Feel good av klassiskt engelskt snitt
FILMENTre ganska klassiska engelska filmtyper finns med här: ensemblefilmen, "ålderns höst"-filmen och Indienfilmen. Ensemblen här består av några av Englands mest välmeriterade skådespelare - Judi Dench, Tom Wilkinson, Bill Nighy, Penelope Wilton, Maggie Smith, Ronald Pickup och Celia Imrie. Alla dessa hamnar av olika anledningar på Hotell Marigold i Jaipur, Indien. De har lockats av lovord och en broschyr som beskrivit detta vackra seniorhotell som det perfekta stället att varva ned på ålderns höst.
Givetvis är det inte riktigt så. Hotellet är i själva verket ganska förfallet och drivs av en obotligt optimistisk men kanske inte helt kompetent ung man (Dev Patel) som förlitar sig helt och hållet på det indiska talespråket "Allt blir bra till slut" ("Om det inte är riktigt bra så är vi helt enkelt inte vid slutet än").
Gästerna acklimatiserar sig efter bästa förmåga. Den nyblivna änkan Evelyn (Dench) som aldrig gjort någonting utan sin man börjar blogga och skaffar sig ett jobb, den före detta domaren Graham (Wilkinson) har rest till Indien för att leta rätt på en viktig person från sin ungdomstid, äkta paret Douglas (Nighy) och Jean (Wilton) har förlorat alla sina besparingar i sin dotters it-satsning och upplever nu Indien på olika vis - han gör utflykter medan hon vantrivs och knappt lämnar hotellet, den gravt rasistiska Muriel (Smith) har rest hit för att göra en höftoperation och Norman (Pickup) och Madge (Imrie) letar efter kärleken på varsitt håll.
Tiden i Indien bjuder på både glädje och sorg och livsavgörande förändringar, samtidigt som hotelldirektören Sonny kämpar med att hålla hotellet vid liv och för att hans mamma ska acceptera hans liv och den flickvän han vill gifta sig med.
Filmen bjuder på både torr engelsk humor och en hel del drama med botten. De flesta av människorna i filmen har ett tungt bagage som de släpar runt på, och i vissa fall blir det lättare med tiden. De förändras och utvecklas under den två timmar långa speltiden. Nästan samtliga av de meriterade skådespelarna har en scen där de verkligen får glänsa och det är en riktigt bra ensemble, som kompletteras fint av den unga och duktiga Dev Patel som här mest får bjuda på sin komiska ådra, vilket han hanterar galant.
Det är kanske ingen märkvärdig film när det kommer till kritan. En feel good-film av ganska klassiskt engelskt snitt, och jag är övertygad om att filmen träffar lite mer rätt för tittare i en annan målgrupp än den jag hör till. En välspelad sak är det hur som helst, det kan tittare i vilken ålder som helst garantera.
Givetvis är det inte riktigt så. Hotellet är i själva verket ganska förfallet och drivs av en obotligt optimistisk men kanske inte helt kompetent ung man (Dev Patel) som förlitar sig helt och hållet på det indiska talespråket "Allt blir bra till slut" ("Om det inte är riktigt bra så är vi helt enkelt inte vid slutet än").
Gästerna acklimatiserar sig efter bästa förmåga. Den nyblivna änkan Evelyn (Dench) som aldrig gjort någonting utan sin man börjar blogga och skaffar sig ett jobb, den före detta domaren Graham (Wilkinson) har rest till Indien för att leta rätt på en viktig person från sin ungdomstid, äkta paret Douglas (Nighy) och Jean (Wilton) har förlorat alla sina besparingar i sin dotters it-satsning och upplever nu Indien på olika vis - han gör utflykter medan hon vantrivs och knappt lämnar hotellet, den gravt rasistiska Muriel (Smith) har rest hit för att göra en höftoperation och Norman (Pickup) och Madge (Imrie) letar efter kärleken på varsitt håll.
Tiden i Indien bjuder på både glädje och sorg och livsavgörande förändringar, samtidigt som hotelldirektören Sonny kämpar med att hålla hotellet vid liv och för att hans mamma ska acceptera hans liv och den flickvän han vill gifta sig med.
Filmen bjuder på både torr engelsk humor och en hel del drama med botten. De flesta av människorna i filmen har ett tungt bagage som de släpar runt på, och i vissa fall blir det lättare med tiden. De förändras och utvecklas under den två timmar långa speltiden. Nästan samtliga av de meriterade skådespelarna har en scen där de verkligen får glänsa och det är en riktigt bra ensemble, som kompletteras fint av den unga och duktiga Dev Patel som här mest får bjuda på sin komiska ådra, vilket han hanterar galant.
Det är kanske ingen märkvärdig film när det kommer till kritan. En feel good-film av ganska klassiskt engelskt snitt, och jag är övertygad om att filmen träffar lite mer rätt för tittare i en annan målgrupp än den jag hör till. En välspelad sak är det hur som helst, det kan tittare i vilken ålder som helst garantera.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial erbjuds några oerhört lätta och korta bakomfilmer om bland annat skådespelarna, inspelningsplatsen och Indien. Vissa av dem är så korta att man knappt noterar att man sett dem. Ingenting ger speciellt mycket mervärde och känns nästan mest som de är med av plikt.
Filmen finns även med på DVD och i en digital kopia.
Filmen finns även med på DVD och i en digital kopia.
TRE SAKER
1. Maggie Smiths rasistiska karaktär är ganska självskrivet den som genomgår den största personliga "resan" under filmens gång. Det brukar vara så när en karaktär är överdrivet osympatisk redan i inledningen.
2. Filmen kunde ha varit ännu mer späckad med välmeriterade britter, eller åtminstone med andra än vad det blev. Namn som Peter O'Toole, Julie Christie, Eileen Atkins och John Hurt var aktuella för roller.
3. Filmen bygger på romanen "These Foolish Things" av Deborah Moggach.
2. Filmen kunde ha varit ännu mer späckad med välmeriterade britter, eller åtminstone med andra än vad det blev. Namn som Peter O'Toole, Julie Christie, Eileen Atkins och John Hurt var aktuella för roller.
3. Filmen bygger på romanen "These Foolish Things" av Deborah Moggach.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Judi Dench (13)
Judi Dench (13)
