Luddig och ologisk lågbudgetskräck
FILMENOron börjar redan när förtexterna rullar upp på rutan. Filmen är gjord av Jamie Kennedy Entertainment, ett produktionsbolag uppenbart kopplat till den där komikern som inte är speciellt rolig. Dessutom är typografin ful och skriker lågbudget. Magkänslan säger direkt att det inte är någon bra film som ska fylla de närmaste 90 minuterna. Och visst blir det så.
Den första halvtimmen är en orgie i överspel eller inte speciellt trovärdigt skådespeleri och när skräcken slår till under den sista timmen blir det visserligen lite mer spännande, men samtidigt så där luddigt och ologiskt som lågbudgeterade skräckfilmer tenderar att bli. När filmen väl är slut undrar man vad som faktiskt hände och jag fick till och med se om nästan halva filmen för att hänga med. Det hängde inte på att filmen är komplicerad och svår utan bara extremt otydlig.
Mobbade och udda Eli (J. Michael Trautmann) sörjer sin storebror som dog i en smitningsolycka nyligen. Han börjar rita mystiska teckningar och drömmer otäcka mardrömmar och är nu övertygad om att brodern är på väg tillbaka från de döda för att ta hämnd på de som körde ihjäl dem. Elis teckningar föreställer ett gäng fräna fotbollskillar på skolan som han anser är de skyldiga. Eli hamnar i slagsmål med fotbollskillarna och samtliga stannar kvar på skolan efter dagens slut så att skolpsykologen Jessie (Mischa Barton) och rektorn Addison (Michael Clarke Duncan) kan reda ut vad som händer.
Och snart inleds mördandet, men är det Elis bror som kommit tillbaka eller är det något annat som händer?
På filmens pluskonto kan man lägga att historien verkar utspela sig under en dag, vilket ger ett samlat intryck, men samtidigt är det en minimal glädje i en historia som i övrigt verkar ha tappat all kontroll över tidsbegreppen. De logiska luckorna är snudd på skrattretande och det märks så väl att manuset inte passerat genom något slags kvalitetsfilter på vägen till produktion.
En helt urusel film är det inte, men heller inte sevärd.
Den första halvtimmen är en orgie i överspel eller inte speciellt trovärdigt skådespeleri och när skräcken slår till under den sista timmen blir det visserligen lite mer spännande, men samtidigt så där luddigt och ologiskt som lågbudgeterade skräckfilmer tenderar att bli. När filmen väl är slut undrar man vad som faktiskt hände och jag fick till och med se om nästan halva filmen för att hänga med. Det hängde inte på att filmen är komplicerad och svår utan bara extremt otydlig.
Mobbade och udda Eli (J. Michael Trautmann) sörjer sin storebror som dog i en smitningsolycka nyligen. Han börjar rita mystiska teckningar och drömmer otäcka mardrömmar och är nu övertygad om att brodern är på väg tillbaka från de döda för att ta hämnd på de som körde ihjäl dem. Elis teckningar föreställer ett gäng fräna fotbollskillar på skolan som han anser är de skyldiga. Eli hamnar i slagsmål med fotbollskillarna och samtliga stannar kvar på skolan efter dagens slut så att skolpsykologen Jessie (Mischa Barton) och rektorn Addison (Michael Clarke Duncan) kan reda ut vad som händer.
Och snart inleds mördandet, men är det Elis bror som kommit tillbaka eller är det något annat som händer?
På filmens pluskonto kan man lägga att historien verkar utspela sig under en dag, vilket ger ett samlat intryck, men samtidigt är det en minimal glädje i en historia som i övrigt verkar ha tappat all kontroll över tidsbegreppen. De logiska luckorna är snudd på skrattretande och det märks så väl att manuset inte passerat genom något slags kvalitetsfilter på vägen till produktion.
En helt urusel film är det inte, men heller inte sevärd.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Michael Clarke Duncan är en av de få skådespelare som gör ett bra jobb i filmen, men samtidigt är det ingen insats värd att minnas. Dock kan man minnas den av historiska skäl eftersom det blev en av de sista han gjorde innan hjärtattacken 2012.
2. Filmen spelade in strax över 10 000 dollar på amerikanska biografer. Det är verkligen ingenting. Samtidigt visades den bara under en vecka.
3. Mer siffror: Filmen har i skrivandes stund 169 "likes" på Facebook. Inte heller en imponerande siffra.
2. Filmen spelade in strax över 10 000 dollar på amerikanska biografer. Det är verkligen ingenting. Samtidigt visades den bara under en vecka.
3. Mer siffror: Filmen har i skrivandes stund 169 "likes" på Facebook. Inte heller en imponerande siffra.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Mischa Barton (5)
Mischa Barton (5)
