Obehagligt, trovärdigt och jobbigt
FILMENDen 28:e Wallanderfilmen med Krister Henriksson i huvudrollen är en riktigt otäck historia som faktiskt ligger helt rätt i tiden. Det hela börjar med att en ung flicka försvinner och Wallander som är tillbaka i tjänst efter misstaget med det glömda tjänstevapnet i "Wallander 27 - Den orolige mannen" får i uppdrag att hitta henne. Under utredningen blir han påmind om en liknande historia som han utredde för tio år sedan. Då var mamman misstänkt och nu har hon dykt upp igen. Wallander vill dock inte begå samma misstag igen utan söker sanningen på annat håll än hos den försvunna flickans mamma. Frågan är bara om mamman verkligen var oskyldig förra gången?
Filmen innehåller en hel det oväntade vändningar och när alla frågetecken i slutändan blir utropstecken kan man inte låta bli att slås av hur tidsenlig filmen är. Frågan är om teamet bakom den haft tur eller om man varit väldigt väl planerande? Hur som helst gör man ett bra jobb och jag gissar flera gånger under filmens gång på skyldiga som det sen ska visa sig vara fel.
Henriksson och gänget är precis som i förra filmen riktigt bra. Den här gången får vi dessutom se lite mer av karaktärer vi känner sidan tidigare. Något som det var lite dålig av i förra filmen. Wallander dotter spelas numera av Charlotta Jonsson som tagit över rollen efter Johanna Sällström och hon känns fortfarande inte klockren. Inte så mycket för att man jämför henne med Sällström utan mer för att hon känns fel. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det stämmer inte.
"Wallander – Försvunnen" är dock en riktigt bra film och som allt oftare nu för tiden när det är barn inblandade tar jag lite illa vid mig när jag ser filmen och samtidigt som det är rätt obehagligt är det även ett bra betyg på filmen. Den känns trovärdigt och äkta.
Filmen innehåller en hel det oväntade vändningar och när alla frågetecken i slutändan blir utropstecken kan man inte låta bli att slås av hur tidsenlig filmen är. Frågan är om teamet bakom den haft tur eller om man varit väldigt väl planerande? Hur som helst gör man ett bra jobb och jag gissar flera gånger under filmens gång på skyldiga som det sen ska visa sig vara fel.
Henriksson och gänget är precis som i förra filmen riktigt bra. Den här gången får vi dessutom se lite mer av karaktärer vi känner sidan tidigare. Något som det var lite dålig av i förra filmen. Wallander dotter spelas numera av Charlotta Jonsson som tagit över rollen efter Johanna Sällström och hon känns fortfarande inte klockren. Inte så mycket för att man jämför henne med Sällström utan mer för att hon känns fel. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det stämmer inte.
"Wallander – Försvunnen" är dock en riktigt bra film och som allt oftare nu för tiden när det är barn inblandade tar jag lite illa vid mig när jag ser filmen och samtidigt som det är rätt obehagligt är det även ett bra betyg på filmen. Den känns trovärdigt och äkta.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Man verkar inte ha bestämt sig för om Wallander ska ha problem med spriten eller inte…
2. Wallander ser sliten ut och jag gillar det. Han ser mänsklig ut och han glömmer saker. Han är inte någon supermänniska.
3. Kärleken börjar återinträdet i Wallanders liv igen i och med den här filmen.
2. Wallander ser sliten ut och jag gillar det. Han ser mänsklig ut och han glömmer saker. Han är inte någon supermänniska.
3. Kärleken börjar återinträdet i Wallanders liv igen i och med den här filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA