Oförutsägbara oväntade vändningar
FILMENDon Cheadle, mannen som spelade Afrikas svar på Oskar Schindler i "Hotel Rwanda", har i "Traitor" sadlat om för att gestalta en muslimsk terrorist. Eller har han? Med en komplicerad handling och många oväntade vändningar i manus är detta än film som blir bättre ju mindre du vet om den.
Cheadles karaktär är Samir Horn, muslim och sprängmedelsexpert med amerikansk mamma och sudanesisk pappa. Han har en bakgrund i den amerikanska armén, men har nu slagit sig ihop med en grupp fanatiskt motiverade terrorister från Jemen. Tillsammans planerar de ett antal storskaliga bombdåd i Europa och USA. Hack i häl på dem är FBI-agenten Roy Clayton (Guy Pearce), och vi får parallellt följa de två lägren i en intensiv kamp mot klockan.
Ytterligare några viktiga karaktärer tillkommer, men att berätta om dem vore att avslöja för mycket av berättelsen. Dessutom blir det mycket lättare att beskriva handlingen om jag låter bli.
Kriget mot terrorism är onekligen ett kontroversiellt ämne, och även om "Traitor" främst använder det som fond för sin spännande story, lyckas upphovsmännen ge alla sidor tillräckligt med utrymme för att balansera bilden. Agent Clayton stormar sålunda inte in på scen som en skjutglad Charles Bronson på crack, utan är en reflekterande och rättvis självmordsbombarjägare. På samma sätt är Horn en egentligen rättrogen och fredlig man som tycks ha hamnat i fel sällskap. Dessa karaktärsdrag förblir de samma filmen igenom, men just hur de kommer påverka handlingen är omöjligt att förutse.
Tempot är mycket högt och andningspauserna är få, samtidigt som berättandet aldrig känns stressat. Detta gör storyn i "Traitor" till en av de bäst strömlinjeformade jag sett i en spionthriller på flera år. Karaktärna skulle måhända kunna vara en aning djupare, särskilt agent Clayton känns lite grund, men i filmens kontext fungerar de så pass väl att man bryr sig om dem.
Ett problem som ofta uppstår när ett narrativ hela tiden ska chocka åskådaren med oväntade utvecklingar och plötsliga tvärvändningar är att det så lätt blir trött och förutsägbart. Det fina med "Traitor" är att den överraskar utan att signalera detta i förväg. Jag skulle vilja kalla den spontant oförutsägbar.
Skådespeleri och den tekniska biten är av högsta kvalitet, och på det hela taget bjuder filmen på en hisnande resa genom en relevant historia. Så jag undrar varför jag aldrig hört talas om den innan jag fick fodralet i näven.
Cheadles karaktär är Samir Horn, muslim och sprängmedelsexpert med amerikansk mamma och sudanesisk pappa. Han har en bakgrund i den amerikanska armén, men har nu slagit sig ihop med en grupp fanatiskt motiverade terrorister från Jemen. Tillsammans planerar de ett antal storskaliga bombdåd i Europa och USA. Hack i häl på dem är FBI-agenten Roy Clayton (Guy Pearce), och vi får parallellt följa de två lägren i en intensiv kamp mot klockan.
Ytterligare några viktiga karaktärer tillkommer, men att berätta om dem vore att avslöja för mycket av berättelsen. Dessutom blir det mycket lättare att beskriva handlingen om jag låter bli.
Kriget mot terrorism är onekligen ett kontroversiellt ämne, och även om "Traitor" främst använder det som fond för sin spännande story, lyckas upphovsmännen ge alla sidor tillräckligt med utrymme för att balansera bilden. Agent Clayton stormar sålunda inte in på scen som en skjutglad Charles Bronson på crack, utan är en reflekterande och rättvis självmordsbombarjägare. På samma sätt är Horn en egentligen rättrogen och fredlig man som tycks ha hamnat i fel sällskap. Dessa karaktärsdrag förblir de samma filmen igenom, men just hur de kommer påverka handlingen är omöjligt att förutse.
Tempot är mycket högt och andningspauserna är få, samtidigt som berättandet aldrig känns stressat. Detta gör storyn i "Traitor" till en av de bäst strömlinjeformade jag sett i en spionthriller på flera år. Karaktärna skulle måhända kunna vara en aning djupare, särskilt agent Clayton känns lite grund, men i filmens kontext fungerar de så pass väl att man bryr sig om dem.
Ett problem som ofta uppstår när ett narrativ hela tiden ska chocka åskådaren med oväntade utvecklingar och plötsliga tvärvändningar är att det så lätt blir trött och förutsägbart. Det fina med "Traitor" är att den överraskar utan att signalera detta i förväg. Jag skulle vilja kalla den spontant oförutsägbar.
Skådespeleri och den tekniska biten är av högsta kvalitet, och på det hela taget bjuder filmen på en hisnande resa genom en relevant historia. Så jag undrar varför jag aldrig hört talas om den innan jag fick fodralet i näven.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Manus skrevs av regissören Jeffrey Nachmanoff efter en idé av Steve Martin. Ja, den Steve Martin.
2. Filmen är ett bra exempel på hur man med lite fantasi kan komma runt en låg budget (nåja, 22 miljoner dollar) utan att det direkt märks. Det var bara i en enda scen jag kände att anledningen till att jag inte fick se något var att de inte hade råd att visa det.
3. Bara för att jag får chans att skriva det så sällan: Slutet är riktigt bra.
2. Filmen är ett bra exempel på hur man med lite fantasi kan komma runt en låg budget (nåja, 22 miljoner dollar) utan att det direkt märks. Det var bara i en enda scen jag kände att anledningen till att jag inte fick se något var att de inte hade råd att visa det.
3. Bara för att jag får chans att skriva det så sällan: Slutet är riktigt bra.
JOEL FORNBRANT (2009-03-27)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Don Cheadle (16)
Don Cheadle (16)
