Sagan om flickan i fiskenätet
FILMENSenast jag såg Colin Farrell med långt hår i ett drama spelade han krigsfotograf. Nu har han ännu längre hår och spelar fiskare i irländska dramat "Ondine". Han är Syracuse, en nykter alkoholist, med en sjuk dotter (Alison Barry) tillsammans med sin ex-fru. Syracuse håller sig mest för sig själv. Han bor i sin farmors gamla stuga vid vattnet och tuffar runt i sin fiskebåt och drar upp lite fisk då och då. Det går inte överdrivet bra, men det passar honom. Ensamheten är vad han behöver.
En dag ligger det en ung kvinna (Alicja Bachleda) i fiskenätet. Hon lever knappt men Syracuse får liv i henne. Hon påstår att hon inte minns hur hon hamnade där och hon vet inte vad hon heter, men han kan kalla henne Ondine — flickan från havet. Hon vill inte bli sedd, utan håller sig mest i stugan. Hon sjunger en sång vid vattnet på ett språk Syracuse inte känner till, och plötsligt vänder fiskelyckan.
Han berättar om sin vattenflicka i sagoform för dottern Annie som tror att hon är en selk, en mytomspunnen sälkvinna. Efter att ha träffat henne är Annie allt mer övertygad om att det faktiskt är en selk hennes pappa fångat, och även Syracuse börjar fundera vem Ondine är. Hon för onekligen tur med sig, men inte kan hon väl vara det dottern tror att hon är?
Sagostämningen som infinner sig ger onekligen "Ondine" ett originellt anslag som förstärks av fina, irländska havsmiljöer och ett snyggt foto. Filmen vinner lite på Alison Barrys karaktär som är delvis rullstolsbunden, men balanserar sitt handikapp med en stor intelligens och en övertygelse som dock gränsar till att bli irriterande i längden. Samspelet mellan Farrell och den tämligen okända polska aktrisen Bachleda är väldigt bra och speciellt den sistnämnda gör en mycket övertygande insats och det skulle faktiskt inte förvåna mig det minsta om filmen blir en ingång till en internationell karriär för henne.
Det ska dock sägas att filmen inte alls är någon fantasyfilm, utan ett drama med en lite övernaturlig touch. Jag tänker faktiskt lite på M. Night Shyamalans "Lady in the water", som dock tar det övernaturliga till en helt annan nivå.
"Ondine" är en riktigt bra film som nog de flesta aldrig hört talas om.
En dag ligger det en ung kvinna (Alicja Bachleda) i fiskenätet. Hon lever knappt men Syracuse får liv i henne. Hon påstår att hon inte minns hur hon hamnade där och hon vet inte vad hon heter, men han kan kalla henne Ondine — flickan från havet. Hon vill inte bli sedd, utan håller sig mest i stugan. Hon sjunger en sång vid vattnet på ett språk Syracuse inte känner till, och plötsligt vänder fiskelyckan.
Han berättar om sin vattenflicka i sagoform för dottern Annie som tror att hon är en selk, en mytomspunnen sälkvinna. Efter att ha träffat henne är Annie allt mer övertygad om att det faktiskt är en selk hennes pappa fångat, och även Syracuse börjar fundera vem Ondine är. Hon för onekligen tur med sig, men inte kan hon väl vara det dottern tror att hon är?
Sagostämningen som infinner sig ger onekligen "Ondine" ett originellt anslag som förstärks av fina, irländska havsmiljöer och ett snyggt foto. Filmen vinner lite på Alison Barrys karaktär som är delvis rullstolsbunden, men balanserar sitt handikapp med en stor intelligens och en övertygelse som dock gränsar till att bli irriterande i längden. Samspelet mellan Farrell och den tämligen okända polska aktrisen Bachleda är väldigt bra och speciellt den sistnämnda gör en mycket övertygande insats och det skulle faktiskt inte förvåna mig det minsta om filmen blir en ingång till en internationell karriär för henne.
Det ska dock sägas att filmen inte alls är någon fantasyfilm, utan ett drama med en lite övernaturlig touch. Jag tänker faktiskt lite på M. Night Shyamalans "Lady in the water", som dock tar det övernaturliga till en helt annan nivå.
"Ondine" är en riktigt bra film som nog de flesta aldrig hört talas om.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är skriven och regisserad av Oscarsbelönade Neil Jordan ("The Stranger Inside") som är mest känd för "The Crying Game".
2. Det är inte så överdrivet många kända ansikten med i filmen, men veteranen Stephen Rea spelar en präst som Syracuse anförtror sig åt.
3. Det är lustigt hur det isländska bandet Sigur Rós kan leta sig i alla möjliga sammanhang, men så spelar de också musik som är väldigt filmisk.
2. Det är inte så överdrivet många kända ansikten med i filmen, men veteranen Stephen Rea spelar en präst som Syracuse anförtror sig åt.
3. Det är lustigt hur det isländska bandet Sigur Rós kan leta sig i alla möjliga sammanhang, men så spelar de också musik som är väldigt filmisk.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Colin Farrell (21)
Colin Farrell (21)
