Glittrig musikalisk deckargåta
FILMENDet var en ganska ambitiös historia Todd Haynes valde att berätta 1998 när han gjorde "Velvet Goldmine". Med inspiration från Orson Wells och dialog norpad från Oscar Wildes texter skildrar han ett par artister från glamrockens gyllene era som bär stora likheter med David Bowie och Iggy Pop. Historien växlar mellan smått surrealistiska utspel till rena deckargåtan när journalisten Arthur Stuart (Christian Bale) försöker ta reda på vad som hände stjärnan Brian Slade (Jonathan Rhys Meyers) efter att han iscensatte sin egen död 1974.
Filmen börjar dock över 100 år tidigare (!) med en mystisk teori om att Oscar Wilde var den första glampopstjärnan, och en brosch från författaren går från karaktär till karaktär genom hela filmen. Men tillbaka till 1974 där David Bowie-minnande Brian Slade gått in i personan Maxwell Demon, en Ziggy Stardust-variant, och blir ihjälskjuten på scen under en konsert. Det hela avslöjades snabbt som en bluff, men Slade försvann totalt från rampljuset. 10 år senare får Arthur i uppdrag att rota i historien, eftersom han var med då. Ja, Arthur var på konserten och han växte upp under glamrockeran och påverkades av tidens trender och filosofier och den fria bisexuella livsstilen.
Arthur söker upp några nyckelpersoner ur Slades liv, som hans fru Mandy (Toni Collette), och försöker reda ut vem Slade egentligen var, hur han blev som han blev och vad som egentligen hände. Samtidigt överväldigas han av minnen från sin egen uppväxt.
Filmen är fylld av starka personporträtt där Jonathan Rhys Meyers är riktigt karismatisk som Brian Slade. Det irriterar mig att jag inte sett Rhys Meyers i några andra sammanhang tidigare trots att han gjort ganska mycket. Däremot har jag sett Ewan McGregor, som spelar Iggy Pop/Lou Reed-hybriden Curt Wild, många gånger tidigare och här gör han ytterligare en bra insats. Wild är initialt en inspirationskälla för Slade, men blir en kollega och samarbetspartner, och sannolikt också en älskare under resans gång, men det slutar inte väl. I övrigt bör man nämna Eddie Izzard som driven manager till de båda och doldisen Micko Westmoreland som spelar den inflytelserika och mystiska Jack Fairy som går som ett spöke genom hela filmen. Westmoreland har inte gjort några andra skådespelarinsatser än den som Fairy, men den är minnesvärd.
I och med att filmen ändå handlar om en musikalisk era finns glamrocken där hela tiden som en egen karaktär och även stilen i sig aldrig varit någon favorit hos mig, så njuter jag av musiken i kombination med de färgsprakande bilderna.
"Velvet Goldmine" är ett drama att sugas in i. En bra film som aldrig blev en biosuccé när det begav sig, men som än i dag fascinerar.
Filmen börjar dock över 100 år tidigare (!) med en mystisk teori om att Oscar Wilde var den första glampopstjärnan, och en brosch från författaren går från karaktär till karaktär genom hela filmen. Men tillbaka till 1974 där David Bowie-minnande Brian Slade gått in i personan Maxwell Demon, en Ziggy Stardust-variant, och blir ihjälskjuten på scen under en konsert. Det hela avslöjades snabbt som en bluff, men Slade försvann totalt från rampljuset. 10 år senare får Arthur i uppdrag att rota i historien, eftersom han var med då. Ja, Arthur var på konserten och han växte upp under glamrockeran och påverkades av tidens trender och filosofier och den fria bisexuella livsstilen.
Arthur söker upp några nyckelpersoner ur Slades liv, som hans fru Mandy (Toni Collette), och försöker reda ut vem Slade egentligen var, hur han blev som han blev och vad som egentligen hände. Samtidigt överväldigas han av minnen från sin egen uppväxt.
Filmen är fylld av starka personporträtt där Jonathan Rhys Meyers är riktigt karismatisk som Brian Slade. Det irriterar mig att jag inte sett Rhys Meyers i några andra sammanhang tidigare trots att han gjort ganska mycket. Däremot har jag sett Ewan McGregor, som spelar Iggy Pop/Lou Reed-hybriden Curt Wild, många gånger tidigare och här gör han ytterligare en bra insats. Wild är initialt en inspirationskälla för Slade, men blir en kollega och samarbetspartner, och sannolikt också en älskare under resans gång, men det slutar inte väl. I övrigt bör man nämna Eddie Izzard som driven manager till de båda och doldisen Micko Westmoreland som spelar den inflytelserika och mystiska Jack Fairy som går som ett spöke genom hela filmen. Westmoreland har inte gjort några andra skådespelarinsatser än den som Fairy, men den är minnesvärd.
I och med att filmen ändå handlar om en musikalisk era finns glamrocken där hela tiden som en egen karaktär och även stilen i sig aldrig varit någon favorit hos mig, så njuter jag av musiken i kombination med de färgsprakande bilderna.
"Velvet Goldmine" är ett drama att sugas in i. En bra film som aldrig blev en biosuccé när det begav sig, men som än i dag fascinerar.
EXTRAMATERIALET
Inget, förutom filmen på DVD.
TRE SAKER
1. Både Jonathan Rhys Meyers och Ewan McGregor sjöng på riktigt i filmen, men vissa av Rhys Mayers låtar dubbades om av Radioheads Thom Yorke.
2. Brian Molko från Placebo, ett band som jag på sätt och vis vill mena plockat inspiration från glamrocken till ett mer modernt sound, spelar sångaren i bandet Flaming Creatures som figurerar ett par gånger i filmen. Även resten av Placebos dåvarande sättning finns med i olika band i filmen.
3. Titeln "Velvet Goldmine" är från en David Bowie-låt.
2. Brian Molko från Placebo, ett band som jag på sätt och vis vill mena plockat inspiration från glamrocken till ett mer modernt sound, spelar sångaren i bandet Flaming Creatures som figurerar ett par gånger i filmen. Även resten av Placebos dåvarande sättning finns med i olika band i filmen.
3. Titeln "Velvet Goldmine" är från en David Bowie-låt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Ewan McGregor (23)
Ewan McGregor (23)
