Ett illamående som inte släpper taget
FILMENRecensionen av "Svinalängorna" skrivs helt utifrån filmen då jag inte har läst boken som filmen bygger på.
Leena (Noomi Rapace och Tehilla Blad) växer upp i Ystad, med finska föräldrar, under 70-talet. Tillsammans med sin lillebror blir det en uppväxt med alkoholiserade föräldrar och en ständig rädsla för vad som ska hända. Att torka spyor, ta hand om lillebror eller hindra mamma från att ta för många tabletter är vardag för Leena. Som vuxen har Leena en egen familj med man (Ola Rapace) och två fina döttrar. En dag ringer de från sjukhuset i Ystad och berättar att Leenas mamma (Outi Mäenpää) är döende. Nu blir Leena tvungen att åter ta upp kontakten med sitt förflutna som hon valt att förtränga. Det blir en resa i både nutid och dåtid för Leena, en resa som innehåller så mycket ilska, besvikelse och en förlorad barndom.
I "Svinalängorna" får vi se hur en fruktansvärd verklighet kan se ut för många barn. Vi får se det från ett barns perspektiv vilket gör det hela hundra gånger värre. Tehilla Blad gör en fantastisk insats och jag tycker att det är hon som ger filmen det lilla extra. I slutet av filmen gör Noomi Rapace en stark scen men i det stora hela är det Blad som glänser allra mest. Överlag är alla skådespelare fantastiska med Tehilla Blad, Noomi Rapace, Outi Mäenpää och Ville Virtanen i spetsen. Det är så äkta att det blir obehagligt och ibland vill jag bara stänga av. Redan när jag såg filmen första gången hade jag ett ständigt illamående närvarande, nu när filmen släppts på dvd och jag valde att se om den kommer det där illamåendet tillbaka och släpper inte taget om mig. Det är så mycket som är så fruktansvärt tragiskt och filmen innehåller en hel del vidriga scener.
Det är så mycket i filmen som är värt att lyfta fram. Relationen mellan far och dotter som är så fin tills pappa tar till spriten igen. Kärleken mellan mor och dotter när mamma mår bra och kärleken mellan syster och bror.
Man blir väldigt ofta förbannad. Hur kan socialen se genom fingrarna när de gör hembesök och hur i hela friden fick det gå till så där? Jag hoppas innerligt att det 2011 inte alls är på samma vis när socialen arbetar.
Den här filmen är verkligen ett måste. På omslaget har det saxats från en recension som säger att "Svinalängorna" är en av de få svenska filmer som måste ses. Jag kan bara hålla med. Det här är gripande, välspelat och så fruktansvärt starkt att det inte går att värja sig.
Leena (Noomi Rapace och Tehilla Blad) växer upp i Ystad, med finska föräldrar, under 70-talet. Tillsammans med sin lillebror blir det en uppväxt med alkoholiserade föräldrar och en ständig rädsla för vad som ska hända. Att torka spyor, ta hand om lillebror eller hindra mamma från att ta för många tabletter är vardag för Leena. Som vuxen har Leena en egen familj med man (Ola Rapace) och två fina döttrar. En dag ringer de från sjukhuset i Ystad och berättar att Leenas mamma (Outi Mäenpää) är döende. Nu blir Leena tvungen att åter ta upp kontakten med sitt förflutna som hon valt att förtränga. Det blir en resa i både nutid och dåtid för Leena, en resa som innehåller så mycket ilska, besvikelse och en förlorad barndom.
I "Svinalängorna" får vi se hur en fruktansvärd verklighet kan se ut för många barn. Vi får se det från ett barns perspektiv vilket gör det hela hundra gånger värre. Tehilla Blad gör en fantastisk insats och jag tycker att det är hon som ger filmen det lilla extra. I slutet av filmen gör Noomi Rapace en stark scen men i det stora hela är det Blad som glänser allra mest. Överlag är alla skådespelare fantastiska med Tehilla Blad, Noomi Rapace, Outi Mäenpää och Ville Virtanen i spetsen. Det är så äkta att det blir obehagligt och ibland vill jag bara stänga av. Redan när jag såg filmen första gången hade jag ett ständigt illamående närvarande, nu när filmen släppts på dvd och jag valde att se om den kommer det där illamåendet tillbaka och släpper inte taget om mig. Det är så mycket som är så fruktansvärt tragiskt och filmen innehåller en hel del vidriga scener.
Det är så mycket i filmen som är värt att lyfta fram. Relationen mellan far och dotter som är så fin tills pappa tar till spriten igen. Kärleken mellan mor och dotter när mamma mår bra och kärleken mellan syster och bror.
Man blir väldigt ofta förbannad. Hur kan socialen se genom fingrarna när de gör hembesök och hur i hela friden fick det gå till så där? Jag hoppas innerligt att det 2011 inte alls är på samma vis när socialen arbetar.
Den här filmen är verkligen ett måste. På omslaget har det saxats från en recension som säger att "Svinalängorna" är en av de få svenska filmer som måste ses. Jag kan bara hålla med. Det här är gripande, välspelat och så fruktansvärt starkt att det inte går att värja sig.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Tehilla Blad spelade även Noomi Rapace som liten i "Millennium"-trilogin. Det är helt förståeligt då de är väldigt lika. I "Svinalängorna" har man överlag lyckats bra med castingen gällande likheten av barn och syskon.
2. Det här är Pernilla Augusts regidebut. Och vilken debut sen!
3. Romanen "Svinalängorna" är skriven av Susanna Alakoski och har belönats med August-priset.
2. Det här är Pernilla Augusts regidebut. Och vilken debut sen!
3. Romanen "Svinalängorna" är skriven av Susanna Alakoski och har belönats med August-priset.
MARIA EREMO (2011-07-15)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Noomi Rapace (13)
Noomi Rapace (13)
