Fångar varenda känsla som man kan ha
FILMENDet finns filmer som berör utan att man kan sätta fingret på varför. "A single man" är exakt en sådan film. Tom Fords filmatisering av Christopher Isherwoods bok med samma namn. Det är ofattbart att filmen är Fords debut eftersom den är så briljant och genomtänkt.
Filmen handlar om George Falconer (Colin Firth) som har svårt att finna meningen med livet efter att hans livskamrat omkommit i en bilolycka. Ett år efter olyckan lever han fortfarande i det förflutna. I filmen får vi följa honom under en dag då allting ställs på sin spets när George ska komma underfund med om livet är värt att leva eller inte. Filmen utspelar sig i Los Angeles 1962 under kulmen av Kubakrisen.
Handlingen är väldigt enkel. Trots att filmen hoppar mellan nutid och dåtid är det aldrig några som helst problem att hänga med. Ford har valt att arbeta mycket med ljus och färg som tydligt spelar sin roll i vilken tid vi befinner oss. Filmen är genomgående otroligt vackert filmad och Ford har minutiöst lyckats fånga varenda liten känsla som en människa kan ha. Även de små rollerna som grannfrun, grannflickan eller eleven i skolan får stor betydelse och lyckas i sina få medverkande minuter att beröra på ett eller annat sätt.
Det märks väldigt väl att Ford vill förmedla alla känslor, gärna hela känsloregistret. Givetvis är kärlek den mest framträdande av dem men även hopplöshet, isolering och frustration får sina givna platser i filmen. Jag upplever att Ford använt sig av enkla och avskalade medel för att få fram det han vill berätta. Det i sin tur gör att allting upplevs mycket uppriktigt och jag kan ta till mig vartenda skiftande ansiktsuttryck.
Att Colin Firth gör huvudrollen är ren och skär njutning. Han är oerhört exakt i sin roll och redan från start vinner han tittarens medkänsla med små enkla medel. De små vardagsögonblicken blir i Fords filmatisering och Firths rolltolkning så oerhört stora, fantastiska och varma.
Dessutom är dialogen många gånger väldigt rolig och ganska överraskande. Att många av karaktärerna förutom detta ser ut att vara hämtade ur en modellkatalog anno 1962 gör att jag drar på smilbanden mellan varven. I nästa sekund har jag svårt att värja mig för de överväldigande känslorna som förmedlas och helheten gör filmen till ett måste.
Filmen handlar om George Falconer (Colin Firth) som har svårt att finna meningen med livet efter att hans livskamrat omkommit i en bilolycka. Ett år efter olyckan lever han fortfarande i det förflutna. I filmen får vi följa honom under en dag då allting ställs på sin spets när George ska komma underfund med om livet är värt att leva eller inte. Filmen utspelar sig i Los Angeles 1962 under kulmen av Kubakrisen.
Handlingen är väldigt enkel. Trots att filmen hoppar mellan nutid och dåtid är det aldrig några som helst problem att hänga med. Ford har valt att arbeta mycket med ljus och färg som tydligt spelar sin roll i vilken tid vi befinner oss. Filmen är genomgående otroligt vackert filmad och Ford har minutiöst lyckats fånga varenda liten känsla som en människa kan ha. Även de små rollerna som grannfrun, grannflickan eller eleven i skolan får stor betydelse och lyckas i sina få medverkande minuter att beröra på ett eller annat sätt.
Det märks väldigt väl att Ford vill förmedla alla känslor, gärna hela känsloregistret. Givetvis är kärlek den mest framträdande av dem men även hopplöshet, isolering och frustration får sina givna platser i filmen. Jag upplever att Ford använt sig av enkla och avskalade medel för att få fram det han vill berätta. Det i sin tur gör att allting upplevs mycket uppriktigt och jag kan ta till mig vartenda skiftande ansiktsuttryck.
Att Colin Firth gör huvudrollen är ren och skär njutning. Han är oerhört exakt i sin roll och redan från start vinner han tittarens medkänsla med små enkla medel. De små vardagsögonblicken blir i Fords filmatisering och Firths rolltolkning så oerhört stora, fantastiska och varma.
Dessutom är dialogen många gånger väldigt rolig och ganska överraskande. Att många av karaktärerna förutom detta ser ut att vara hämtade ur en modellkatalog anno 1962 gör att jag drar på smilbanden mellan varven. I nästa sekund har jag svårt att värja mig för de överväldigande känslorna som förmedlas och helheten gör filmen till ett måste.
EXTRAMATERIALET
Intervjuer med både Tom Ford, Colin Firth, Julianne Moore, Matthew Goode och Nicholas Hoult där respektive pratar om både filmen som helhet, regi och rollerna. Tyvärr är inte extramaterialet inte textat på svenska och dessutom tycker jag inte att det ger så mycket. Mina egna uppfattningar och känslor räcker gott och väl och verkar dessutom stämma bra överens med de medverkandes.
TRE SAKER
1. Nicholas Hoult från "Om en pojke" har växt upp och blivit en fotomodelliknande ung man som presterar otroligt bra i sina scener mot Firth.
2. Att Ford är modeskapare och först och främst inte regissör är som sagt svårt att ta till sig efter den här debuten. En rolig kuriosa är att i filmen används genomgående kostymer från Fords klädmärke Tom Ford Menswear.
3. Filmen har nominerats till flera stora priser och kammat hem statyetter. Firth var Oscarsnominerad till bästa manliga huvudroll 2010 för sin prestation, dock gick statyetten till Jeff Bridges. Jag hade dock gärna sett Firth som vinnare då det här är hans bästa roll hittills.
2. Att Ford är modeskapare och först och främst inte regissör är som sagt svårt att ta till sig efter den här debuten. En rolig kuriosa är att i filmen används genomgående kostymer från Fords klädmärke Tom Ford Menswear.
3. Filmen har nominerats till flera stora priser och kammat hem statyetter. Firth var Oscarsnominerad till bästa manliga huvudroll 2010 för sin prestation, dock gick statyetten till Jeff Bridges. Jag hade dock gärna sett Firth som vinnare då det här är hans bästa roll hittills.
MARIA EREMO (2010-06-11)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Colin Firth (19)
Colin Firth (19)
