Kul och charmig men inte originell
FILMENRegissören/manusförfattaren Amy Heckerling riktar en känga till botoxgenerationen med denna "äldre kvinna träffar yngre man"-komedi. Michelle Pfeiffer spelar den frånskilda tv-producenten Rosie - "mamma" till hippa "vuxna-spelar-tonåringar"-serien "You go girl!". Som många andra kvinnor i hennes ålder (40 år) har hon börjat inse att kroppen inte riktigt är vad den har varit tidigare och försöker hålla sig ung genom en piffig garderob och genom att hänga med. Inga kirurgiska ingrepp här inte. I periferin figurerar ex-mannen Nathan (Jon Lovitz) som kommit fram till samma slutsats, men som tagit det hela till en annan nivå. Hans garderob är ungdomlig på fel sätt och i varje scen har han en ny plåsterlapp i ansiktet där han gjort ett litet ingrepp. Tillsammans har de dottern Izzie (Saoirse Ronan) som är i gränslandet mellan barn och tonåring med alla problem som det medför.
När en ny tillfällig karaktär ska komplettera "You go girl!" faller Rosie pladask för Adam (Paul Rudd). Han är snygg, rolig och utklassar alla andra skådespelare. Adam kan bli seriens räddning, för tittarsiffrorna dalar och tv-chefen (Fred Willard) är på Rosie hela tiden. Men hon faller även för honom privat och han för henne. Trots att det skiljer 11 år mellan dem så är det inget han bryr sig om - men hon är hela tiden orolig för om det är rätt, vad andra ska tycka och om Adam kan vara henne trogen nu när han börjar bli en kändis. Och Rosie får många anledningar att grubbla över det sistnämnda, vilket leder till att relationen får sina törnar. Men vad vore en romantisk komedi utan en liten fnurra på tråden?
Jag tycker "I could never be your woman" är en helt okej film. Den har charm, ett lite ovanligt anslag och ett skådespeleri som är mycket lyckat. Pfeiffer är ju ett proffs vid det här laget och har en fin tajming. Rudd, som jag bara gillar mer och mer för varje film jag ser, är helt perfekt i sin roll, och det är lite irriterande att Rosie ska behöva tveka om Adam under filmens gång. Som tittare sitter man med facit hela tiden. Saoirse Ronan glänser också i sin roll, även om karaktären är lite irriterande. Vad ska det bli av denna talang i framtiden?
Filmen innehåller ett myller av andra bra skådespelare i både större och mindre roller. Värt att nämna är Tracey Ullman som spelar Moder Natur, en "Hemlige Mållgan"-karaktär för Rosie som dyker upp då och då och berättar hur det ligger till, hela tiden småätande på något onyttigt.
På minuskontot kan man inte komma ifrån att filmen följer en ganska inkörd mall för just romantiska komedier, och miljön känns väldigt mycket "30 Rock". På sätt och vis skulle jag önska att den här filmen berättades i en annan miljö.
Helt okej alltså. Den är kul och charmig men förblir ännu en romantisk komedi som kommer att vara bortglömd inom fem år. Tyvärr.
När en ny tillfällig karaktär ska komplettera "You go girl!" faller Rosie pladask för Adam (Paul Rudd). Han är snygg, rolig och utklassar alla andra skådespelare. Adam kan bli seriens räddning, för tittarsiffrorna dalar och tv-chefen (Fred Willard) är på Rosie hela tiden. Men hon faller även för honom privat och han för henne. Trots att det skiljer 11 år mellan dem så är det inget han bryr sig om - men hon är hela tiden orolig för om det är rätt, vad andra ska tycka och om Adam kan vara henne trogen nu när han börjar bli en kändis. Och Rosie får många anledningar att grubbla över det sistnämnda, vilket leder till att relationen får sina törnar. Men vad vore en romantisk komedi utan en liten fnurra på tråden?
Jag tycker "I could never be your woman" är en helt okej film. Den har charm, ett lite ovanligt anslag och ett skådespeleri som är mycket lyckat. Pfeiffer är ju ett proffs vid det här laget och har en fin tajming. Rudd, som jag bara gillar mer och mer för varje film jag ser, är helt perfekt i sin roll, och det är lite irriterande att Rosie ska behöva tveka om Adam under filmens gång. Som tittare sitter man med facit hela tiden. Saoirse Ronan glänser också i sin roll, även om karaktären är lite irriterande. Vad ska det bli av denna talang i framtiden?
Filmen innehåller ett myller av andra bra skådespelare i både större och mindre roller. Värt att nämna är Tracey Ullman som spelar Moder Natur, en "Hemlige Mållgan"-karaktär för Rosie som dyker upp då och då och berättar hur det ligger till, hela tiden småätande på något onyttigt.
På minuskontot kan man inte komma ifrån att filmen följer en ganska inkörd mall för just romantiska komedier, och miljön känns väldigt mycket "30 Rock". På sätt och vis skulle jag önska att den här filmen berättades i en annan miljö.
Helt okej alltså. Den är kul och charmig men förblir ännu en romantisk komedi som kommer att vara bortglömd inom fem år. Tyvärr.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. I filmen ska Michelle Phfeiffers karaktär vara 40 år och Paul Rudds 29. I verkligheten är de 50 respektive 39 år gamla. Rätt ålderdifferens i alla fall.
2. Intressant musikval i filmen. I några sekunder swischar Sebadohs "Ocean" förbi och filmen avslutas med Beach Boys fina "Wouldn't it be nice?". Sen måste jag också nämna att Michelle Pfieffer i sin första scen har en old school-Iron Maiden-tröja på sig, från "World Piece"-turnén (1983). Credd!
3. Mer musik: Saoirse Ronans karaktär framför två låtar i filmen, dels Brittney Spears "Oops! ... I did it again" och Alanis Morisettes "Ironic" men med specialskrivna texter som är riktigt roliga.
2. Intressant musikval i filmen. I några sekunder swischar Sebadohs "Ocean" förbi och filmen avslutas med Beach Boys fina "Wouldn't it be nice?". Sen måste jag också nämna att Michelle Pfieffer i sin första scen har en old school-Iron Maiden-tröja på sig, från "World Piece"-turnén (1983). Credd!
3. Mer musik: Saoirse Ronans karaktär framför två låtar i filmen, dels Brittney Spears "Oops! ... I did it again" och Alanis Morisettes "Ironic" men med specialskrivna texter som är riktigt roliga.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Michelle Pfeiffer (11)
Michelle Pfeiffer (11)
