Intrigerna tätnar ännu mer
FILMENNäst sista säsongen av "Varuhuset" finns nu ute och fortfarande händer det massor av saker på Öhmans. Tiderna är dystra och folk slutar hej vilt på sina poster. Det ekonomiska läget är dåligt och alla anställda undrar över hur det kommer att gå för var och en. Den stora stöldhärvan blir bara konstigare och konstigare när Aina kidnappas från sjukhuset och nu hålls som gisslan. Conny jobbar inte kvar och vill istället åka till Ingrid i New York och göra karriär i USA. Edith åker till Afrika och helt sonika tar med sig ett barn hem när hon inte får adoptera på laglig väg på grund av sin höga ålder. Bengt behöver en ny njure. Edith vill inte berätta vem som är Ingrids biologiska pappa och Ylva anmäler Jonas för våldtäkt. Margareta arbetar åt Rune på sportavdelningen – det är helt enkelt nya tider på Öhmans.
"Varuhuset" tappar ju inte i antal konstigheter och intriger. Alla ljuger för alla och spelar fula spel. Däremot känns den här säsongen ändå lite trist. Den härliga känslan från säsong ett och två har försvunnit och istället är det lite slentrian. Det går ju dock aldrig att sluta förvånas över alla de dumheter som manusförfattarna kan pressa in under så kort tid. För just tiden känns riktigt speedad. Allt går så fort och det är väl kanske egentligen enda sättet att hålla ångan uppe i serien. Tryck in massa händelser och tittarna tröttnar inte. Det stämmer ganska bra även om det tappat lite sedan starten. Däremot är inte serien sämre än någon annan såpa, bara lite sämre än den var från början. Är det till exempel vanligt att en bedragen fru blir bästa vän med mannens älskarinna? I "Varuhuset" kan allt hända.
Polisens arbete är fruktansvärt pinsamt dåligt. Jag skulle göra det bättre. Deras missar blir bara fler och fler och de bryter mot lagen hela tiden. Helt sjukt. I nästa stund är de dock så överdrivet smarta att man blir mörkrädd, det finns liksom ingen möjlighet att vara så smart som de är på så kort tid. Humor.
"Varuhuset" är roligt. När Öhmans Korpenlag spelar fotboll går det inte att låta bli att skratta åt matchkläderna. Speciell skrattar jag åt Rickards målvaktströja som är en exakt likadan som jag själv hade runt tidiga 90-talet. Nina Gunke verkar aldrig bära bh och det är svårt att låta bli att inte stirra på de yppiga brösten som syns väl igenom hennes tröjor och blusar. Sara har Björn Skifs på väggen, "Vild honung", den hade min syster. Det är sådant som gör det så roligt att se på serien, alla dessa minnen och nostalgitrippar. Hemma i en bostad har vardagsrummet rosa väggar och alla går runt i otroligt schyssta frottémorgonrockar.
Det dör flera stycken, både mord och normala bortgångar. En man hittas mördad på lagret med en plastpåse över huvudet. Det är lite komiskt för jag var helt hundra på att det var en annan man som blev mördad och så har jag trott i alla dessa år. Det visade sig dock vara fel och det blev ju en överraskning som hottade upp det lite.
Rasistgalan som anordnas är mycket rätt i tiden när det begav sig och är dessvärre fortfarande högaktuell 20 år senare. All diskussion om HIV och Aids är så typisk det årtiondet och det spelas det en hel del på. Dessutom ett flertal graviditeter som kan ställa till det en hel del…
"Varuhuset" tappar ju inte i antal konstigheter och intriger. Alla ljuger för alla och spelar fula spel. Däremot känns den här säsongen ändå lite trist. Den härliga känslan från säsong ett och två har försvunnit och istället är det lite slentrian. Det går ju dock aldrig att sluta förvånas över alla de dumheter som manusförfattarna kan pressa in under så kort tid. För just tiden känns riktigt speedad. Allt går så fort och det är väl kanske egentligen enda sättet att hålla ångan uppe i serien. Tryck in massa händelser och tittarna tröttnar inte. Det stämmer ganska bra även om det tappat lite sedan starten. Däremot är inte serien sämre än någon annan såpa, bara lite sämre än den var från början. Är det till exempel vanligt att en bedragen fru blir bästa vän med mannens älskarinna? I "Varuhuset" kan allt hända.
Polisens arbete är fruktansvärt pinsamt dåligt. Jag skulle göra det bättre. Deras missar blir bara fler och fler och de bryter mot lagen hela tiden. Helt sjukt. I nästa stund är de dock så överdrivet smarta att man blir mörkrädd, det finns liksom ingen möjlighet att vara så smart som de är på så kort tid. Humor.
"Varuhuset" är roligt. När Öhmans Korpenlag spelar fotboll går det inte att låta bli att skratta åt matchkläderna. Speciell skrattar jag åt Rickards målvaktströja som är en exakt likadan som jag själv hade runt tidiga 90-talet. Nina Gunke verkar aldrig bära bh och det är svårt att låta bli att inte stirra på de yppiga brösten som syns väl igenom hennes tröjor och blusar. Sara har Björn Skifs på väggen, "Vild honung", den hade min syster. Det är sådant som gör det så roligt att se på serien, alla dessa minnen och nostalgitrippar. Hemma i en bostad har vardagsrummet rosa väggar och alla går runt i otroligt schyssta frottémorgonrockar.
Det dör flera stycken, både mord och normala bortgångar. En man hittas mördad på lagret med en plastpåse över huvudet. Det är lite komiskt för jag var helt hundra på att det var en annan man som blev mördad och så har jag trott i alla dessa år. Det visade sig dock vara fel och det blev ju en överraskning som hottade upp det lite.
Rasistgalan som anordnas är mycket rätt i tiden när det begav sig och är dessvärre fortfarande högaktuell 20 år senare. All diskussion om HIV och Aids är så typisk det årtiondet och det spelas det en hel del på. Dessutom ett flertal graviditeter som kan ställa till det en hel del…
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
...som sägs i "Varuhuset" - de roliga replikerna är halva behållningen:
1. "Allt här i livet handlar inte bara om makt." Jo, men det är väl exakt det det gör i "Varuhuset".
2. "Det är inte bra att vara ensam." "Nej, jag vet." Här menar man singel och använder ordet ensam som dessutom skulle vara något fel. Sjukt roligt!
3. "Men vi skulle ju titta på 'Cosby' tillsammans." Kommentar överflödigt.
1. "Allt här i livet handlar inte bara om makt." Jo, men det är väl exakt det det gör i "Varuhuset".
2. "Det är inte bra att vara ensam." "Nej, jag vet." Här menar man singel och använder ordet ensam som dessutom skulle vara något fel. Sjukt roligt!
3. "Men vi skulle ju titta på 'Cosby' tillsammans." Kommentar överflödigt.
MARIA EREMO (2009-10-22)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Görel Crona (7)
Görel Crona (7)
