Nostalgisk norrländsk julkalender
FILMEN1984 var jag 11 år och några år ifrån den tid i mitt unga liv då man tyckte att julkalendern bara var töntig och för småungar. Alltså kan jag med stor säkerhet säga att jag såg "Julstrul med Staffan och Bengt" och förmodligen uppskattade den väldigt mycket.
Staffan och Bengt (efternamn Ling och Andersson) hade redan på 70-talet gjort sig ett stort namn inom svensk barn-tv med serien "Sant och sånt", som var en sorts förlaga till "Hjärnkontoret". (Varför kan inte utvalda "Sant och sånt"-avsnitt släppas på DVD?), vilket sannolikt ledde till att de fick förtroendet att göra julkalendern (eller göra och göra, manuset är skrivet av främst Hans Fällman med Ling endast som producent).
Staffan och Bengt var ett så pass inarbetat namn att deras karaktärer också heter så.
Hur är då denna kalender så här 23 år senare? Ja, inget mästerverk kanske. Det händer liksom ingenting och framför allt känns serien inte speciellt barnanpassad. Dialogen är överfylld av ordvitsar i form av ord som låter likadana och förväxlas. Till exempel finns det en norrman som heter Tomten, men även en gubbe som heter Norrman som brukar vara tomte, och så vidare.
I dag tror jag att barn skulle gäspa ihjäl sig åt "Julstrul med Staffan och Bengt" men eftersom jag själv har goda minnen av serien kan jag tänka mig att det ändå var lite lustigt att se radarparet göra bort sig lite milt i varje avsnitt.
Storyn är att Staffan och Bengt blivit kommenderade till Fjällbyn i Norrland för att hjälpa till på Oskars Koopra och Post när Oskar ska ta sin första rejäla semester och tillbringa hela december i varmare trakter. Staffan och Bengt ska föreställa några sorts Norrlandsstorstadsbor (från Umeå kanske?) och fjällvärlden blir lite av en kulturchock för dem, vilket man utvecklar i de första 5-6 avsnitten.
Kvar i butiken finns Ellen (Sissela Kyle i sin första stora roll), som har lite magiska krafter som hon enbart visar upp för tittaren. Staffan blir förtjust i Ellen, men hon är tillsammans med Stockholmaren Klas (Svante Grundberg) så där blir det inget. I trakten finns det en del kufar som kommer in och ut i kalendern, till exempel en skvallertant, en snål gubbe, en arg gubbe och en snusförnuftig och vidrigt jobbig unge. Dessutom dyker Bert-Åke Varg upp som en bullälskande busschaufför.
Ja, kalendern knatar på och det är ungefär halvvägs in som det börjar bli lite julstämning och det är ungefär samtidigt som den delvis spårar ut när några japaner (som definitivt inte spelas av några asiater) gräver sig i genom jorden och kommer upp i Fjällbyn (suck).
Mitt enda egentliga minne från 1984 var turerna kring "Gul jod" som dyker upp mitt i serien, men när jag ser avsnittet så är det ett och annat minne som dyker upp från något avlägset förvaringutrymme i hjärnan. Som de där fyra unga tjejerna - i väldigt tidstypiska frisyrer - som dyker upp lagom till lucia och sjunger Wham!:s "Wake me up before you go-go", bland annat iklädda Björklöven-mössor.
Avsnitten är ca 22-23 minuter, förutom julaftonavsnittet som är dubbelt så långt, vilket gör att det blir en smula segt att ta sig genom de 9 timmarna kalendern pågår, men trots det kan jag inte låta bli att känna mig lite smånöjd. Kanske är det nostalgin som spökar i alla fall.
Staffan och Bengt (efternamn Ling och Andersson) hade redan på 70-talet gjort sig ett stort namn inom svensk barn-tv med serien "Sant och sånt", som var en sorts förlaga till "Hjärnkontoret". (Varför kan inte utvalda "Sant och sånt"-avsnitt släppas på DVD?), vilket sannolikt ledde till att de fick förtroendet att göra julkalendern (eller göra och göra, manuset är skrivet av främst Hans Fällman med Ling endast som producent).
Staffan och Bengt var ett så pass inarbetat namn att deras karaktärer också heter så.
Hur är då denna kalender så här 23 år senare? Ja, inget mästerverk kanske. Det händer liksom ingenting och framför allt känns serien inte speciellt barnanpassad. Dialogen är överfylld av ordvitsar i form av ord som låter likadana och förväxlas. Till exempel finns det en norrman som heter Tomten, men även en gubbe som heter Norrman som brukar vara tomte, och så vidare.
I dag tror jag att barn skulle gäspa ihjäl sig åt "Julstrul med Staffan och Bengt" men eftersom jag själv har goda minnen av serien kan jag tänka mig att det ändå var lite lustigt att se radarparet göra bort sig lite milt i varje avsnitt.
Storyn är att Staffan och Bengt blivit kommenderade till Fjällbyn i Norrland för att hjälpa till på Oskars Koopra och Post när Oskar ska ta sin första rejäla semester och tillbringa hela december i varmare trakter. Staffan och Bengt ska föreställa några sorts Norrlandsstorstadsbor (från Umeå kanske?) och fjällvärlden blir lite av en kulturchock för dem, vilket man utvecklar i de första 5-6 avsnitten.
Kvar i butiken finns Ellen (Sissela Kyle i sin första stora roll), som har lite magiska krafter som hon enbart visar upp för tittaren. Staffan blir förtjust i Ellen, men hon är tillsammans med Stockholmaren Klas (Svante Grundberg) så där blir det inget. I trakten finns det en del kufar som kommer in och ut i kalendern, till exempel en skvallertant, en snål gubbe, en arg gubbe och en snusförnuftig och vidrigt jobbig unge. Dessutom dyker Bert-Åke Varg upp som en bullälskande busschaufför.
Ja, kalendern knatar på och det är ungefär halvvägs in som det börjar bli lite julstämning och det är ungefär samtidigt som den delvis spårar ut när några japaner (som definitivt inte spelas av några asiater) gräver sig i genom jorden och kommer upp i Fjällbyn (suck).
Mitt enda egentliga minne från 1984 var turerna kring "Gul jod" som dyker upp mitt i serien, men när jag ser avsnittet så är det ett och annat minne som dyker upp från något avlägset förvaringutrymme i hjärnan. Som de där fyra unga tjejerna - i väldigt tidstypiska frisyrer - som dyker upp lagom till lucia och sjunger Wham!:s "Wake me up before you go-go", bland annat iklädda Björklöven-mössor.
Avsnitten är ca 22-23 minuter, förutom julaftonavsnittet som är dubbelt så långt, vilket gör att det blir en smula segt att ta sig genom de 9 timmarna kalendern pågår, men trots det kan jag inte låta bli att känna mig lite smånöjd. Kanske är det nostalgin som spökar i alla fall.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Ljudet på serien är ganska dåligt (och lågt) så det är faktiskt tur att man kan klicka igång svensk text. Känns dessutom mono snarare än stereo.
2. En liten höjdpunkt är när Robert Sjöblom dyker upp som klantig rånare i ett avsnitt. Sjöblom är en sådan där svensk skådespelare som jag har ett mycket gott öga till.
3. Fyra år senare gjorde samma gäng ytterligare en julkalender: "Liv i luckan med julkalendern". Den minns jag inte alls, men då var jag ju 15 och tyckte säkert att julkalendern var töntig.
2. En liten höjdpunkt är när Robert Sjöblom dyker upp som klantig rånare i ett avsnitt. Sjöblom är en sådan där svensk skådespelare som jag har ett mycket gott öga till.
3. Fyra år senare gjorde samma gäng ytterligare en julkalender: "Liv i luckan med julkalendern". Den minns jag inte alls, men då var jag ju 15 och tyckte säkert att julkalendern var töntig.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Bert-Åke Varg (2)
Bert-Åke Varg (2)
