Våldsam uppgörelse med det förflutna
FILMENJag inser att jag fram till nu tolkat titelns innebörd fel. Jag har alltid fått den till "Våldets historia", medan den i själva verket ska läsas som "En våldsam historia" eller "Ett våldsamt förflutet", för det är precis vad det är. Båda delarna.
Viggo Mortensen spelar Tom Stall - en hyvens kille i en liten landsort. Han har en fin familj och ett respektabelt jobb på ortens fik. När två rånmördare som drar runt från håla till håla dyker upp och terroriserar fiket med mord i sinnet visar Tom ett oväntat civilkurage och skjuter de båda rånarna som om han aldrig sysslat med något annat.
Ingreppet förvandlar Tom till en hyllad hjälte. När media pressar honom säger han bara att han gjorde det som vem som helst skulle gjort i samma situation. Frågan är bara om Tom inte gjorde det lite för bra...?
Kort därefter dyker tre skummisar upp. När de konfronterar Tom kallar de honom uteslutande för Joey och pratar om gamla tider i Philadelphia. Tom säger att de måste ha gjort ett misstag och blandat ihop honom med någon annan. Fast beslutna om att de har rätt börjar skummisarna trakassera och hota Toms familj.
Vem är Tom egentligen? Är han den aktade familjefadern eller någon som heter Joey och har kopplingar till maffian?
Det här är som titeln avslöjar en väldigt våldsam film. Våldet är extremt och grafiskt, likt de värsta maffiafilmerna. Filmen innehåller även ett par realistiska sexscener som inte går in på några grafiska detaljer men är starkt laddade. Det verkar onekligen som David Cronenberg gått in för att göra en film som tänjer en smula på gränserna.
Det är en väldigt snabb film. Blott 91 minuter lång och tempot är högt mellan scenerna. Det känns inte förhastat på något sätt, men man blir en smula paff över hur fort allting går. Oväntat, och lite mer tyngd till min teori om att filmen tänjer på gränserna.
Skådespelet är bra. Viggo Mortensen gör kanske inte mer än vad som krävs av rollen, men Maria Bello i rollen som Toms förstående och sen förvirrade fru är riktigt bra. Även övriga skådespelare i betydande roller ger filmen djup och tyngd.
En väldigt bra film med andra ord, med ett litet oväntat slut som dock borgar för en del eget tänkande.
Viggo Mortensen spelar Tom Stall - en hyvens kille i en liten landsort. Han har en fin familj och ett respektabelt jobb på ortens fik. När två rånmördare som drar runt från håla till håla dyker upp och terroriserar fiket med mord i sinnet visar Tom ett oväntat civilkurage och skjuter de båda rånarna som om han aldrig sysslat med något annat.
Ingreppet förvandlar Tom till en hyllad hjälte. När media pressar honom säger han bara att han gjorde det som vem som helst skulle gjort i samma situation. Frågan är bara om Tom inte gjorde det lite för bra...?
Kort därefter dyker tre skummisar upp. När de konfronterar Tom kallar de honom uteslutande för Joey och pratar om gamla tider i Philadelphia. Tom säger att de måste ha gjort ett misstag och blandat ihop honom med någon annan. Fast beslutna om att de har rätt börjar skummisarna trakassera och hota Toms familj.
Vem är Tom egentligen? Är han den aktade familjefadern eller någon som heter Joey och har kopplingar till maffian?
Det här är som titeln avslöjar en väldigt våldsam film. Våldet är extremt och grafiskt, likt de värsta maffiafilmerna. Filmen innehåller även ett par realistiska sexscener som inte går in på några grafiska detaljer men är starkt laddade. Det verkar onekligen som David Cronenberg gått in för att göra en film som tänjer en smula på gränserna.
Det är en väldigt snabb film. Blott 91 minuter lång och tempot är högt mellan scenerna. Det känns inte förhastat på något sätt, men man blir en smula paff över hur fort allting går. Oväntat, och lite mer tyngd till min teori om att filmen tänjer på gränserna.
Skådespelet är bra. Viggo Mortensen gör kanske inte mer än vad som krävs av rollen, men Maria Bello i rollen som Toms förstående och sen förvirrade fru är riktigt bra. Även övriga skådespelare i betydande roller ger filmen djup och tyngd.
En väldigt bra film med andra ord, med ett litet oväntat slut som dock borgar för en del eget tänkande.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet inleds med en mycket bra timslång titt bakom kulisserna: "Acts of violence". I ett par akter gås filmen igenom i kronolgisk ordning (utifrån handlingen). Den här titten är intressant på många sätt, speciellt för inblicken i regissörens David Cronenberg sätt att jobba.
Jag har sett ett par av Cronenbergs filmer men aldrig egentligen fått något grepp om honom. Här visar det sig att han lämnar mycket av sitt filmskapande öppet till dels vad som känns rätt i stunden och dels hur skådespelarna själva vill utveckla scenerna. Ett ganska vådligt vågspel, men tydligen funkar det.
En annan sak man lär sig av bakomfilmen är att Viggo Mortensen återigen (baserat på "Sagan om ringen"-dokumentärerna) framstår som en hedersknyffel och en otroligt dedikerad skådespelare. En sådan som man skulle vilja vara kompis med.
"Acts of violence" är en riktigt bra bakomfilm där man verkligen får en bra och heltäckande titt bakom kulisserna.
Resten av extramaterialet - med undantag för en trailer och Cronenbergs kommentarspår - består av tre minidokumentärer. Den första är "The unmaking of Scene 44" som alltså handlar om en borttagen scen. Att det lagts ned så mycket krut på att skildra en borttagen scen kan bero på att den innehåller ganska avancerad make-up. Till själva scenen finns ett kommentarspår med Cronenberg där han pratar om varför scenen försvann.
Vidare finns en kort liten sak där David Cronenberg berättar om skillnaderna mellan den amerikanska och internationella versionen av filmen. Det handlar om två scener där det enda som skiljer är mängden blod och ljudet. Rena skillnader i effekterna alltså - scenerna i övrigt är likadana och lika långa. Det är faktiskt svårt att se skillnaden när de visas samtidigt.
Avslutningsvis får vi vara med vid premiären i Cannes där vi får lära känna David Cronenberg ännu mer och dessutom se Viggo Mortensen i en rejäl mustasch. Bara en sådan sak!
Extramaterialet till "A History of Violence" är riktigt bra. Inte överdrivet långt, men kvaliteten är mycket hög.
Jag har sett ett par av Cronenbergs filmer men aldrig egentligen fått något grepp om honom. Här visar det sig att han lämnar mycket av sitt filmskapande öppet till dels vad som känns rätt i stunden och dels hur skådespelarna själva vill utveckla scenerna. Ett ganska vådligt vågspel, men tydligen funkar det.
En annan sak man lär sig av bakomfilmen är att Viggo Mortensen återigen (baserat på "Sagan om ringen"-dokumentärerna) framstår som en hedersknyffel och en otroligt dedikerad skådespelare. En sådan som man skulle vilja vara kompis med.
"Acts of violence" är en riktigt bra bakomfilm där man verkligen får en bra och heltäckande titt bakom kulisserna.
Resten av extramaterialet - med undantag för en trailer och Cronenbergs kommentarspår - består av tre minidokumentärer. Den första är "The unmaking of Scene 44" som alltså handlar om en borttagen scen. Att det lagts ned så mycket krut på att skildra en borttagen scen kan bero på att den innehåller ganska avancerad make-up. Till själva scenen finns ett kommentarspår med Cronenberg där han pratar om varför scenen försvann.
Vidare finns en kort liten sak där David Cronenberg berättar om skillnaderna mellan den amerikanska och internationella versionen av filmen. Det handlar om två scener där det enda som skiljer är mängden blod och ljudet. Rena skillnader i effekterna alltså - scenerna i övrigt är likadana och lika långa. Det är faktiskt svårt att se skillnaden när de visas samtidigt.
Avslutningsvis får vi vara med vid premiären i Cannes där vi får lära känna David Cronenberg ännu mer och dessutom se Viggo Mortensen i en rejäl mustasch. Bara en sådan sak!
Extramaterialet till "A History of Violence" är riktigt bra. Inte överdrivet långt, men kvaliteten är mycket hög.
TRE SAKER
1. Howard Shores ledmotiv till filmen är väldigt bra. En tät obehaglig melodi som känns mycket Hitchcocksk.
2. Även om man kan tro motsatsen så är filmen en sorts kommentar till det allt mer våldsbenägna amerikanska samhället. Kanske därför känns våldet mer realistiskt än i andra filmer.
3. William Hurt gör endast en scen i filmen och är egentligen bara med i ett par minuter - ändå nominerades han till en Oscar för bästa manliga biroll.
2. Även om man kan tro motsatsen så är filmen en sorts kommentar till det allt mer våldsbenägna amerikanska samhället. Kanske därför känns våldet mer realistiskt än i andra filmer.
3. William Hurt gör endast en scen i filmen och är egentligen bara med i ett par minuter - ändå nominerades han till en Oscar för bästa manliga biroll.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Maria Bello (14)
Maria Bello (14)
