Att försöka vara god i en ond värld
FILMENDet är lätt att dra hela Tyskland under naziåren över en och samma kam, men det fanns ju faktiskt folk som inte tyckte att nationalsocialismen var speciellt vettig, men ändå sig tvungna att i alla fall utåt stödja den för att klara livhanken. Ett exempel på detta är hjältesagan "Valkyria" om Claus von Stauffenbergs attentat mot Hitler.
Det här en annan variant, och egentligen inte alls på samma tema. Viggo Mortensen spelar läraren och författaren John Halder som motvilligt dras in nazisternas stora organisation. Han har skrivit en roman om aktiv dödshjälp som lustigt nog imponerat på Hitler, och nu ombes han skriva en artikel om nazisternas "humanitet". Det ena leder till det andra och Halder stiger i graderna och måste till slut gå med i partiet trots att han inte alls stödjer ideologin. Som lärare såg han hur olämpliga böcker brändes på bål, och i och med att filmen utspelar sig innan och en bit in i andra världskriget ser han tydligt hur sin omgivning förändras och hur hans forna vänner inte längre får vara hans vänner.
Maurice (Jason Isaacs) är en sådan. Han var Halders psykiatriker, men även jude, och det skär sig rejält mellan vännerna när Halder tvingats gå med i partiet. Maurice vädjar om hjälp för att kunna klara sig undan det oundvikliga slutet. Halder försöker men kan inget göra, ändå går den tredje akten i filmen ut på att Halder försöker vara den goda människa han innerst inne är och hjälpa sin vän.
Halder är inte helt igenom god. Han bedrar sin - osannolikt förstående - fru med en före detta elev, men försöker ändå sätta familjen först, speciellt genom att ta hand om sin turbekulossjuka och senila mamma som helst av allt bara vill ta alla värktabletter på en gång och lämna livet.
Filmen bygger på en pjäs och under delar av filmen märks detta tydligt. Det blir ett teatraliskt skådespel som känns överdrivet, men för det mesta lutar sig filmen mot ett mer lågmält uttryck där Viggo Mortensen egentligen får bära hela storyn. Han gör en stabil insats och växlar mellan olika lägen mest hela tiden - nervös, frustrerad, excentrisk, skakad eller just genuint god.
Till filmens fördel är miljöerna och kläderna tidsenliga och välgjorda. Det är ingen filmad pjäs vi får se utan det är rejäla scenbyggen med långa tagningar så man riktigt får se allting i sin prakt.
Jag sugs dock inte in riktigt i filmen. Det finns en uppsjö av filmer på ungefär det här temat och ämnet känns lite uttjatat. Dock har "Good" vissa poänger med sitt upplägg om den goda mannen i en ond värld, och hur denna måste spela ett vågspel för att både hålla upp en fasad mot nazisterna och samtidigt vara en god vän. Det finns med andra ord ljusglimtar i dramat som ändå gör filmen till något intressant, men jag känner mig tveksam till att jag kommer att se den fler gånger.
Det här en annan variant, och egentligen inte alls på samma tema. Viggo Mortensen spelar läraren och författaren John Halder som motvilligt dras in nazisternas stora organisation. Han har skrivit en roman om aktiv dödshjälp som lustigt nog imponerat på Hitler, och nu ombes han skriva en artikel om nazisternas "humanitet". Det ena leder till det andra och Halder stiger i graderna och måste till slut gå med i partiet trots att han inte alls stödjer ideologin. Som lärare såg han hur olämpliga böcker brändes på bål, och i och med att filmen utspelar sig innan och en bit in i andra världskriget ser han tydligt hur sin omgivning förändras och hur hans forna vänner inte längre får vara hans vänner.
Maurice (Jason Isaacs) är en sådan. Han var Halders psykiatriker, men även jude, och det skär sig rejält mellan vännerna när Halder tvingats gå med i partiet. Maurice vädjar om hjälp för att kunna klara sig undan det oundvikliga slutet. Halder försöker men kan inget göra, ändå går den tredje akten i filmen ut på att Halder försöker vara den goda människa han innerst inne är och hjälpa sin vän.
Halder är inte helt igenom god. Han bedrar sin - osannolikt förstående - fru med en före detta elev, men försöker ändå sätta familjen först, speciellt genom att ta hand om sin turbekulossjuka och senila mamma som helst av allt bara vill ta alla värktabletter på en gång och lämna livet.
Filmen bygger på en pjäs och under delar av filmen märks detta tydligt. Det blir ett teatraliskt skådespel som känns överdrivet, men för det mesta lutar sig filmen mot ett mer lågmält uttryck där Viggo Mortensen egentligen får bära hela storyn. Han gör en stabil insats och växlar mellan olika lägen mest hela tiden - nervös, frustrerad, excentrisk, skakad eller just genuint god.
Till filmens fördel är miljöerna och kläderna tidsenliga och välgjorda. Det är ingen filmad pjäs vi får se utan det är rejäla scenbyggen med långa tagningar så man riktigt får se allting i sin prakt.
Jag sugs dock inte in riktigt i filmen. Det finns en uppsjö av filmer på ungefär det här temat och ämnet känns lite uttjatat. Dock har "Good" vissa poänger med sitt upplägg om den goda mannen i en ond värld, och hur denna måste spela ett vågspel för att både hålla upp en fasad mot nazisterna och samtidigt vara en god vän. Det finns med andra ord ljusglimtar i dramat som ändå gör filmen till något intressant, men jag känner mig tveksam till att jag kommer att se den fler gånger.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Filmen kategoriseras som en thriller på omslaget. Jag tycker att det är ett drama till 100%.
2. Haldens agerande när han dels försöker hjälpa och dels hitta sin judiske vän är lite väl genomskinligt och jag fattar inte att han inte åker dit för det.
3. I en scen försöker vännerna lätta upp stämningen genom att konstatera att de troligen stötte på Hitler under första världskriget och att "lillen" förmodligen gjorde honör åt dem.
2. Haldens agerande när han dels försöker hjälpa och dels hitta sin judiske vän är lite väl genomskinligt och jag fattar inte att han inte åker dit för det.
3. I en scen försöker vännerna lätta upp stämningen genom att konstatera att de troligen stötte på Hitler under första världskriget och att "lillen" förmodligen gjorde honör åt dem.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA