Wallander goes English... igen
FILMENDen gode Wallander är tillbaka. Den här gången är det Kenneth Branagh som gestaltar honom och som vanligt är det då engelska som gäller. Branagh har tidigare spelat Wallander i tre filmer och det är fortfarande lite bisarrt att höra alla prata engelska samtidigt som alla namn och platser är svenska. Men ändå kan jag inte låta bli att gilla det.
Den här gången är det ett gammalt par som mördas på ett mycket brutalt sätt. Wallander hinner precis till platsen innan kvinnan dör och hon hinner yttra något som låter som "Farmer" eller "Forigner". Detta sista läcker ut till pressen varpå folk i byn blir upprörda och en hetsjakt mot de invandrararbetare som befinner sig i Ystad inleds.
Wallander i Branaghs tappning är rätt annorlunda jämfört med Krister Henrikssons. Visserligen är båda rätt dystra figurer men Branagh vinner ändå dysterpriset. Han ser verkligen bedrövad ut och när sen hans far börjar bli förvirrad och agera irrationellt blir det så illa att han blir av med sin polisbricka under en period.
En annan skillnad är att i dessa brittiska Wallander-filmerna får inte birollsfigurerna så värst stor plats. Visst, de finns där och de påverkar, men långt ifrån i samma utsträckning som i Henrikssons filmer. Nu beror detta säkert mycket på att dessa filmer bygger på Mankells böcker medan Henrikssons på helt fristående manus, men det är en skillnad man märker om man inte är bekant med böckerna.
Hur som helst: Den engelska versionen av Wallander känns fortfarande spännande och fräscha och jag ser fram emot de två andra filmerna som kommer under året.
Den här gången är det ett gammalt par som mördas på ett mycket brutalt sätt. Wallander hinner precis till platsen innan kvinnan dör och hon hinner yttra något som låter som "Farmer" eller "Forigner". Detta sista läcker ut till pressen varpå folk i byn blir upprörda och en hetsjakt mot de invandrararbetare som befinner sig i Ystad inleds.
Wallander i Branaghs tappning är rätt annorlunda jämfört med Krister Henrikssons. Visserligen är båda rätt dystra figurer men Branagh vinner ändå dysterpriset. Han ser verkligen bedrövad ut och när sen hans far börjar bli förvirrad och agera irrationellt blir det så illa att han blir av med sin polisbricka under en period.
En annan skillnad är att i dessa brittiska Wallander-filmerna får inte birollsfigurerna så värst stor plats. Visst, de finns där och de påverkar, men långt ifrån i samma utsträckning som i Henrikssons filmer. Nu beror detta säkert mycket på att dessa filmer bygger på Mankells böcker medan Henrikssons på helt fristående manus, men det är en skillnad man märker om man inte är bekant med böckerna.
Hur som helst: Den engelska versionen av Wallander känns fortfarande spännande och fräscha och jag ser fram emot de två andra filmerna som kommer under året.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag kan, trots att jag nu sett fyra filmer, inte låta bli att fascineras av att man valt att låta filmerna utspela sig i Sverige och dessutom behållit svenska namn och platser i filmerna. Det är både bisarrt och kul.
2. Fredrik Gunnarsson som spelar Svartman i Henrikssons filmer dyker upp som skurk här.
3. Jag gillar Wallanders ringsignal på mobilen. Någon som vet var man kan hitta den?
2. Fredrik Gunnarsson som spelar Svartman i Henrikssons filmer dyker upp som skurk här.
3. Jag gillar Wallanders ringsignal på mobilen. Någon som vet var man kan hitta den?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Kenneth Branagh (5)
Kenneth Branagh (5)
