Lite sämre men ändå bra underhållning
FILMENSäsong tre av "Varuhuset" är äntligen här och det känns skönt att åter igen få följa intrigerna på varuhuset Öhmans. Dock blir det direkt lite snurrigt eftersom massa saker har hänt mellan säsongerna, saker vi alltså inte har fått se men blir varse om har skett. Det är helt enkelt förvirrande och det tar ett par avsnitt innan man är helt med på banan igen.
Margareta Öhman har hittat en ny älskare i Conny efter att hans förhållande med Ingrid tagit slut. Ingrid ska flytta till New York för att arbeta på Bloomingdale’s . Karin Forss gifter sig med Saras biologiska pappa Frank. Bengt och Edith lever under samma tak men är fortfarande separerade. Ylva och Rickards förhållande är hotat eftersom Rickards mamma gör allt för att hålla dem isär. Carlos är tillbaka i Sverige, nu med fru och barn. Tina kommer tillbaka till charken även om sångkarriären fortfarande är hennes dröm. Pelikanen fortsätter att gäcka varuhuset och hans undersåtar begår en brutal miss så att fel person sprängs i luften.
Det är i den här säsongen den elake Jonas gör entré. Jonas är son till Aina Lindgren och Gustaf Öhman och har kommit hem från USA. Jonas är en vidrig karaktär och den jag minns bäst från de åren "Varuhuset" sändes. Jonas gör något i denna säsong som satt djupa spår i undertecknads personliga tv-historia.
Den här säsongen tar upp en del viktiga frågor som invandring och rasism och har flera invandrarkaraktärer i stora roller. Förmodligen var det ganska banbrytande i slutet av 80-talet och "Varuhuset" var nog lite för sin tid och väldigt medvetna om nuet. Så känns det i alla fall i dag. Carlos säljer tacos på Öhmans. Hur många svenskar visste 1988 vad tacos var? Connys son Martin dras med i rasistgänget som hänger på varuhuset och tittarna får bekanta sig med främlingsfientlighet, upprullade jeans, hängslen och kängor med stålhätta. Troligtvis nya bekantskaper för många utanför huvudstadens gränser.
Fler saker som visar att serien hängde med är bland annat cd-skivan som snurrar i vinjetten. Vid den här tiden hade cd-skivan ännu inte slagit igenom ute i folkhemmen, men hos Öhmans fanns de. Något de däremot inte verkar ha koll på är hur polisen arbetar. Hela den biten, som är en ganska stor del, är mest skrattretande. Det finns inget som heter sekretess eller sunt förnuft på den aktuella polisstationen. Folk springer ut och in hur de vill, får vara med vid tillslag och allt det känns som en stor miss. Det ska kännas verklighetstroget även om det är en serie.
Säsong tre känns faktiskt lite sämre än de två tidigare säsongerna. Det tyckte förmodligen inte tv-tittarna när det begav sig våren 1988 eftersom tittarsiffrorna uppgick till över 3,5 miljoner tittare per avsnitt. Ändå upplevs denna säsong som mindre bra. Allt händer så fort. Det är töntigare dialoger. Sämre skådespelarinsatser. Många statisters insatser är katastrofala då de spelar över, tittar i kameran och skrattar eller helt enkelt stör huvudscenen. Klippen är ibland så snabba att scenen knappt hinner ta slut förrän nästa tar vid. Musiken är otroligt dramatiskt och känns ganska ofta som en deckare. Det blir man lätt lite småfnissig över.
"Varuhuset" är trots detta otroligt underhållande och inte alls sämre än nutidens såpor. Hångelscenerna är fantastiskt roliga. Här hånglar man med hela ansiktet och snoppar och nakna bröst är inga konstigheter i denna serie.
Tack vare sina 20-22 år på nacken finns det alltid massa roligt att titta på så som kläder, inredning, frisyrer och matförpackningar. Det är lätt att minnas den gamla tiden innan mobiltelefonen och då freestylen var en kär ägodel hos de flesta unga.
Margareta Öhman har hittat en ny älskare i Conny efter att hans förhållande med Ingrid tagit slut. Ingrid ska flytta till New York för att arbeta på Bloomingdale’s . Karin Forss gifter sig med Saras biologiska pappa Frank. Bengt och Edith lever under samma tak men är fortfarande separerade. Ylva och Rickards förhållande är hotat eftersom Rickards mamma gör allt för att hålla dem isär. Carlos är tillbaka i Sverige, nu med fru och barn. Tina kommer tillbaka till charken även om sångkarriären fortfarande är hennes dröm. Pelikanen fortsätter att gäcka varuhuset och hans undersåtar begår en brutal miss så att fel person sprängs i luften.
Det är i den här säsongen den elake Jonas gör entré. Jonas är son till Aina Lindgren och Gustaf Öhman och har kommit hem från USA. Jonas är en vidrig karaktär och den jag minns bäst från de åren "Varuhuset" sändes. Jonas gör något i denna säsong som satt djupa spår i undertecknads personliga tv-historia.
Den här säsongen tar upp en del viktiga frågor som invandring och rasism och har flera invandrarkaraktärer i stora roller. Förmodligen var det ganska banbrytande i slutet av 80-talet och "Varuhuset" var nog lite för sin tid och väldigt medvetna om nuet. Så känns det i alla fall i dag. Carlos säljer tacos på Öhmans. Hur många svenskar visste 1988 vad tacos var? Connys son Martin dras med i rasistgänget som hänger på varuhuset och tittarna får bekanta sig med främlingsfientlighet, upprullade jeans, hängslen och kängor med stålhätta. Troligtvis nya bekantskaper för många utanför huvudstadens gränser.
Fler saker som visar att serien hängde med är bland annat cd-skivan som snurrar i vinjetten. Vid den här tiden hade cd-skivan ännu inte slagit igenom ute i folkhemmen, men hos Öhmans fanns de. Något de däremot inte verkar ha koll på är hur polisen arbetar. Hela den biten, som är en ganska stor del, är mest skrattretande. Det finns inget som heter sekretess eller sunt förnuft på den aktuella polisstationen. Folk springer ut och in hur de vill, får vara med vid tillslag och allt det känns som en stor miss. Det ska kännas verklighetstroget även om det är en serie.
Säsong tre känns faktiskt lite sämre än de två tidigare säsongerna. Det tyckte förmodligen inte tv-tittarna när det begav sig våren 1988 eftersom tittarsiffrorna uppgick till över 3,5 miljoner tittare per avsnitt. Ändå upplevs denna säsong som mindre bra. Allt händer så fort. Det är töntigare dialoger. Sämre skådespelarinsatser. Många statisters insatser är katastrofala då de spelar över, tittar i kameran och skrattar eller helt enkelt stör huvudscenen. Klippen är ibland så snabba att scenen knappt hinner ta slut förrän nästa tar vid. Musiken är otroligt dramatiskt och känns ganska ofta som en deckare. Det blir man lätt lite småfnissig över.
"Varuhuset" är trots detta otroligt underhållande och inte alls sämre än nutidens såpor. Hångelscenerna är fantastiskt roliga. Här hånglar man med hela ansiktet och snoppar och nakna bröst är inga konstigheter i denna serie.
Tack vare sina 20-22 år på nacken finns det alltid massa roligt att titta på så som kläder, inredning, frisyrer och matförpackningar. Det är lätt att minnas den gamla tiden innan mobiltelefonen och då freestylen var en kär ägodel hos de flesta unga.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Gustaf Öhman byter glasögon mellan scenerna i avsnitt 34. Det händer bara en gång, så förmodligen är det en miss.
2. Paula McManus gör en roll som anställd. Hon säger ingenting men är ändå med ganska mycket. Hon ser exakt likadan ut som i dag. Även P.G. Hylén finns med som anställd på sportavdelningen. Han går runt i sin beiga sweatshirt, har halvlångt hår och ser allmänt töntig ut.
3. Arne Hegerfors är med vid invigningen av nya sportavdelningen. Det är faktiskt lite stort och himla roligt.
2. Paula McManus gör en roll som anställd. Hon säger ingenting men är ändå med ganska mycket. Hon ser exakt likadan ut som i dag. Även P.G. Hylén finns med som anställd på sportavdelningen. Han går runt i sin beiga sweatshirt, har halvlångt hår och ser allmänt töntig ut.
3. Arne Hegerfors är med vid invigningen av nya sportavdelningen. Det är faktiskt lite stort och himla roligt.
MARIA EREMO (2009-08-12)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Görel Crona (7)
Görel Crona (7)
