Ribban har höjts för förortsfilmer
FILMENNär Örebroaren Josef Fares filmade delar av sin familj i "Jalla! Jalla!" överrumplade det den svenska filmbranschen. Vi fick en komisk inblick i en invandrarfamilj som tidigare mest förekommit i tunga draman. Den lättsamma crazy-humorn var också ett nytt, fräscht grepp som hjälpte till att skicka filmen högst upp på topplistorna och regissören Josef Fares fick omedelbart stjärnstatus. Men om man hoppades på en våg av förortsfilmer så har man fått känna sig smått besviken. Men nu plockas Josef Fares kastade handske upp av en filmare från Örebro.
"Måste gitt" är förortssvenska för Måste dra, antingen i betydelsen att man behöver sticka eller i betydelsen av ens förestående död. Det sistnämnda är en del av temat i Ivica Zubaks andra långfilm. Den småkriminelle förortskillen Metin tillbringar dagarna med lägenhetsinbrott och att pantsätta falska klockor. Vad ingen vet är att han skriver dagbok om allt han och polarna gör inklusive namn, datum och tidpunkter. Så en dag händer det som inte får hända. Under en misslyckad audition på en scenskola (en av filmens många roliga scener) tappar han dagboken och den hamnar via skådespelerskan Lena (Lena Endre som i princip spelar sig själv) i händerna på en förlagsredaktör som ser nästa stora utgivning framför sig. Problemet för Metin är att det lär sluta med en kula i huvudet om folket hemma i förorten får reda på att han skrivit dagboken.
Det här är upplägget för en omtumlande serie krockar mellan förorten och kultureliten i innerstan, en del dråpligt roliga medan andra är brutalt allvarliga. Jag fick möjligheten att intervjua regissören inför biopremiären tidigare i år och då sa han att det var viktigt för honom att visa hela bilden av förorten, inte bara de roliga delarna. Därför blir "Måste gitt" en sorts berg- och dalbana där vi ömsom får skratta, ömsom får känna skrattet fastna i halsgropen. Vanligtvis sker det sistnämnda när Metin befinner sig ute i förorten även om det finns en del humor där också.
"Måste gitt" har jämförts med så vitt skilda filmer som "Jalla! Jalla!" och "Fucking Åmål" och även om likheterna med den sistnämnda är små så är det inte helt taget ur luften. Zubaks film är tung och realistisk men den vinner mycket på att den tyngden levereras med hjälp av lite humor. Och som han själv sa till mig: "Nu vill vi inte se fler B-filmer om förorten. Jag hoppas att vi satt ribban för hur förorten ska skildras på film". Och jag håller med, ribban för svensk förortsfilm är onekligen höjd och jag hoppas också att "Måste gitt" inspirerar till en våg av liknande filmer, för jag tycker det saknas i det svenska filmutbudet i dag.
"Måste gitt" är förortssvenska för Måste dra, antingen i betydelsen att man behöver sticka eller i betydelsen av ens förestående död. Det sistnämnda är en del av temat i Ivica Zubaks andra långfilm. Den småkriminelle förortskillen Metin tillbringar dagarna med lägenhetsinbrott och att pantsätta falska klockor. Vad ingen vet är att han skriver dagbok om allt han och polarna gör inklusive namn, datum och tidpunkter. Så en dag händer det som inte får hända. Under en misslyckad audition på en scenskola (en av filmens många roliga scener) tappar han dagboken och den hamnar via skådespelerskan Lena (Lena Endre som i princip spelar sig själv) i händerna på en förlagsredaktör som ser nästa stora utgivning framför sig. Problemet för Metin är att det lär sluta med en kula i huvudet om folket hemma i förorten får reda på att han skrivit dagboken.
Det här är upplägget för en omtumlande serie krockar mellan förorten och kultureliten i innerstan, en del dråpligt roliga medan andra är brutalt allvarliga. Jag fick möjligheten att intervjua regissören inför biopremiären tidigare i år och då sa han att det var viktigt för honom att visa hela bilden av förorten, inte bara de roliga delarna. Därför blir "Måste gitt" en sorts berg- och dalbana där vi ömsom får skratta, ömsom får känna skrattet fastna i halsgropen. Vanligtvis sker det sistnämnda när Metin befinner sig ute i förorten även om det finns en del humor där också.
"Måste gitt" har jämförts med så vitt skilda filmer som "Jalla! Jalla!" och "Fucking Åmål" och även om likheterna med den sistnämnda är små så är det inte helt taget ur luften. Zubaks film är tung och realistisk men den vinner mycket på att den tyngden levereras med hjälp av lite humor. Och som han själv sa till mig: "Nu vill vi inte se fler B-filmer om förorten. Jag hoppas att vi satt ribban för hur förorten ska skildras på film". Och jag håller med, ribban för svensk förortsfilm är onekligen höjd och jag hoppas också att "Måste gitt" inspirerar till en våg av liknande filmer, för jag tycker det saknas i det svenska filmutbudet i dag.
EXTRAMATERIALET
Det anges inte på omslaget men det finns faktiskt lite extramaterial på skivan i form av en bortklippt scen, ett alternativt slut samt filmens trailer. Kul att få något i alla fall. Och som kul kuriosa kan nämnas att det är regissören själv som dyker upp i rollen som korrumperad bilskolelärare i den bortklippta scenen.
TRE SAKER
1. Huvudrollen spelas av Can Demirtas som också varit med och skrivit manuset. Nästa film från Ivica och Can ska enligt egen utsago bli en actionkomedi. Får Ivica bestämma helt fritt kommer den spelas in i Örebro.
2. Precis som "Jalla! Jalla!" gav oss nya ord från nysvenskan så får du genom denna film lära dig nya ord som shurda (snubbe), ajde (skynda) och förstås gitt (dra).
3. De roligaste scenerna är de mellan Can Demirtas och Jörgen Thorsson som förlagsredaktören Puma Andersson. Puma är nära att stjäla hela filmen och kan mycket väl bli en kultfigur.
2. Precis som "Jalla! Jalla!" gav oss nya ord från nysvenskan så får du genom denna film lära dig nya ord som shurda (snubbe), ajde (skynda) och förstås gitt (dra).
3. De roligaste scenerna är de mellan Can Demirtas och Jörgen Thorsson som förlagsredaktören Puma Andersson. Puma är nära att stjäla hela filmen och kan mycket väl bli en kultfigur.
THOMAS HELSING (2017-07-20)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Lena Endre (27)
Lena Endre (27)
