En film för en speciell publik
FILMENVarför göra det enkelt för sig när man kan göra det svårt? Terrence Malick går ifrån alla gängse konventioner när det gäller hur en film ska berättas. Här är det ett narrativ som känns slumpat, där det inte är speciellt lätt att hänga med i svängarna eller fullt förstå vad som händer och varför. Vi hoppar mellan olika tidsåldrar, luras att tro att en scen hör ihop med en annan när de inte gör det. Vanligt skådespel varvas med smått surrealistiska inslag med poetiskt viskande voice-over och så vidare.
Och det är väl inget fel med det, men stilen kräver en speciell publik som jag inte känner att jag tillhör. Att filmen gått hem i lite mer finkulturella kretsar förvånar mig inte det minsta och då är det bara att acceptera att jag inte hör till de kretsarna. "The Tree of Life" är knappast en film man blir sugen på att se, laddar upp med popcorn och bänkar sig i soffan för att verkligen njuta. Det är en film som förmodligen ska ses med analyserande glasögon på näsan. Mina är fullt normala.
I korta drag kan man säga att den handlar om Jack (Hunter McCracken) som växer upp med sina två yngre bröder i ett kristet hem under 60-talet. Pappan (Brad Pitt) är hård och sträng medan mamman (Jessica Chastain) är mjuk och naiv. Barnen jublar när pappan åker i väg på affärsresor och kryper ihop i skräck när han är hemma. Ett dödsfall påverkar Jack och han hamnar i ett stadie där han käftar emot. En sorts frigörelse från de hårda tyglarna. Ett annat dödsfall ska dock sätta djupare spår och i vuxen ålder (Sean Penn) försöker han komma underfund med vad som var meningen med allt.
Ungefär så. Jag kan faktiskt inte sammanfatta filmen bättre än så för det är ingen lätt sak och heller inte någon film som jag känner att jag tycker speciellt mycket om. Den är visserligen riktigt snygg med ett foto som stundtals känns som ingenting annat, där vidvinkelsobjektiv och märkliga bildvinklar skapar originella bilder. Att Malick sedan klämt in ett långt parti, ungefär en kvart eller så, ganska tidigt i filmen som skildrar hur livet kom till, komplett med dinosaurier och allt, får man se som antingen fullt naturligt eller bara komplett vansinnigt.
Med andra ord: ingen film som passar mig, men jag har full förståelse för de som hittar kvaliteter i "The Tree of Life".
Och det är väl inget fel med det, men stilen kräver en speciell publik som jag inte känner att jag tillhör. Att filmen gått hem i lite mer finkulturella kretsar förvånar mig inte det minsta och då är det bara att acceptera att jag inte hör till de kretsarna. "The Tree of Life" är knappast en film man blir sugen på att se, laddar upp med popcorn och bänkar sig i soffan för att verkligen njuta. Det är en film som förmodligen ska ses med analyserande glasögon på näsan. Mina är fullt normala.
I korta drag kan man säga att den handlar om Jack (Hunter McCracken) som växer upp med sina två yngre bröder i ett kristet hem under 60-talet. Pappan (Brad Pitt) är hård och sträng medan mamman (Jessica Chastain) är mjuk och naiv. Barnen jublar när pappan åker i väg på affärsresor och kryper ihop i skräck när han är hemma. Ett dödsfall påverkar Jack och han hamnar i ett stadie där han käftar emot. En sorts frigörelse från de hårda tyglarna. Ett annat dödsfall ska dock sätta djupare spår och i vuxen ålder (Sean Penn) försöker han komma underfund med vad som var meningen med allt.
Ungefär så. Jag kan faktiskt inte sammanfatta filmen bättre än så för det är ingen lätt sak och heller inte någon film som jag känner att jag tycker speciellt mycket om. Den är visserligen riktigt snygg med ett foto som stundtals känns som ingenting annat, där vidvinkelsobjektiv och märkliga bildvinklar skapar originella bilder. Att Malick sedan klämt in ett långt parti, ungefär en kvart eller så, ganska tidigt i filmen som skildrar hur livet kom till, komplett med dinosaurier och allt, får man se som antingen fullt naturligt eller bara komplett vansinnigt.
Med andra ord: ingen film som passar mig, men jag har full förståelse för de som hittar kvaliteter i "The Tree of Life".
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det är inte enbart jag som tycker att narrativet är konstigt. Sean Penn kritiserade slutresultatet i en intervju där han tyckte att känslan i Malicks manus inte kom fram i hans regi. "Ett tydligare och mer konventionellt narrativ hade hjälpt filmen utan att i mitt tycke försvaga skönheten eller intrycken. Ärligt talat håller jag fortfarande på att fundera över vad jag gör i filmen och vad jag skulle bidra med i kontexten. Dessutom har Terry själv aldrig lyckats förklara det för mig", sa Penn bland annat.
2. Några amerikanska biografer satte upp skyltar som varnade biobesökarna för filmens gåtfulla och icke-linjära narrativ, till följd av att några förvirrade krakar lämnat salongen och begärt pengarna tillbaka under öppningsveckorna.
3. I Italien lyckades en biograf göra filmen ännu mer obegriplig genom att visa två av filmrullarna i fel ordning utan att någon märkte det.
2. Några amerikanska biografer satte upp skyltar som varnade biobesökarna för filmens gåtfulla och icke-linjära narrativ, till följd av att några förvirrade krakar lämnat salongen och begärt pengarna tillbaka under öppningsveckorna.
3. I Italien lyckades en biograf göra filmen ännu mer obegriplig genom att visa två av filmrullarna i fel ordning utan att någon märkte det.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Brad Pitt (19)
Brad Pitt (19)
