Att återuppfinna slasherfilmen
FILMENDet kan inte vara speciellt lätt att sätta sig ned och skriva en slasherskräckis utan att fastna i de traditionella mallarna. Hur många gånger kan man upprepa Formulär 1A egentligen?
Tja, det känns som folket bakom "Behind the mask: The rise of Leslie Vernon" hittat Formulär 2B någonstans för filmen återuppfinner slashergenren på ett stundtals briljant vis.
Unga filmstudenten Taylor Gentry (Angela Goethals) har lokaliserat Leslie Vernon (Nathan Baesel), ännu en i raden av psykopatmördare som sätter skräck i folk. Vernon menar att han bara för traditionen vidare efter Jason Vorhees, Mike Myers och Freddy Krueger, personer som i allra högsta grad har funnits i det universum "Behind the mask" befinner sig i. Vernons verksamhet är ett jobb som alla andra.
Detta får vi veta då Taylor håller på att spela in en dokumentär om Vernon. Vi får möta honom i en rad olika situationer där han stalkar ut nästa offer, eller nästa grupp av offer som det ska vara en slashertraditionen. Vernon intervjuas, visar upp platsen där han enligt legenden ska spöka, och han förklarar precis hur allting ska gå till. Allt detta får vi se i dokumentärt utförande, lite småskakigt filmat i 4:3. Då och då bryts detta av och vi får se vad Leslie Vernon egentligen gör i filmiska sekvenser. Ett spännande laborerande med formatet alltså.
Men när Vernon väl sätter igång inser Taylor att det här faktiskt är på blodigt allvar och att Vernon inte är någon fåntratt som bara larvar sig. Dokumentären bryts och resten av filmen utspelar sig som en vanlig skräckfilm. Frågan är vad Taylor med sin förkunskap av händelserna kan göra för att stoppa mannen bakom masken?
Den fria formen på filmen i kombination med en ganska avklädande nedbrytning av slashergenrens alla klichéer gör att filmen blir en stundtals mycket fantasifull återskapning av en helt urvattnad genre. Jag ska inte säga att den är klockren, speciellt inte som man kan räkna ut hur det ska gå ganska tidigt i filmen, men den är ändå cool på något sätt. Originell är kanske ordet jag letar efter, vilket känns lite lustigt när genren i sig knappast bjuder på någon originalitet.
Alltså, tämligen spännande. Mest för formatets skull men också för den skickliga obduktionen av genren och sedan det Frankensteinliknande upplivandet.
Tja, det känns som folket bakom "Behind the mask: The rise of Leslie Vernon" hittat Formulär 2B någonstans för filmen återuppfinner slashergenren på ett stundtals briljant vis.
Unga filmstudenten Taylor Gentry (Angela Goethals) har lokaliserat Leslie Vernon (Nathan Baesel), ännu en i raden av psykopatmördare som sätter skräck i folk. Vernon menar att han bara för traditionen vidare efter Jason Vorhees, Mike Myers och Freddy Krueger, personer som i allra högsta grad har funnits i det universum "Behind the mask" befinner sig i. Vernons verksamhet är ett jobb som alla andra.
Detta får vi veta då Taylor håller på att spela in en dokumentär om Vernon. Vi får möta honom i en rad olika situationer där han stalkar ut nästa offer, eller nästa grupp av offer som det ska vara en slashertraditionen. Vernon intervjuas, visar upp platsen där han enligt legenden ska spöka, och han förklarar precis hur allting ska gå till. Allt detta får vi se i dokumentärt utförande, lite småskakigt filmat i 4:3. Då och då bryts detta av och vi får se vad Leslie Vernon egentligen gör i filmiska sekvenser. Ett spännande laborerande med formatet alltså.
Men när Vernon väl sätter igång inser Taylor att det här faktiskt är på blodigt allvar och att Vernon inte är någon fåntratt som bara larvar sig. Dokumentären bryts och resten av filmen utspelar sig som en vanlig skräckfilm. Frågan är vad Taylor med sin förkunskap av händelserna kan göra för att stoppa mannen bakom masken?
Den fria formen på filmen i kombination med en ganska avklädande nedbrytning av slashergenrens alla klichéer gör att filmen blir en stundtals mycket fantasifull återskapning av en helt urvattnad genre. Jag ska inte säga att den är klockren, speciellt inte som man kan räkna ut hur det ska gå ganska tidigt i filmen, men den är ändå cool på något sätt. Originell är kanske ordet jag letar efter, vilket känns lite lustigt när genren i sig knappast bjuder på någon originalitet.
Alltså, tämligen spännande. Mest för formatets skull men också för den skickliga obduktionen av genren och sedan det Frankensteinliknande upplivandet.
EXTRAMATERIALET
Inte ett spår av något sådant, om man inte kan räkna slipcaset som något extra. Den amerikanska utgåvan har både kommentarspår och making of, samt lite annat smått och gott.
TRE SAKER
1. Filmen dryper naturligtvis av referenser till alla möjliga och omöjliga skräckfilmer. Från de uppenbara till lite mer långsökta filmer som "The Shining" och "Pet Sematery". Vernons utseende är för övrigt den perfekta kombinationen av Jason och Mike Myers.
2. Genrelegenden Robert Englund är givetvis med i filmen. Trots att Freddy Krueger nämns flera gånger så spelar han en helt annan karaktär.
3. Är det inte något med filmens titel som skriker "Uppföljare på gång!"? Speciellt om man kombinerar det med den svartvita övervakningskamerasekvensen som spelas upp under eftertexterna...
2. Genrelegenden Robert Englund är givetvis med i filmen. Trots att Freddy Krueger nämns flera gånger så spelar han en helt annan karaktär.
3. Är det inte något med filmens titel som skriker "Uppföljare på gång!"? Speciellt om man kombinerar det med den svartvita övervakningskamerasekvensen som spelas upp under eftertexterna...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA