fick för bästa mask/smink och så fick filmen Biopublikens pris.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Rolf Lassgård (21)
Rolf Lassgård (21)
