Pratigt och tungt om Freud och Jung

FILMEN

Till att börja med: Filmen är väldigt välspelad med klanderfria insatser från Michael Fassbender som Carl Jung och Viggo Mortensen som Siegmund Freud. Keira Knightley är också bra även om hennes underbetts-överspel (se Tre saker) är minst sagt knepigt att hålla sig neutral till.

Vidare: Filmen är mycket välgjord och snygg på alla sätt och vis. En film som jag inte per automatik kopplar ihop med regissören David Cronenberg. Visserligen brukar han göra välgjorda och snygga filmer, men inte just den här typen av drama.

Men: Oj, vad tungt och pratigt det är! Dryga 90 minuter med svår genomtränglig dialog inom psykoanalysvärlden är inget man direkt vräker i sig snask till en lördagskväll. Det är rätt svårt att hänga med och man känner sig lite som en obekväm gäst som sitter med i ett samtal där man inte har någon som helst kunskap om ämnet. Människor som studerar psykologi kanske har en betydligt större behållning av filmens innehåll, men i mitt fall är det ingen film som berikar mitt liv på något sätt.

Filmen utspelar sig under de första åren på 1900-talet. Knightley spelar Sabina Spielrein som är en patient hos Jung. Hon är djupt störd men samtidigt intelligent, och som en del i behandlingen blir hon assistent till Jung. Så småningom bekantar sig Jung med den stora centralgestalten inom psykoanalysen, Freud, och de blir vänner. Trots att Jung är gift inleder han ett förhållande med Spielrein som mest går ut på att tillfredsställa hennes speciella sexuella behov. Spielrein blir så småningom en av orsakerna till att vänskapen mellan Jung och Freud får en allvarlig törn.

Jag är möjligtvis lite luddig i min sammanfattning av plotten, men det är som sagt mycket prat i filmen och när det inte är prat är det brevväxlingar mellan Jung och Freud som gestaltas på ungefär samma sätt. Den ena skriver brevet, den andra läser det och med voice-over från den som skrivit brevet. Det är kanske svårt att gestalta det på något annat sätt, men det blir lite väl mycket av liknande scener.

Jag kan inte säga att "A Dangerous Method" är en dålig film, men den kräver i mitt tycke en väldigt specifik publik som har lite mer koll på vad herrarna pratar om. Då räcker det inte riktigt med att filmen är välgjord och välspelad.


EXTRAMATERIALET

En kort bakomfilm som på bara några minuter lyckas avhandla story, musik, kläder, skådespelare och regissör är vad som erbjuds, tillsammans med ett kommentarspår.


TRE SAKER

1. För att gestalta Spielreins hysteri valde Keira Knightley att göra grimaser, mest genom att skjuta ut sitt underbett på ett nästan omänskligt sätt. Hon ser ut som Xenomorphen i "Alien"-filmerna... Här finns några halvkonstiga gif-animeringar av Knightleys "underbettsagerande".

2. Filmen bygger på en pjäs som i sin tur bygger på en bok. Inte så konstigt om det är lite pratigt då i sådant fall. Pjäsförfattaren Christopher Hampton skrev även filmmanuset.

3. Samtliga karaktärer pratar perfekt engelska, men man kan se att de brev de skriver är på tyska. Däremot finns det en karaktär som pratar engelska med uppenbar tysk brytning. Det känns inkonsekvent.


ANDERS JAKOBSON (2012-11-08)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2012
Bolag: Scanbox Vision
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Extramaterial:
The Making of, Commentary with Director David Cronenberg
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (13/11):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN OKTOBER
12 SENASTE
ÄVENTYRSFILMERNA